Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Föredrag om att förlora ett barn i självmord

10 juni 2009 (9:12) | barn, döden, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Igår höll jag en föreläsning ”Att förlora ett barn i självmord – Hur lever man vidare” på ett Rotarymöte.
Det var givande att göra det och jag hoppas att det var givande att lyssna på det.
Det är ett tufft ämne och jag förstår om många blev berörda.

Jag hoppas att jag lyckades förmedla både den djupa smärta som det innebär att förlora ett barn eller en nära anhörig i självmord – samtidigt som jag också ville förmedla att det faktiskt går att leva vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Helena
10 juni, 2009 kl 10 juni 2009 (10:30)

Du är så himla duktig Ludmilla! Vilket mod och vilken styrka du besitter, jag är helt sjukt imponerad!
Hanna hade ju sagt att jag skulle göra samma sak..dvs berätta för andra om att förlora ett barn, men tanken är så skrämmande än för mej, så det lär nog dröja ett bra tag innan jag är mogen för det. (det var när jag hade det där telefonsamtalet, du vet….)
Det är ytterligare en jobbig tid nu kring studenten för Hanna skulle ha tagit den nu….Hon hade sagt att hon skulle ha en röd klänning på balen..
Jag hoppas att hon har på sej den nu…
kramar Helena, Hannas mamma

Kommentar från Ingrid
10 juni, 2009 kl 10 juni 2009 (11:50)

Kan bara instämma i Helenas ord.
Vilken urkraft du besitter och vilket mod du har. Du är jätteduktig!

Styrka och värme

Kommentar från Paulina
10 juni, 2009 kl 10 juni 2009 (14:56)

Instämmer också. Du är en av de mest handlingskraftiga kvinnor jag någonsin stött på. Du inspirerar mig.

Finns föredraget att beskåda/läsa om någonstans?

Paulinas senaste blogginlägg..Färdigskolad

Kommentar från Hilde Alexandersson
10 juni, 2009 kl 10 juni 2009 (15:04)

Skulle vilja vara där och lyssna på dig, hoppas du kommer till Sundsvall/Timrå nån gång också.
Min erfarenhet av suicid är att livet kan gå vidare JA men GUD vad mycket det förstör för dom som är kvar på denna jord. Min mans förra fru tog suicid 2003 genom hängning, doms minsta barn var 3 månader, förmodligen fick hon en psykos.
Just nu tar vi dagen som den kommer, dom hade 3 barn tillsammans som i dag är 7½ och 5½ år(tvillingar), Barnen ser ju mig som mamma, men vi har ju en ängel mamma också som finns med oss hela tiden. Barnen vet inte hur mamma dog, bara att hon helt enkelt inte orkade leva längre, men frågorna blir allt mera invecklade och svåra att svara på, vi försöker svara så ärligt som möjligt, men anser att dom är för småa att veta HUR det gick till.
Har haft kontakt med barnpsykologer, barnen lever i nuet och mår bra, vi har ju våran lilla ”bubbla” men dagen kommer då man måste säga som det är….
Ludmilla när och hur anser du det är bäst att berätta sån en traumatisk händelse? Allt är väl kanske induviduellt men hade varit skönt att höra din åsikt om just det…. Barnen mins ju inte sin biologiska mamma, annat hade det varit om det hade hänt nu i den åldern barnen är i nu.

Vill till slut nämna att båda jag och min man jobbar inom vården och har sätt många gå bort, jag har jobbat väldig mycket med palliativ vård så döden är inte skrämmande för oss, Vi är väldig öppna och kan prata om det, men vill att det ska bli till det bästa för barnen.
Tack för en bra blogg Ludmilla, jag läser den varje dag, jag vill lära mig så mycket som möjligt om suicid, dels för att finns där när barnen behöver mig senare, men också för att jag vet att det skapar ett helvete för dom som är kvar, all skuld och frågor, jag lever mitt uppe i det fast på ett annat sätt. Jag är både berört och inte berört på samma gång.

Lycka till med livet och magen.*L*
Kram från en som läser din blogg varje dag.
Hilde i Timrå

Kommentar från Innie
10 juni, 2009 kl 10 juni 2009 (15:09)

Du är så stark som orkar prata om detta svåra Ludmilla. Jag slås gång på gång av din styrka, ditt mod och din glöd. Linnea lever vidare genom dej, syskonen och det nya livet. Det är stort.

Kramar till dej <3

Innies senaste blogginlägg..Kärlek vid första ögonkastet …

Kommentar från petra
10 juni, 2009 kl 10 juni 2009 (17:16)

Du är så himla stark Ludmilla.. Inte många orkar att ställa upp som du gör bara ett år efter tragedin. Jag beundrar din styrka.
Kram,
P.

Kommentar från Ewa
10 juni, 2009 kl 10 juni 2009 (17:45)

Jag beundrar dig och instämmer med övriga kommentatorer i din blogg <3
Det är en urkraft du bestitter
Kram

Ewas senaste blogginlägg..Dagisfröknar, Morran, Lilla My och Snorkfröken

Kommentar från Soulsister
10 juni, 2009 kl 10 juni 2009 (18:23)

Om du någon gång kommer till malmö med omnejd för att föreläsa hoppas jag du hojtar till för jag skulle gärna vilja höra på!

kram

Soulsisters senaste blogginlägg..Kaffekort

Kommentar från Tina
10 juni, 2009 kl 10 juni 2009 (19:32)

Hej vännen
Du är verkligen något speciellt. Jag är djupt imponerad av dig och att du orkar så mycket. Du gör stora insatser för andra. Men kom ihåg att ta hand om dig själv också Ludmilla! Stor kram/Tina i Falun

Kommentar från Sann
30 maj, 2010 kl 30 maj 2010 (23:12)

Vilka fina presenter.
Ursäkta om du tycker att jag tränger mig på men jag har ett stort behov av att prata med andra föräldrar som mist sitt barn o då i synnerhet de som mist via suicid. Miste själv min son nyligen på det sättet. Om du vill så kan du höra av dig till mig. susannaen@hotmail.com. Än en gång ursäkta om du tycker att jag tränger mig på. Då kan du bara strunta i detta inlägg. Kram

Skriv någonting