Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

V 30

2 september 2009 (20:44) | barn, graviditet | av: Ludmilla

Vecka 30

Vecka 30

Du är på dag 205 av 280. (73,2%).
Du är i vecka 30.
Du har gått 29 fulla veckor och 1 full dag (v29+1).
Du är i 8:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 16 nov 2009
Du har 75 dagar kvar till beräknad förlossning.

Ja, nog ser jag ut att vara gravid alltid…
Jag var igår på ett nytt MVC-besök. Vi beslutade om en ny glukosbelastning (den förra var bra). Bebis hade lagt sig med huvudet nedåt. Duktig flicka! Den nya barnmorskan är väldigt bra tycker jag. Skönt att jag bytte.

Jag har fått remiss skickad till Auroramottagningen (för de som haft tråkiga förlossningsupplevelser) redan före sommaren men jag hade inte hört något. Jag ringde igen (har försökt i tre veckors tid) och fick igår svar. Barnmorskan som svarade tyckte verkligen inte att hon behövde ha något ansvar i att ge mig en tid. Hennes bemötande var verkligen fullständigt avskräckande… Jag försökte förklara att jag mycket väl känner till sjukvårdens resursbrist men att om det ska vara någon idé med Aurorasamtal så måste de ju komma snart eftersom det bara är 10 veckor kvar till förlossningen. Hon var fullständigt okänslig och såg det hela endast ur hennes perspektiv. När jag frågade henne om namnet så visade det sig att det var samma barnmorska som vi hade när Oscar föddes. Den person som orsakade den dåliga upplevelsen som vi hade då…

Vi har fortfarande inte bestämt om vi ska ge Uppsalas förlossningsvård en till chans eller om vi ska åka till Danderyd den här gången…

Annars så fortsätter jag med att ha problem med mina händer (domningar, värk, stickningar), framför allt på nätterna. Sover gör jag dåligt (men det hör ju till när man ska vänja sig vid att ha en bebis). Foglossningen gör sig påmind så fort jag tar en promenad eller om jag försöker klä på mig ett par byxor.

Bebis är aktiv i magen. Hon rör sig mycket men känns inte så ”brutal” i sina rörelser. Det känns väldigt spännande att det ska komma ut en ny människa.
Jag känner henne inte än.
Jag är nyfiken!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från K
2 september, 2009 kl 2 september 2009 (20:56)

Hei kjære venn. 10 uker igjen… Det er ikke sååååå lenge til!! Tenk når lillejenta kommer til verden :)))) Det blir bra :)))) Tenker på deg. Uansett. Alltid. Stooor klem fra meg.

Kommentar från karolin
2 september, 2009 kl 2 september 2009 (21:28)

Vad tråkigt det är och vad ledsen jag blir när jag läser om bemötandet du fick. Man söker ju sig inte direkt till Aurora för att man tycker det är en kul grej, utan för att man verkligen har ett behov, och då är det ju så viktigt att man möts på rätt sätt. Jag jobbar också inom vården och jag blir alltid så arg och så ledsen när jag läser om sdn här bemötanden, för det drar ner oss andra som har patienter i fokus och försöker vara vänliga. Jag hoppas det ordnar sig för dig och att du får den hjälp du behöver när du väl får komma till aurora bm.
.-= karolin´s last blog ..Ingen toaskräck här inte =-.

Kommentar från U Sandin
2 september, 2009 kl 2 september 2009 (22:26)

Har ni funderat över något namn till bebisen?

Kommentar från Ludmilla
3 september, 2009 kl 3 september 2009 (6:43)

Karolin: Ja, det är synd att sjukvården inte fungerar som den ska…
U Sandin: Vi funderar men har inte bestämt något!

Kommentar från Anna-Carin
3 september, 2009 kl 3 september 2009 (13:04)

Vilken vacker mage!

Har själv varit på Aurora samtal, tyckte det va bra.
Hoppas att du får bättre bemötande nästa gång.

Krama magen

Kommentar från Ronja
3 september, 2009 kl 3 september 2009 (19:46)

Åk till Danderyd (om tid finns). Mamma födde mig och fyra syskon där, och har inte haft något problem med dåligt bemötande! Saker kan ju ha förändrats sedan dess, iofs…

Det är inte konstigt att du och familjen längtar och väntar med spänning på lilltjejen. Liiite konstigare är det kanske att det sitter en drös främlingar som ”känner” dig enbart via din blogg, och är (nästan) lika entusiastiska och förväntanfulla! 🙂
love

Kommentar från Ludmilla
3 september, 2009 kl 3 september 2009 (21:22)

Ronja: Jag ler när jag läser dina ord! Det känns härligt att ni följer med i mitt märkliga liv… : )

Kommentar från Soulsister
4 september, 2009 kl 4 september 2009 (7:53)

Usch, sådana människor borde sluta inom vården. Blir sååå arg! Skriv ett brev till hennes chef och klaga!

Jag hade också stickningar o domningar i händerna, först bara nattetid men sedan även dagtid. Till slut tappade jag känseln helt. Fick remiss till handkirurgen som ordnade skenor till mig, olika för dag och natt. Sen planerades op, men eftersom min kille kom 6 veckor för tidigt så hann jag aldrig opereras 🙂

KRAM
.-= Soulsister´s last blog ..Gott, snabbt o nyttigt =-.

Kommentar från Eva
4 september, 2009 kl 4 september 2009 (7:58)

Hej,
Jag har för mig att du berättat om dina händer förut och att jag berättat att jag också hade Karpaltunnelsyndrom och fick skenor, hårda till natten och mjuka till dagen, som hjälpte mig otroligt bra.
Men jag kan komma ihåg fel.
Skenorna fick jag hos sjukgymnasten och det var verkligen en befrielse att sova med de hårda skenorna.
Jag behövde inte vanka runt flera timmar varje natt för att försöka få liv i armarna så att värken och domningarna skulle försvinna.
Försök få tag på skenor för det är verkligen kanon.

//Eva
.-= Eva´s last blog ..My Precious. =-.

Kommentar från Ludmilla
4 september, 2009 kl 4 september 2009 (8:01)

Soulsister och Eva: Tack för goda råd. Jag har sedan i juli skenor på nätterna!
.-= Ludmilla´s last blog ..Artikel i Veckorevyn =-.

Kommentar från Anna-Karin
6 september, 2009 kl 6 september 2009 (8:50)

Vilken vacker mage… Det är konstigt, vill själv inte ha fler barn men en sån mage vill jag bara lägga hnden på eller luta örat emot och lyssna. Det är så fanastiskt att de. t finns ett liv därinne! En ny liten ailien som skall bli en alldeles egen individ. Det är ett lika stort mysterium som att ett liv plötsligt kan ta slut. Det finns en dimension av det som inte är naturvetenskaplig utan andlig. Är du på väg till Sth snart? Kan vi träffas och äta middag? Saknar dig vännen.

Kram // Anna-Karin

Kommentar från Ludmilla
6 september, 2009 kl 6 september 2009 (9:12)

Anna-Karin: Inte så att jag har vägarna förbi… Har inte du vägarna förbi Uppsala? ; )

Kommentar från Anna-Karin
6 september, 2009 kl 6 september 2009 (22:16)

Ludmilla, skall bara flytta igen, sen ser jag till att TA vägen förbi Uppsala. Saknar dig. *bamsekram*

Kommentar från Malin Lj – Mamma till Walter!
8 september, 2009 kl 8 september 2009 (10:52)

Va fin magen är! Växer gör den allt:) Så härligt!
Hade också problem med Karpaltunnelsyndrom, men nu 4 veckor efter förlossningen har det nästan försvunnit helt. Hoppas det blir bättre för dig (mest troligt inte) men att det iaf försvinner efter förlossningen! Så spännande att följa er graviditet:) Kram
.-= Malin Lj – Mamma till Walter! ´s last blog ..Tävling hos Hanna of Sweden! =-.

Skriv någonting