Ludmillas Blogg

Kommentar från Annika S
7 april, 2011 kl 7 april 2011 (18:33)

Toppen! Njut nu av våren, du har många omkring dig och Linneá i ditt hjärta <3

Annika

Kommentar från Eva-Lotta
7 april, 2011 kl 7 april 2011 (19:40)

Jättebra! Kram

Kommentar från Marie-Anne
7 april, 2011 kl 7 april 2011 (21:22)

Glädjs med dig 🙂
kram till dig från mig

Kommentar från Bimsan
7 april, 2011 kl 7 april 2011 (21:49)

Du är en otäck människa, riktigt otäck. Jag kan inte annat än beklaga dina (alltför många) barn som skall leva i skuggan av Linnea. STACKARS dina andra barn! Inte nog med att du släpat med dem för att bevittna Linneas kremering (det är ju SJUKT!), de lever ju alla i skuggan av ett lik. Sök hjälp, kvinna, och bli en sund mor för dina (levande) barn!

Kommentar från Åsa
7 april, 2011 kl 7 april 2011 (21:57)

Gläds med dig och din familj.

Kommentar från Ludmilla
7 april, 2011 kl 7 april 2011 (22:20)

Bimsan: Jag vet inte varför du har behov av att spy galla över mig. Du har uppenbarligen inte läst och förstått, men det behöver du inte heller göra, men bespara mig dina elaka kommentarer. Självförebråelser har jag tillräckligt av själv. Jag fokuserar på det liv jag har nu och mina fina barn, vilket du också skulle ha förstått själv om du läste min blogg ordentligt. Jag har förstått så har jag kommit vidare på ett ”exemplariskt” sätt jämfört hur det är för många andra som mist ett barn. Men det är ju svårt för dig att förstå, eftersom du uppenbarligen inte har förlorat någon som står dig nära.

Jag önskar dig allt gott i ditt liv och hoppas att du finner något positivt att fokusera på.

Ludmilla

Kommentar från Annika S
8 april, 2011 kl 8 april 2011 (8:04)

Usch, att människor inte kan visa respekt….så elakt skrivet.
Hon har inte vår erfarenhet, Ludmilla. Det borde hon vara tacksam över.

KRAM / Annika

Kommentar från Lina
8 april, 2011 kl 8 april 2011 (10:26)

Underbart!. Vill bara säga att jag tycker du är helt fantastisk. Du visar att det finns hopp och glädje trots att man har varit på botten och kanske inte trott att det ska gå att resa sig igen. Jag tycker tyvärr fortfarande att psykisk sjukdom och suicid är väldigt skambelagt. Jag är helt säker på att du bidrar till att rädda liv genom att dela med dig av dina kunskaper och erfarenheter. Tack!.

Kommentar från Catarina
8 april, 2011 kl 8 april 2011 (17:10)

Gläds med dig!! Nu har du en underbar vår och sommar att se fram emot helt frisk.

Kommentar från Inkan o Ligan
9 april, 2011 kl 9 april 2011 (12:28)

Hoppas du får en fin vår. Blev lätt chockad av det råa inlägget även om man borde ha blivit van vid det här laget vad folk kan vräka ur sig.
All styrka till dig och dina barn och barnbarn.
TaZZ o Kram

Kommentar från Malin
9 april, 2011 kl 9 april 2011 (15:46)

Hej Ludmilla.
Jag vill inte vara till besvär, men jag känner ingen läkare privat och vet inte vart jag skall vända mig just nu. Har inte mycket förtroende för min läkare.
Jag är 23 år och har haft depressioner sedan jag var 14 och varit väldigt självdestruktiv, fast har lyckats komma ifrån skärandet i armarna, inte gjort det på två år nu. Var inlagd mycket när jag var mellan 18 och 20 år. Fått många diagnoser, borderline, ADD, recidiverande depressioner, bipolär…vet varken ut eller in, men allt det där kan jag bara inte ha.
Är inne i en vad jag tror djup depression, har självmordstankar dagligen. Jag tänker på dig ofta då, tror att du har hjälpt mig förstå vad det skulle innebära för mina anhöriga om jag tog mitt liv. Så jag kan bara inte göra det.
Har inte mått såhär dåligt på väldigt länge, och i princip det enda psykiatrin erbjuder är läkemedel. Så min fråga till dig är om läkemedel. Jag vet inte alls hur mycket du kan om psykofarmaka, men tänkte att det kunde vara värt att fråga iallafall, om du har lust och ork att svara. Jag äter just nu:
Cymbalta – 90 mg (på morgonen)
Lamotrigin – 300 mg (200 på morgonen, 100 vid middag)
Concerta – 54 mg (36 på morgonen, 18 vid lunch)
Mianserin – 30 mg (till natten)
Sobril – 5 mg x 3 (morgon, lunch, middag)
Lergigan 25 mg. vid behov.
Är detta verkligen bra?
Sedan min läkare fick reda på att jag mår dåligt höjdes Cymbalta från 60 till 90 mg, Lamotrigin från 200 till 300 mg och sen fick jag Sobril (som jag inte ätit innan)

Kommentar från Annica
9 april, 2011 kl 9 april 2011 (19:39)

Har man inte annat att göra än skriva negativa saker på din blogg.
Du är stark som berättar och du behövs!Ett dödsfall sörjer man länge.Sörjer min mormor som dog för över tio år sedan.Hon var 72 år och inte så frisk sörjer inte lika mycket och inte varje dag men sorgen finns där.Önskar att vi fått lite mera tid tillsammans.Min mormors död gjorde att jag till sist efter många års depressioner bröt ihop totalt psykiskt.Hon fanns alltid där hur jag än mådde.
Kan ännu tänka ibland om jag bara kunde ringa mormor höra hennes röst tryggheten att hon alltid fanns där.
Malin hoppas du läser dethär!Hoppas verkligen du får hjälp!Lider med hur du mår känner igen mej i mycket.
Ludmilla du behövs!!

Kommentar från Susanne
9 april, 2011 kl 9 april 2011 (23:04)

Vilken underbar styrka Ludmilla! Härligt!!

Till dig ”Bimsan”, tills man har gått en mil i någon annans skor är det väldigt lätt att döma någon. Att så uppenbart attackera och nedvärdera någon, vem det än må vara säger mer om dig än det gör om personen du talar om. Fokusera på att hitta lite glädje i ditt eget liv istället för att söka negativa saker i andras!

Ludmilla du gör ett fantastiskt arbete med all tid du valt att lägga på denna blogg. Allt engagemang och allt du blottat av dig själv här. Det finns många människor som blivit berörda av dig, och funnit styrka och kraft i det du skriver. Du är en positiv kraft på en plats som ofta tillåts vara negativ och destruktiv!

Kommentar från Mum
9 april, 2011 kl 9 april 2011 (23:56)

Är så glad över att du har förmågan att Leva vidare.
Bimsans kommentarer kommer från en mycket olycklig människa.
Själv fick jag nyligen bekräftat att vi (vuxna)syskon till syskon som tagit sitt liv – vi har ingen status. Hur mår föräldrarna, hur mår maken/barnen .. ingen frågar hur vi syskon mår. Om någon håller med mig pratar jag gärna vidare i detta.

Kommentar från Annika S
10 april, 2011 kl 10 april 2011 (12:36)

Malin, hoppas Ludmilla kan hjälpa dig med sitt medicinska kunnande. Jag tror mer på terapi och mänskligt stöd än mediciner, hoppas du får hjälp med att hitta din väg i livet!
Tro på det friska inom dig, sök dig till vänner som ger dig stöd att skapa ett liv där du trivs med dig själv och utvecklas!

Kram/ Annika

Kommentar från Ludmilla
10 april, 2011 kl 10 april 2011 (20:04)

Malin: Jag har svarat dig i ett eget inlägg på bloggen!

Kommentar från Malin
10 april, 2011 kl 10 april 2011 (21:38)

Tack Annica, Annika S och Ludmilla! <3