Var tolfte tonåring skadar sig själv
I UNT kan man läsa idag:
Var tolfte tonåring utvecklar ett självskadebeteende. I de allra flesta fall försvinner beteendet med åren. Men eftersom det är ett tecken på psykisk ohälsa och kan resultera i självmord, bör barnen alltid behandlas.
Vissa tonåringar eller unga vuxna skadar sig själva. Beteendet kan bestå av att de skär sig själva med en kniv eller ett rakblad eller att de bränner sig själva.
Beteendet har varit känt länge, men hur omfattande problemet är har varit mindre känt. Efter att ha genomfört den första befolkningsstudien någonsin kan brittiska och australiska forskare nu konstatera att i storleksordningen var tolfte tonåring utvecklar ett sådant beteende.
I studien ingick 1 802 deltagare som följdes mellan 1992 och 2008. Vid studiens början var de i 15-årsåldern. Under studietiden rapporterade 149 av dem, eller 8 procent, ett självskadebeteende.
Anmärkningsvärt nog försvann beteendet helt hos de allra flesta med stigande ålder. Vid 29 års ålder var siffran nere under 1 procent.
Trots det säger forskarna att problemen bör tas på allvar och behandlas därefter. Ett självskadebeteende är ett tecken på psykisk ohälsa. Men framför allt utgör det en mycket stark markör för självmord senare i livet.
—
(Som vanligt så hänvisar inte tidningarna till originalartiklarna så om någon har den så tar jag tacksamt emot länken!)
Läs även andra bloggares åsikter om självmord, självskadande, suicidprevention
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Alicia – sjukhus o mer sjukhus
17 november, 2011 kl 17 november 2011 (18:27)
Det är helt galet hur många tonåringar som mår dåligt! 🙁 Känns som om det knappt finns någon som mår bra nuförtiden…
Kommentar från Moa
17 november, 2011 kl 17 november 2011 (23:52)
Eftersom det står TT längst ner, lär det komma från TT (tidningarnas telegrambyrå). TT-notiser kan man ta rätt av när man skriver TT som byline så det är därför de inte hänvisar till originalartikeln. Jag vet inte om du kan läsa artikeln på TT:s hemsida ifall det är mer men testa och kolla. Problemet är att sidan inte brukar vara helt öppen för personer som inte är inloggade – jag har t.ex. bara kommit åt hela TT när jag suttit i skolan och varit inloggad som journalistprogrammet i Göteborg eller när jag praktiserat på GP och KP.
Det är galet hur många det är tyvärr :S mycket av de psykiska problemen kan ju också ligga kvar när man blir äldre även om man slutat skära sig. ibland kan det också bytas ut mot andra missbruk…
Kommentar från Anna
19 november, 2011 kl 19 november 2011 (20:29)
>Men eftersom det är ett tecken på psykisk ohälsa
Betyder det eventuell inte att åtminstone varje tolfte tonåring är sjuk? Då är för många inte okej…
Kommentar från 47 årig mamma
20 november, 2011 kl 20 november 2011 (11:02)
Googlade på tonåringar och depression och hamnade på din sida. Har hamnat här innan också då jag googlade på äldre mammor. Det var ett par år sedan. Hur gick det, har du en liten bebis nu?
Jag längtade länge efter ett tredje barn, men det blev inget. SKiljde mig vid 42 och träffade en ny man vid 45. Blivit gravid 2 gånger med honom, ett missfall och en ”frivillig” abort, då han inte ville. Detta har lett till att min depression jag har inom mig blossat upp lite igen. Oerhört svårt att välja bort ett barn när ajg hade längtat i 12 år mellan 30 – 42 år…. Dessutom är min vackra16åriga flicka deppig nu och varit hemma från skolan 6 veckor och orkar inget. Jag själv har medicinerat av och till… Funderar på vad du anser om medicinering anti-depp för tonåringar? Sänder mina varmaste tankar till din vackra dotter som inte finns här längre….. Många kramar
Kommentar från Ludmilla
20 november, 2011 kl 20 november 2011 (21:50)
47 årig mamma: Jo jag fick en liten Sophie för 2 år sedan! Tiden går så snabbt! Jag har även ett litet barnbarn.
Vad jobbigt det låter att du fick göra en abort när du väl blev gravid. Det måste ha varit oerhört svårt. Och nu även en 16-årig dotter som mår dåligt.
Det är svårt med tonåringar och medicinering. De reagerar annorlunda än vuxna och hormonerna påverkar mycket. Det är inte självklart att man ska medicinera men det är viktigt att man hittar en hållbar strategi med stödsamtal eller terapi. Och medicin hjälper många dessutom.
kram tillbaka
Kommentar från 47 årig mamma
21 november, 2011 kl 21 november 2011 (16:48)
Tack för dina tankar Ludmilla. Visst var väl du också lite äldre när du fick Lilla Sofia? Nu vet jag inte hur nur du lever, har inte följt din blogg på länge.. men jobbar du, mer än föreläsning? Är du frisk? Var på din blogg kan jag läsa om tecken på att förstå sin tonårings ev depression?
Ja jag får ibland svårt att andas när jag tänker på att jag själv VALDE bort bebis. Men kände att min depression verkligen blossade upp, när mannen jag levde med inte ville ha. Och jag visste att jag inte skulle orka med en bebis på egen hand. Tack för att det finns kvinnor som du!
Kommentar från Assíduus
17 november, 2011 kl 17 november 2011 (17:54)
Det här är tråkigt nog något som vi har erfarenhet av, genom vår yngsta dotter som har ett självskadebeteende. Hon har en diagnos inom autismspektrat och inom denna grupp har ungefär 50 procent ett självskadebeteende. Alltså en mycket hög frekvens. Som anhörig känner man sig förtvivlat maktslös.