Nu börjar femte året
Jag ser på träden att det är dags igen. Det känns i luften att det är nu det börjar igen. Ljuset är detsamma som då.
För fem år sedan mådde inte Linnéa bra. Det var svårt att få kläm på vad som inte var bra. Hon ville inte prata om det. Hon drog sig undan och var ledsen. Hon hade ångest. Den 13 april blev hon inlagd.
Jag kan bli arg på Linnéa att hon har tagit ifrån mig våren, som jag älskar så mycket. Nu är det istället en nedräkning till den 30 maj. Varje år.
Läs även andra bloggares åsikter om Linnéa, sorg&saknad, självmord, ta sitt liv, förlora ett barn
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Emma Kylberg
29 mars, 2013 kl 29 mars 2013 (11:12)
<3
Kommentar från Emma
29 mars, 2013 kl 29 mars 2013 (15:53)
kramar, ni finns i mina tankar! du är en bra förebild ja, lärt mig mycket av dig, tack!
Kommentar från Leena
29 mars, 2013 kl 29 mars 2013 (16:53)
Våren som kunde vara så vacker tid…
Med våren kommer alla minnen, och med minnen kommer saknad. Det är så svårt att undgå att minnas. Och det vill man inte heller <3
Kram
Kommentar från Tofflan
29 mars, 2013 kl 29 mars 2013 (17:52)
Tankar och en varm kram till dig.
Jag är född på våren, men vet att den är en tuff tid för många – på olika sätt.
Ta till dig att det du gör genom din blogg är viktigt och gott – och modigt.
Kommentar från Förtvivlad mamma
30 mars, 2013 kl 30 mars 2013 (8:17)
Försök att tränga undan de svarta minnena och tänk ljusa minnen av Linnea under denna tid. Kanske kommer lyckan om våren någon gång tillbaka? Hela blir vi aldrig igen men när du känner våren komma i en mindre mörk variant…då har de ljusa minnena tagit över de mörka! Kram!!
Kommentar från Ida
29 mars, 2013 kl 29 mars 2013 (11:03)
Kan förstå att våren är jobbig för dig Ludmilla. Men du och en sån stark och inspirerande person som fortsätter att kämpa när du genomgått en sån stor sorg och förlust. Ser upp till dig! Hoppas du går en glad påsk även fast våren är kämpig och påminner om Linnea. Styrkekramar från Ida <3