Ludmillas Blogg

Kära Linnea,
Vi kände inte varandra men vi kände till varandra. Du fick höra att jag jobbade med att översätta din mammas bok och jag fick höra om den dotter som babysim företaget döptes efter. Vad jag minns om dig mest var din mors stolthet och kärlek till sin dotter som hade varit med om hela babysim äventyret.

Hade vi träffats hade du nog uppfattat mig först och främst som en jättegammal tant men kanske även som en mycket lycklig människa. Ingen är lyckligare än jag. Jag är så glad för morgonsolen och för spännande gråa regnmoln, för havet och frukost te, för livet själv. Jag tror att jag är den lyckligaste människa jag känner. Men just nu är jag mycket sorgsen – för din skull. Jag kan knappast minnas när jag har varit så sorgsen.

Jag är så ledsen att du inte fick veta att sorg är både ett passerande tillstånd och ett tillstånd som kan åtgärdas på olika sätt. Jag visste inte heller detta när jag var ledsen. Det hände mig när den minsta av mina fyra barn var fortfarande en baby och känslan växte långsamt, dag för dag. Jag trodde det bara VAR så. Att världen var svart och hoppless. Så småningom vill inte jag fortsätta att leva.

Jag hölls vid livet enbart av ett löfte jag gav mig själv att först skriva till mina barn och förklara varför jag inte längre ville leva. Jag skrev och skrev men inget jag skrev lätt logiskt. Fförklaringen undkom min förmåga. Jag kunde inte vara nöjd med att beskriva mina egna känslor utan måste ge en argument som barnen kunde acceptera, en orsak som de kunde leva vidare på.

Hela tiden teg jag om min depression men jag tror att barnen ofta kände av hur jag hade det. De var ibland mycket orolig och bråkig och samtidigt klängig. Om jag berättade lite grand för någon fick jag höra att det hela var nonsens och dumheter. Det är inte så underligt att man slutar att berätta. Jag tyckte det var rätt åt mig, att jag var felkonstruerat och att det hela var skamligt. Jag var säkert att världen skulle mår bättre av att jag inte fanns längre; att min familj skulle bli lyckligare vilken var en fånig tanke. Små barn behöver sin mamma!

Fyra barn är lagom många och jag planerade att inte skaffa flera. En dag fann jag att jag hade fått mjölk i brösten! Helt utan anledning – förutom mina p-piller. Jag genomgick då en steriliseringsoperation för att slippa de gamla stora p-piller jag hade länge ätit. Och vet du vad? Depressionen lyfte, blev blek och försvann långsamt. På sjukhuset hade jag även råkat träffa en kvinna som jag kände och hon var där av exakt samma orsaker. Sedan operationen har mitt grundtillstånd varit ”lycklig”. Ledsen blir jag, som alla andra men inte utan orsak.

Jag önskar att jag kunde få alla människor att förstår att depression är ofta kemisk. Den ska inte uthärdas i hemlighet. Livet är av och på jobbigt men den är i grund och botten fascinerande, vackert, inspirerande och kul. Att man normalt inte blir deprimerat av livets svårigheter utan något i stil med arg, fokuserat, samlat och handlingskraftig.

Jag är så väldig ledsen att du inte fick veta detta. Jag vet förstås att orsaken till att du inte visste var att du inte var i tillstånd att höra och förstår. Så mycket sorg som du har lämnat efter dig har du aldrig kunnat drömma om. Den sprider sig utåt i stora ringar och drabbar flera människor än du kunde drömma om; från alla dina närmaste och utåt till varenda person du någonsin träffade och vidare till alla som enbart läste om dig i tidningen. En sådan stor förlust, så många tårar.

Rest in peace.

Ann Thulin

www.konstinorden.se
www.annthulin.se
www.sydbilder.se

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Ann Thulin X översättning X depression, lycklig, klok, Babysimboken, Baby Swim Book, Linnéas Simskola, Linnéa, babysim

Taggar: Ann Thulin, Baby Swim Book, babysim, Babysimboken, depression, klok, Linnéa, Linnéas Simskola, översättning