Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Månad: november, 2008

Det är så tomt…

30 november, 2008 (21:29) | barn, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Vi har varit i vårt fritidshus i helgen. Det är väldigt vilsamt där. Där har vi adventspysslat och bakat. Väl hemma ska man ju adventspyssla lite till… In i förrådet och leta fram adventsstakarna. Så går tankarna igång igen… Förra året vid den här tiden… Jag bestämmer mig för att efersom det är 6 månader […]

6 mån sedan min dotter tog sitt liv

30 november, 2008 (10:53) | barn, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tonåringar, tröst&hopp | av: Ludmilla

Hur är det möjligt? Återigen. Hur är det möjligt att tiden går? Ett halvt år utan Linnéa! Helt absurt! Det betyder att det var 8 månader sedan som hon blev inlagd. För ett år sedan kan jag med facit i hand veta att Linnéa redan var sjuk. Men det kom och gick. Hon var mer […]

Mötet i Röda Havet

29 november, 2008 (16:34) | allmänt, barn, Linnéa, Mindfulness, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Snorkelutflykt. Fantastiska koraller och fiskar. Jag har varit på så många ställen i världen, men detta är absolut ett av de bästa snorkelställena. En brant och hög vägg av koraller. Dykare längst där nere och vi som snorklar här uppe. Färgerna. Formerna. Tystnad. Rytmen av vågorna som sköljer långsamt fram och tillbaka. Lugn. Harmoni. Jag […]

En smakbit av Egypten…

28 november, 2008 (14:06) | allmänt, barn, livet, Mindfulness, tröst&hopp | av: Ludmilla

Vi blir hämtade av en täckt jeep. Mannen som kör för tankarna till talibaner, minst. Mustaschen, palestinaschalen. Han öppnar dörrarna där bak och vi får sitta på bänkar som är längsmed bussens långsidor. Han pratar inte engelska. Vi åker iväg med honom. Ensamma. Har ingen aning om vart vi ska. Vi har köpt en utflykt […]

Energi

27 november, 2008 (14:19) | acceptans, barn, död, Linnéa, livet, Mindfulness, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Solen lyser intensivt på min vinterbleka hud. In genom ögonlocken. Jag låter energin sugas in i min kropp och förvandlas, omvandlas till det jag behöver. Lugn. Det första som händer när jag stannar upp är att jag får många obehagliga minnesbilder. Linnéa är sjuk. Linnéa vill dö. Linnéa är inte ärlig mot mig. Linnéa blir […]

Jag måste…

27 november, 2008 (10:03) | acceptans, allmänt, livet, Mindfulness, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Jag måste helt enkelt ta vara på livet. Jag har ett val. Jag kan välja hur detta ska påverka mig. Jag måste. För mina barns skull. För min egen skull. För Linnéas skull. Hur otroligt det än känns så får jag inte låta detta stoppa upp resten av mitt liv. Mitt liv kommer aldrig mer […]

Öken

26 november, 2008 (20:20) | acceptans, allmänt, livet, Mindfulness | av: Ludmilla

Sand. Sand. Sand. Åter sand. Evighet. Små, små enheter som bildar en större. Den enskilde har egentligen ingen betydelse. Ett litet sandkorn märker man inte om man är utan. Men många tillsammans bildar evigheten. Sand möter himmel. Evighet igen. Lätt. Luftigt. Hård sten. Kantig, vass sten. Distinkt. Ändligt. Möter det mjuka. Möter evigheten. Det är […]

Nu är jag hemma igen!

26 november, 2008 (19:12) | acceptans, allmänt, livet, Mindfulness, tröst&hopp | av: Ludmilla

-Jaså, har du varit borta, undrar du… Men… bloggen då? Ja, jag har varit på en veckas semester i Egypten. Det var varmt. Det var sol. Det var vilsamt. Jag pausade från verkligheten. Bloggen skötte sig självt. Tidsinställda inlägg. Smart funktion. Jag kan ju inte bara försvinna från er trogna läsare. Ni är mellan 300 […]

Är du deprimerad?

26 november, 2008 (14:07) | allmänt, depression, självmord, sjukvård | av: Ludmilla

Det är lätt att prata om att man är ”deppig”. Men vad menar vi då? Alla har ju dagar som är tyngre ibland. En del av oss märker tydligt när hormonerna är i gungning också. Men deprimerad? Hur är man då? Diagnoser är ju en konstruktion. Inte egentligen något facit. Om en mängd symptom är […]

Acceptera

25 november, 2008 (17:03) | acceptans, allmänt, livet, Mindfulness, tröst&hopp | av: Ludmilla

När vi känner oss irriterade är det för att vi anser att någon person, plats, sak, situation eller något faktum i våra liv som känns oacceptabelt för oss. Vi kan inte återfå vår jämvikt och balans förrän vi kan acceptera personen, platsen, saken eller situationen exakt som den är. Ingenting, absolut ingenting händer i universum […]