Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Självmord vanligt vid psykos

14 februari 2009 (20:05) | allmänt, psykiatri, psykos, självmord, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Självmord är vanligast vid depression men även vid psykos och bipolär sjukdom. Detta är särskilt tydligt hos de som gjort ett självmordsförsök. Psykossjukdomen är ofta mycket svår att leva med och innebär ett svårt lidande.

En psykos innebär att man har svårt att se att man är sjuk. Man har svårt att se vad som är sant och inte. Man pendlar mellan att vara i den här världen och i en värld som ser annorlunda ut. Det kan vara hörsel-, syn-, känselintryck som inte finns i denna värld men i den andra. Man kan alltså höra röster, se saker som inte finns i den här världen och känna sig styrd av saker utifrån.

I början av en psykossjukdom kan man fortfarande fungera rätt normalt eftersom man endast tillfälligt flyter in i den andra världen. När psykosen är fullminant, dvs fullständig är personen i fråga helt i den andra världen. När man får medicin kommer man tillbaka till verkligheten. Då är det vanligt att man slutar ta sin medicin och så blir man sjuk igen.

En viktig del av behandlingen är alltså att patienten ska få sjukdomsinsikt och att man ska lära känna tidiga tecken på att sjukdomen är på gång igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från peter pc carlsson
14 februari, 2009 kl 14 februari 2009 (23:51)

Du är nominerad till Enbart månadens blogg för februari. Det är enbart bloggar som på ett eller annat sätt vill få oss läsare att tänka till och reflektera.

Jag hoppas att du kommer att vilja lägga en länk till min blogg så som jag nu har gjort till dig. Uppmana gärna dina läsare att rösta på dig. Det kan såväl dina läsare som du göra en gång per dag. Det gör man i rutan till vänster på min första sida. http://enbart.blogg.se

Varje månad delas ett pris ut till vinnande blogg. Dessutom går vinnaren vidare till årsfinal för 2009. Vinnaren där bjuder jag gärna på en middag på en bättre restaurang i Stockholm. Alternativt skänker jag 1000 kr till valfri hjälporganisation i vinnarens namn.

Tack för en bra blogg.
Lycka till!

Peter PC Carlsson

p.s. direktlänk till alla nominerade http://enbart.blogg.se/2009/february/090214-enbart-blogg-februari.html

peter pc carlssons senaste blogginlägg..090214 Enbart Blogg Februari

Kommentar från Storasyster
16 februari, 2009 kl 16 februari 2009 (9:56)

Känner igen det…min bror hade en svår psykos. Fick medicin. Då blev han lite bättre och slutade ta medicin(utan att säga det till någon och ingen misstänkte det förrens det var försent…). Han blev mycket sämre än innan då…o tappade fullkomligt livslusten. Han fick medicin via spruta, vägrade ta tabletter. Han tyckte att det var ett gift…o sa tydligt att han skulle sluta med medicin så fort han blev utskriven. Han uttalade självmordsplaner, att han skulle dö snart. Jag kan bara säga att det var enormt svårt att NÅ honom. Han lämnade oss utanför sitt inre. ”ni förstår inte vad jag går igenom så det är ingen idé att förklara för er…” jag tror att vården kände sig maktlös oxå…tyvärr. Han slutade prata med dem helt sista månaderna. Jag tror att han tappade förtroende för dem. Han sa ”varför måste jag vara här när jag inte blir bättre???? Jag vill bli utskriven” Att ta in en människa på LPT är djupt djupt kränkande. Han tappade bort sig själv och sin värdighet. Han tyckte inte han hade någon frihet kvar…det enda han hade kvar var att köra sin bil…Jag önskar att psykvården kommer på någon ny lösning. För jag tror att instängdheten/frihetsberövandet iomed LPT är kvävande för en människa som mår så oerhört dåligt. ”Psykvården kväver mig!!” sa han…Mer samarbete, RESPEKT, ta in anhöriga mkt mer i patientens möte med psykvården. Framförallt RESPEKTEN för den sjukes person saknas i psykvården. Den sjuke känner sig mindervärdig när han/hon blir inlåst! Vem låser in en cancerpatient? Brottslingar och psykiskt sjuka låser man in…de förstnämnda ska givetvis låsas in men de andra….

Kommentar från Ludmilla
17 februari, 2009 kl 17 februari 2009 (9:14)

Det är så sorgligt att läsa det du skriver. Tragiskt att systemet är så respektlöst och fungerar så dåligt.

Kommentar från Vb
17 februari, 2009 kl 17 februari 2009 (20:02)

Tack Ludmilla för att du orkar informera oss hur det står till i psykvården.I yngre år när jag mådde dåligt, kunde jag önska mig en psykos.Ja, du läser rätt men, jag trodde i min enfald och okunskap att med en psykos gick man bara och ”lallade”, lycklig i sin egen värld.Nu vet jag bättre, hur oerhört plågsamt det tydligen kan vara.Så stort tack, kunskap är makt, en bra makt.

Vbs senaste blogginlägg..En sanning om lögner, en väl beprövad teknik i nedbrytningsprocesser

Kommentar från Emma
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (10:47)

Jag vill bara instämma i att psykiatrin inte fungerar, särskilt den slutna vården – jag skulle inte ens vilja kalla den vård, utan vanvård. Det är den svagaste patientgruppen inom vården, och dessvärre den grupp som har lägst status vilket jag tror är en stor anledning till att vården inte fungerar. Du möts inte som intagen med respekt, tilltro till patienten existerar inte. En nära anhörig togs in i samband med en kris på låst avdelning – det var då helvetet startade. Som anhörig upplevde jag detta som ett enda stort trauma. Borde det inte vara tvärtom, att anhöriga och patienten i o m detta upplever en lättnad, får VÅRD, behandling, stöd? Tilläggas kan att inte en enda psykolog fanns i tjänst på detta stora sjukhus, och kurator var långtidssjukskriven. Samtliga elever i grundskolan bör enligt politiker ha tillgång till psykolog, men de svårast sjuka tillförsäkras ej detta…
En medborgarrättsrörelse borde startas, och om jag bara får nog med energi skulle jag gärna hjälpa till med uppbyggandet av den.
Det främsta kravet borde vara EN FUNGERANDE PSYKIATRISK VÅRD med respekt för patienten och de anhöriga. Det låter väl rimligt, eller…? Miljarder plöjs ner årligen i psyksektorn, men jag befarar att den skadar mer än ger nytta, till stor del beroende på avsaknad av respekt och lyhördet för de personer de är avsvariga att vårda.

Skriv någonting