Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Måndagen den 26 maj 2008

26 maj 2009 (19:32) | KBT, Linnéa, självmord, sjukdom | av: Ludmilla

Linnéa på restauranten

Linnéa på restauranten

Idag var det dagen för min tenta.

Linnéa hade vaknat redan kl 5 för att hon var rädd att försova sig. Jag skjutsade Linnéa till skolan som vanligt och sedan gjorde jag min tenta.
Linnéa åt sushi med mormor. Hon berättade att hon hade bestämt sig för att hon inte ville bo hos sin pappa.

Psykologsamtal:

Linnéa är aktuell för ett sommarjobb ute i skärgården i sommar och hon undrar om hon kan tacka ja till det. Den 12 juni är första dagen, sedan fortsätter jobbet i midsommarhelgen. Hon tänker att hon gjort det hon ska under vistelsen här på avdelningen och undrar vad det är som håller henne kvar.

Jag fick meddelande redan på eftermiddagen att jag hade klarat min tenta. Läraren visste hur jag hade det och att jag varit orolig och ville meddela mig direkt. Det kändes väldigt skönt.

Kursen hade planerat en avslutningsmiddag med lärarna på restaurant men jag hade avbokat det. Det kändes inte rätt att vara borta från familjen i det läge som var. Linnéa hade ju dessutom varit borta över helgen och jag ville gärna träffa henne. Vi bestämde istället för att själva gå på restaurant tillsammans.

Jag hämtade Linnéa från BUP och sen tog vi bussen ned på stan och mötte Johan vid den Italienska restauranten. Barnen beställde pizza. Linnéa blev ledsen för att hon hade missat att Johan hade skålat för att jag var klar med utbildningen. Vi försökte få henne att förstå att det var ingen fara och så skålade vi igen.

Linnéa pratade om att hon skulle klippa av sig sitt långa hår dagen efter. Oscar rufsade och kände i hennes hår.

Oscar rufsar om i Linnéas hår

Oscar rufsar om i Linnéas hår

Linnéa gick ut med pojkarna en liten stund. De gick till trädgården nedanför universitetsaulan. Där klättrade de i träd och tittade på de vackra blommorna. Oscar minns att han inte tyckte hon verkade jätteglad, men hon sa inget särskilt.

Linnéa kändes svår att nå. Hon pratade om sommarjobbet som hon var glad att hon fått i en ICA-butik på Högmarsö, nära mormors landställe. Samtidigt så signalerade hon hopplöshet och uppgivenhet. Så här i efterhand är det ju inte svårt att se att hon verkligen hade bestämt sig vid den här tidpunkten men hon var duktig på att hålla uppe skenet. Tänk om jag bara hade fått komma närmare. Tänk om jag bara hade fått veta vad som hände där inne i henne. Tänk om hon bara hade låtit mig finnas ännu närmare…

Den här tagen kom ytterligare provsvar. De visade att TSH (sköldkörtelprovet) som den 13 maj var 2.96 idag var 4.91 dvs hade stigit kraftigt på kort tid. Det visar att det är någon typ av autoimmun process kraftigt aktivt. Detta blev jag dock inte informerad om förrän efter Linnéas död. En av läkarna på avdelningen tror att denna process även kan ha pågått i Linnéas hjärna som en förklaring varför hon blivit sjuk. Tyvärr kommer vi aldrig att få veta riktigt hur det var med den saken.

Emelie blev utskriven denna dag.

Linnéa har nu 4 dagar kvar att leva.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från alexandra
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (20:15)

Fina fina Linnéa! Så svårt att förstå så dåligt hon mådde och det gör ont i mig när jag ser en sån vacker, ung och vacker tjej som mådde så dåligt!
Kram.

Kommentar från Ewa
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (20:22)

Sänder över en varm kvälls kram <3

Ewas senaste blogginlägg..En morgon med autism och lite annat…

Kommentar från Mia Fridh
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (20:31)

Du skriver så fint. Det gör så ont Förstår inte varför
En jätte fin flicka

Många styrkekramar

Kommentar från Camilla
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (20:44)

Ja sköldkörtelsjukdom påverkar psyket extremt, jag har ju hypotereos och de är ett helvete! Stackars Linnea…verkade så go och rolig…kramar till dig cybervän

Kommentar från Inga
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (20:49)

Kära Ludmilla.. Jag lider med dig.. Det är fruktansvärt sorgligt och onödigt att Linnea inte orkade/fick hjälp!! Så ung och så vacker med hela livet framför sig…
Jag beklagar verkligen.
Kram Inga

Kommentar från Soulsister
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (20:55)

Fin bild på Linnéa….det är allt ja kan säga just nu….det andra sitter fast någonstans i mag trakten….
/K

Soulsisters senaste blogginlägg..Änglar och Demoner

Kommentar från Helena
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (20:55)

Jag undrar om de ens bemödade sej att undersöka om Hanna hade ngn form av sköldkörtelsjukdom??? Jag har inte vetat att det påverkar psyket så mycket..de visste förmodligen inte mer än jag om man ska gå på vad man vet nu om psykvården. Inte mycket att ha enligt min mening.
Vackra söta fina Linnea! Hur kunde de missa en så viktig sak???
Varma varma kramar Helena

Kommentar från Ludmilla
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (20:57)

Soulsister: Själv tycker jag att bilden är hemsk för att den visar hur dåligt hon mår…

Kommentar från Catarina
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (21:25)

Linnea är verkligen vacker men man ser på bilden att hon mår dåligt om man jämför med alla andra kort som du visat. När någon mår dåligt liksom syns det i ansiktet. Man ser tomhet på nått konstigt vis.
Men varför satte inte sjukhuset in snabbare resurser kan man undra? Trots allt hade hon legat inne rätt länge och inte till någon vidare förbättring. De gör mig ont och man blir SÅ arg. Att det ska ta sådan tid!!! Speciellt i ett fall när patienten tydligt visar så starkt att den inte vill leva som Linnea gjorde. Jag förstår inte?
Hon hade ju verkligen allt denna tjej, å man blir så ledsen. De får inte ta tid när det gäller sådana fall när någon mår så dåligt!

Kommentar från annika sandberg
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (21:34)

Ludmilla, jag kan bara säga att det är en livslång sorg och saknad att mista ett barn, givtevis är barnets egen förlust av sitt liv och alla drömmar…all framtid den värsta sorgen och förlusten.
MEN, jag och du och andra föräldrar ( läs mammor) som skriver här kan ändå känna livsglädje och t.o.m lycka , trots det hemska som nästan krossat oss.
Man reser sig på något märkligt sätt ur askan av sitt gamla liv, har oerhört viktigt budskap att förmedla till andra, måste ta hand om sig sj’älva och andra i sin familj och omgivning.
I helgen låg jag på badhusets brygga och lyssnade till vågornas stilla skvalp, kände lycka över att leva och uträtta bra saker, både privat och på jobbet.
Min dotter fanns med mig i tanlarna och i mitt hjärta, som alltid.
Kärleken är evig.

Annika

Kommentar från Ingrid
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (22:01)

Skickar många varma tankar och så mycket styrka jag kan avvara till dig.

Kommentar från Lena B
27 maj, 2009 kl 27 maj 2009 (13:11)

Att det där lilla lilla ordet ”om” kan innehålla så stora stora känslor!

Det känns nästan övermäktigt att se bilden på Linnea och veta att fyra dagar senare gör hon något som ger så stora konsekvenser både för henne själv och så många andra. Jag törs inte ens nudda vid tanken på dina tankar, Ludmilla.

Jo, jag kan nog se att hon inte mår så bra på bilden, men att hon skulle må så dåligt som hon gjorde, det går inte att se. Din Linnea var väldigt, väldigt fin…och det är hon fortfarande.
Kram

Kommentar från FredJoul
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (12:16)

Has Read several times, but don’t care nothing have not understood.

Pingback från Ludmillas Blogg » Linnéas sista vecka
25 maj, 2010 kl 25 maj 2010 (7:51)

[…] Läs mer om vad som hände de sista dagarna här… […]

Skriv någonting