Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Fredagen den 30 maj

30 maj 2009 (8:09) | död, Linnéa, psykiatri, psykos, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Linnéa den 30 maj på förmiddagen

Linnéa den 30 maj på förmiddagen

Dagen som förändrade allt för ett år sedan är väldigt tydlig.
Att det har gått ett helt år…

På kvällen innan hade Johan och jag pratat med Linnéa angående hennes sommarjobb. Vi tittar på schemat hon fått gemensamt. Plötsligt säger Linnéa – nä, nu orkar jag inte mer och går ifrån innan vi hunnit titta färdigt på hennes plan.

Jag skjutsade Linnéa till skolan på fredagsmorgonen. Hon är sur och stingslig. Hon har sovit dåligt. Hon hade haft ett läkarsamtal på torsdagen och jag undrade över om de pratat om detta. Jag undrar om hon fått sömntabletter. Hon säger att hon inte vill ha det eftersom man kan bli beroende och att jag ska sluta lägga mig i.

När jag är på väg från skolan ringer Emelie. Hon mår sämre och gråter i telefonen. Jag åker till henne och inser att hon antagligen har tarmvred som en komplikation efter tarmoperationen (Crohns sjukdom). Vi åker till akuten och hon blir omhändertagen direkt. Sedan väntan. Mormor kommer dit.

Linnéa har bland annat biologi i skolan. De dissikerar och Linnéa tycker att det är roligt. Hon berättar för sin lärare att hon ska bli läkare och att kirurgi ligger nära till hands. Läraren tar en bild på henne och vännerna när de dissikerar. Hon har på bilden samma halsband och örhängen på sig som hon hade när hon dog. Örhängena hittades dock inte. Hon har också en fågel klistrad vid sitt vänstra öga. Hon hade antingen fågeln eller några tårar klistrade i sitt ansikte de sista veckorna. Jag ser på bilden att hennes leende är påklistrat. Ögonen avslöjar hennes planer.

När Linnéa ska hämtas från skolan åker mormor istället så jag kan stanna med Emelie. Linnéa var stingslig gentemot mormor också. Hon lämnas på BUP. Jag hämtar pojkarna på eftermiddagen. Mormor stannar hos Emelie som väntar på en skiktröntgen.

Kl 16 ska jag hämta Linnéa. Hon ska vara på sin första helgpermission hemma. Jag har längtat efter det. Hon har pratat om att gå på en konsert med en kompis de senaste två veckorna. Vi har sagt hela tiden att vi får se hur hon mår då. Nu säger de på BUP att Linnéa mår bättre. Hon pratar om framtiden och sommarjobb. Hon har gjort ett matteprov för att hoppa över 9ans matte några dagar innan. Linnéa frågade igår senast om hon fick cykla till konserten. Jag sa nej. Hon blev ju hämtad och lämnad till och från skolan hela tiden för att hon behövde skyddas från sig själv och sina självmordstankar. Det var ju därför hon var inlagd. Hon hade ju uttryckt att hon inte skulle leva till dess hon fyllde 15. Nu var det 8 dagar innan hennes födelsedag.

Jag kommer till BUP.
Linnéa sitter under ett träd på gården. Hon har sin stora nalle i famnen. Hennes blick är tom. Hon tittar på mig, kommer emot mig och visar mig en insekt, en stor fästing. Hon beter sig märkligt…
-Ja, vad fint Linnéa. Den var stor.
Hon visar mig sedan en nattfjäril som sitter på trädet. Jag ger henne uppskattande ord. Jag undrar om hon är klar att åka. Hon går iväg och hämtar sina saker.
Vi väntar en stund på att få hennes mediciner med. Hon pratar med sin pappa i telefon. Hon är glad i telefonen. När hon har lagt på är hon fortfarande lika tom i blicken och avslagen i kontakten.

Vi går ut. Det är varmt ute. Det är den 30 maj och en riktigt varm sommardag. Jag berättar för Linnéa att Emelie mår dåligt igen och att jag tänkte att vi skulle gå och hälsa på henne en snabbis innan vi åker hem. Linnéa lägger in sina grejor i bakluckan på bilen och vi går över gräsmattan mot kirurgen. Jag lägger en hand på Linnéas axel. Hon drar sig undan. Jag förstår inte… Varför är hon så avvisande gentemot mig?

Jag säger att vi väl kan göra det bästa vi kan av helgen. Att jag sett fram emot den. Att vi diskuterade detta för några dagar sedan och att hon hade möjligheten att vara hos sin pappa istället om hon hade velat men hon ville inte det. Linnéa tänder till direkt och undrar varför jag måste göra en grej av att hon inte ville att jag skulle hålla min hand på hennes axel. Jag säger att jag inte förstår varför hon är så negativ till mig. Vad är det jag har gjort?

Hon stannar upp vid en lyktstolpe. Hon vill tillbaka till BUP.
Jag säger att vi nu gemensamt har bestämt att hon ska vara hemma i helgen och nu ska vi först hälsa på Emelie. Jag stod på mig eftersom det var en av de sakerna de på BUP tyckte att jag skulle förändra i mitt förhållningssätt gentemot Linnéa. BUP tyckte att jag lät Linnéa styra för mycket…
Linnéa faller ihop vid lyktstolpen och börjar hyperventilera. Hon väser fram att hon måste tillbaka till BUP och prata med sin psykolog.

Jag säger:
-Linnéa, jag förstår att det känns jättejobbigt just nu, men ångest är inte farlig. Det vet du ju. Jag ser det som att det finns två alternativ. Antingen stannar vi här och väntar till ångesten har gått över. Eller så försöker du nu fokusera om dina tankar och så går vi upp till Emelie istället.

Linnéa ställer sig upp och tittar på mig som om jag vore det elakaste hon sett.

-Jag ligger faktiskt inlagd på barnpsyk!
-Jag vet det Linnéa och det är synd om dig.

Nu svartnar Linnéas ögon ännu mer. Hon går emot mig. Slår mig med knytnävarna och springer sedan tillbaka mot BUP.

Jag står kvar ett ögonblick. Paff. Fattar ingenting. Jag känner inte igen min dotter. Vad är det som händer? Linnéa som tidigare alltid var så mjuk, varm och resonabel. Samtidigt intalar jag mig själv att det är bra att hon säger ifrån. Jag går sakt efter henne. Ser hennes ryggtavla när hon försvinner in till psykologen.

Det var det sista jag såg av min dotter i livet.

Jag sätter mig utanför psykologens rum på en bänk. Kuratorn kommer fram och pratar med mig. Jag berättar vad som har hänt och jag gråter. Jag var så besviken över att det blev så här. Jag som hade sett fram emot helgen tillsammans. Kuratorn stöttar mig och tycker att jag hanterade situationen rätt. Hon tycker också att det är dumt att Linnéa sitter så länge inne hos psykologen. Det är ju bra om vi kan prata igenom det tillsammans så att vi kan fortsätta med permissionen som det var tänkt. Kuratorn växlar några ord med psykologen. Han hävdar att Linnéa är alltför upprörd för att hon skulle kunna prata nu.

Jag väntar ytterligare i 30 min.
Kuratorn och jag diskuterar fortsatt upplägg. Pojkarna är ensamma hemma och jag skulle behöva åka hem en sväng och skjutsa Jonas till en kompis. Vi kommer överens om att jag kan vänta till dess klockan blir 17.

Jag tar upp detta med konserten. Hur ska det bli med den?
Kuratorn säger att det är ju inte alls självklart att hon överhuvudtaget ska gå på den nu när det blivit som det blivit. Hon uppmanar mig att ringa tillbaka om en timme för att bestämma hur det ska bli.

Jag åker hem. Jag är jättebesviken och ledsen. Jag möter Johan hemma som kommit hem tidigare än väntat. Han undrar varför jag är så upprörd. Har du inte fått mina SMS? Jag hade meddelat honom när jag satt på BUP och väntade. Jag hade en väldigt obehaglig känsla i kroppen.

Johan skjutsar Jonas till kalaset. Jag åker sedan tillbaka mot sjukhuset. Jag måste till Emelie. De misstänker en varböld i lilla bäckenet. Hon är riktigt dålig. Jag ringer till BUP på vägen kl 18 för att få veta om jag kan hämta Linnéa nu istället. Den manliga sköterskan svarar:

-Linnéa har cyklat iväg till en konsert.
-Va? Vad säger du? Har ni låtit Linnéa cykla iväg själv? Jag skulle ju ringa tillbaka och så skulle vi bestämma då…
-Men hon mådde så bra så och vi gjorde bedömningen att det skulle gå bra…
-Men Linnéa har ju sagt att hon inte ska leva till hon blir 15. Det är om en vecka. Jag kände paniken växa. De tar mig inte på allvar… De tycker att jag överdriver. Jag kanske gör det. Det kanske är jag som förstör allting…
-I så fall så får detta vara helt på ert ansvar, säger jag till slut.
-Ja, ja ingen fara… Kom och hämta henne vid 10 imorgon du…

Jag lägger på och känner mig helt uppgiven. Jag är fråntagen mitt omdöme som mamma. Allt är kanske mitt fel. Det är bäst att de får lösa detta på deras sätt… Jag åker till Emelie och är hos henne på kvällen. Vi sitter på balkongen på kirurgen. Emelie har fått stora mängder smärtstillande. Hon väntar fortfarande på röntgen. Det är varmt ute. En underbar sommarkväll. Vi tittar ut över Musikens Hus. Där är Linnéa nu. Hoppas att hon har det roligt. Man ser även BUP från balkongen. En kollega till mig som har jour på BUP ringer mig och säger att hon sett att jag varit ledsen och hoppades att allt var ok.

Jag åker sedan hem till pojkarna och Johan en stund. Jag är helt slut. Vi tittar på TV en stund och går och lägger oss ca 22.30. Precis när vi släckt ringer telefonen. Det är från BUP.

-Vet du var Linnéa är? frågar nattsköterskan.
-Nej. Jag vet inte var Linnéa är. Det är ni som har släppt ut henne utan övervakning.
-Hon ringde för en timme sedan och sa att hon var försenad, men hon har inte kommit tillbaka ännu.
-I så fall har hon tagit livet av sig. Sa jag.
-Sluta nu Ludmilla. Jag känner Linnéa. Hon skulle aldrig göra det.

Vilken tur att de känner min dotter så bra… Jag blir nu uppmanad att efterlysa Linnéa. Jag får veta att det gör man genom att ringa polisen. Det är jag som måste göra det eftersom hon är intagen frivilligt och inte tvångsinlagd. Då är det förälderns ansvar…

Jag ber Johan ringa polisen. Jag är i fullständigt upplösningstillstånd nu. Om Linnéa ringde för en timme sedan till BUP så finns det kanske fortfarande en möjlighet att hon inte hunnit ta sitt liv. Hur långt kan hon ha hunnit? En timmes cykelväg. Åt vilket håll? Jag försöker få tag i kompisen som Linnéa hade varit med. Jag glömmer bort vad hon heter i efternamn. Jag ringer en annan kompis för att få numret. Jag skakar och är fullständigt i kaos.

Johan pratar samtidigt med polisen. De vill ha signalementet. De tycker att det är konstigt att anmäla en 14-åring efter en timme. Han förklarar att hon var inlagd på BUP och var självmordsbenägen. Polisen fattar inte varför hon då var ensam ute…. Det fattade inte vi heller…

Jag bestämmer mig för att kontakta Linnéas pappa trots hans negativa inställning till mig. Han ber att få ringa mig efter att han pratat med BUP. Under tiden jag pratar med honom försöker Johan påkalla min uppmärksamhet. Han säger att polisen är här.

Jag tänker: Polisen vet att hon är efterlyst. Kanske kommer de med Linnéa nu? Eller? Johan beter sig konstigt. Tittar på mig. Som om det inte är bråttom längre… Jag lägger på luren. Jag går långsamt ned för trappan. Öppnar dörren.

Tre polismän står utanför. De ser väldigt allvarliga ut. De kommer närmare. De kommer in i hallen. Jag måste backa.

-Är du Ludmilla?

Jag nickar. Allt går i slow motion.

-Linnéa är död. Han kommer närmare. Linnéa är död.

Jag känner kraften rinna ur mig. Det blir liksom tyst. Allt står stilla. Polismännens allvarliga ansikte. Korgarna på hallväggen. Skorna på golvet. Skenet från lampan i taket. Tapeten på väggen.

Jag nickar. Jag visste det. Jag visste det. Luften går ur mig. Jag behöver inte vara orolig längre. Det som jag varit så rädd för i 8 veckor nu. Har hänt.

Linnéa är död.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Sara B
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (8:24)

Det gor sa ont, sa ont att lasa om Linneas sista dag. Kan inte forestalla mig hur ont det maste gora for dig!
Du ar sa stark som orkar aterberatta och uppleva minnena igen, minut for minut. Forhoppningsvis blir det lattare med tiden.
Hoppas ni far en fin arsdag.
Styrkekramar fran Sara

Kommentar från Annukka
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (8:39)

*håller om.. tyst, länge.. gråter med dig, med er*

Annukkas senaste blogginlägg..Jag tror…

Kommentar från Louise
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (8:47)

Hej Ludmilla!

Mina tankar går till Er idag.

Vet precis vad Ni går igenom.
Jag miste min dotter 17 april 2007.

Hoppas att våra döttrar har det bra där dom nu är.

Massor med Kramar/Louise.

Kommentar från Tuija, Matias mamma
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (8:47)

Gråter med dig, ((håller om))

Tuija, Matias mammas senaste blogginlägg..Fjärilen

Kommentar från Camilla
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (8:50)

¨Mina tankar går till dig idag…
Det gör så ont inombords att läsa, bup gjorde ett stort misstag.

Hoppas du överlever dagen. Styrekraamar/C

Camillas senaste blogginlägg..21 Maj – Yesterday – all my troubles seemed so far away

Kommentar från Tonårsmorsa
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (9:02)

Det är så förtvivlat orättvist och jag tycker så oerhört synd om dig i denna stund…

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Utvilad och garderobsutrensning

Kommentar från Soulsister
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (9:04)

Jag vet knappt vad jag ska säga, mer än att jag tänker på dig
Många många tröstande kramar

Soulsisters senaste blogginlägg..Mina tankar går till Ludmilla

Kommentar från Hanna
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (9:08)

Hur kunde Bup göra sådär. Det visar vilka brister det finns i psykvården. Och nu är det försent, linnéa finns inte och det är hemskt. Tänker på er så mycket, hoppas ni klarar av dagen. stora varma KRAMAR

Kommentar från Annukka
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (9:29)

Jag hoppas det inte gör något.. men jag ville skriva lite i min blogg.. om er..

Kramar om.. och sänder styrka, kraft, kärlek
Annukka

Annukkas senaste blogginlägg..Idag tänder jag ett ljus för Linnéa

Kommentar från Mia i Piteå
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (9:30)

Har inget vettigt att säga, men lägger en hög med tröstkramar här, så du kan ta en då du känner att det behövs.
//Mia

Kommentar från Thérèse
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (9:41)

Jag har inga ord idag Ludmilla, ingenting kan dämpa din och er smärta. Istället lämnar jag lugnande kramar, låter tårarna falla och gråter med dej. Det första året är över, nu börjar resan sakta åter mot livet. Du klarar det här <3

Thérèses senaste blogginlägg..Sökordspoesi!

Kommentar från Lisa
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (9:48)

Tänker på Er idag blir en solig dag idag som för ett år sedan………finns inte ord för hur detta kunde gå till
Kramar

Kommentar från Åsa
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (9:55)

Har inget att säga, mer än att jag tänker på dig och din familj.

Åsas senaste blogginlägg..Facebookgrupper

Kommentar från Petra
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (9:55)

Åh, det finns inget att säga. Skickar massor med varma styrkekramar och behövs det fler så är det bara att hämta ut!
Jag tänker på er!
Kramar!

Petras senaste blogginlägg..Naiva jag

Kommentar från Carro
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (9:57)

Vad hemskt Ludmilla…
Det som Linnéa gick igenom och det som du går igenom nu…Det är fruktansvärt.
Tänker på din vackra Linnéa och på dig,
Kram,
Carro.

Kommentar från Karolina
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (10:00)

orden fattas mig idag, kan bara skicka en hög med varma kramar och styrka till att klara av dagen.

kram
karolina

Karolinas senaste blogginlägg..plåster på såren

Kommentar från tiger
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (10:00)

kramar till er.

tigers senaste blogginlägg..Nytt försök… igen.

Kommentar från Katt
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (10:06)

Jag känner sån enorm smärta och sorg när jag läser detta..

Tänker på dig och din familj idag och skickar en stor kram!

Katts senaste blogginlägg..SOOOL!

Kommentar från Marianne
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (10:11)

Så smärtsamt at läsa om din sista dag med Linnéa. Jag har läst din blogg varje dag i några månader nu. Min pappa tog sitt liv för 11 år sedan. Han var innlagt på psyk.avd… Jag tänker på dig och din familj denna dag. Och tackar för at du har delat med dig. Avslutar med några ord från en artist från Norge. Björn Eidsvåg: Jag ser att du är trött, men jag kan inte gå alla stegen för dig. Du måste gå dem själv, men jag ska gå dem med dig. Jag ska gå dem med dig. Jag ser att du har det vondt, men jag kan inte gråta alla tårarna för dig, du måste gråta dem själv, men jag gråter med dig. Jag gråter dem med dig. Kram från Marianne

Kommentar från Lena
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (10:13)

Åh……herre gud……….jag har inga ord!

1 år idag….jag tänder ett ljus för Linnea och håller om dig i mina tankar, Ludmilla.

Pingback från Tonårsmorsa » När man mist det käraste man har…
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (10:17)

[…] bloggpost Ludmilla har publicerat idag, om Linneás sista dag, får mig att dra efter andan. Jag vill ta tiden tillbaka och jag vill stoppa lilla Linneá från […]

Kommentar från Lisa Olveby
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (10:28)

Jag har mina tankar på dig idag, och har läst om Linneas sista dag i livet, det gör ont. Jag ryser när jag läser hur du får besekd. Bara höra av dig om det är så vännen.
Kram

Kommentar från Karin
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (10:44)

Jag önskar att det finns något jag skulle kunna skriva för att du ska må bättre, men jag vet att det inte finns några ord som täcker det avgrund som man känner i sin sorg. Jag tänker i alla fall på er!
Idag har vi urnsättning till havs, min storebror, död 28/2-09, kl. 22.20. Dagarna känns så tunga.

många kramar Karin

Kommentar från mergime
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (10:50)

ack vad ont det gör att läsa detta !
tänker på er riktigt mycket, skickar styrkekramar !!

mergimes senaste blogginlägg..Kämpa

Kommentar från Matilda
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (10:57)

Tårar rinner ner för kinderna.
Dagens tankar tillägnas er, fastän det inte hjälper såhär i efterhand.
Om det är till någon hjälp så har din blogg hjälpt mig, den har fått mig att i många lägen tänka igen och dessutom fått mig att försöka föra en öppnare dialog med min mamma – även när jag mår som sämst. För när jag läser om hur hemskt allting varit för dig och Linnea, vill jag inte utsätta någon annan för det.
/Matilda

Matildas senaste blogginlägg..jag kan se din gloria.

Kommentar från Tizzel
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (11:04)

Det gör så ont, och jag gråter för Linnéa som skulle behöva ha det så jobbigt och för dig Ludmilla och er familj som blev tvugna att gå igenom det här!
Hur kunde det hända? Hur kunde det gå så fel?
Varmaste tankar till er alla idag!

Kommentar från Mia i Piteå
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (11:08)

Jag skulle vilja fråga en sak, respekterar så klart om du inte vill svara, men hur kunde polisen veta så fort att det var LInnèa de hittat?
//Mia

Kommentar från Malin
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (11:11)

Jag har följt din blogg ett tag, och jag måste säga att du är en oerhört stark person. Allting gör så ont att läsa, och dagens inlägg finns det inte ord till. Jag vet inte vad jag kan säga, jag vill bara visa att jag finns. Det finns många som bryr sig. Ge inte upp. Mina tankar går till dig idag! Stora styrkekramar! <3

Malins senaste blogginlägg..Like a complete unknown..

Kommentar från Camilla
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (11:22)

Det gör så ont att läsa detta!!

Jag känner er inte och har inte varit inne på din blogg förut men är nu här och läser din sista dag med din dotter tårarna rinner på mej och jag känner nog igen en liten del i det du berättar!

Min älskade svärmor dog ifrån oss helt utan att vi visste hur och om det var ??
Poliserna som kommer mm.

Nu hade vi inte 8 jobbiga veckor utan det blev bara ett besked i natten..

Jag ska inte drabla mer om detta men jag vill ändock skriva några ord!

Ja orden finns inte men jag skriver ändå och om det skulle hjälpa så skickar jag en massa styrkekramar till er alla!

* Camilla

Camillas senaste blogginlägg..Hjälp Räkningar!

Kommentar från Sara
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (12:51)

STORA VARMA KRAMAR från Sara

Kommentar från Jane
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (13:04)

Tänker på er familj idag Ludmilla..Det gör ont att läsa om Linnéas sista dag i livet.Massa kramar

Kommentar från Ingrid
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (13:36)

Tårarna rinner, trots att jag såg och läste dina ord för ett år sedan och trots att jag har läst dem senare. Nonchalansen som bup´s personal visar dig är rent ut sagt vidrigt. Hur kan de vara så godtrogna?

Trots allt det onda så önskar jag dig och din familj en så bra dag ni kan ha med nära och kära.

Många varma kramar

Kommentar från Jonas Alvunger aka Psyk
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (13:41)

Nu går mina tankar till dig, till Linnéa och din familj och jag får en varm bild inom mig. Jag tycker att du är så stark och sann.

Kommentar från Maria
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (14:17)

Jag tänder ett ljus för linnea idag…
Hon är nog med och ger er lite extra styrka till att klara av denna jobbiga dag. Många Kramar!!

Kommentar från Kristin
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (14:24)

Kjære, kjære venn.

1 år siden fineste Linnèa døde… 1 år fylt av sterkt savn og dyp sorg… Eg kan ane litt av den smerten, men eg kan ikke forstå hvordan dette kunne skje… Ord blir bare fattige… De blir tomme… Dåkker har mistet det kjæreste dåkker hadde… Så vondt, så uendelig vondt! Tenker på deg og dåkker, kanskje spesielt mye i dag… Eg er med dåkker, selv om eg ikke er hos dåkker i dag… Det skal du vite. Sender mange, mange klemmer, i håp om at det kan lindre litt på sorgen og savnet etter Linnèa. Ta vare!

Kommentar från SK
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (14:34)

Så tungt, så tungt, att läsa. Och ändå är det förstås ingenting mot att uppleva det, som ni gjort. Mina tankar går till er. Nu går jag och kramar mina barn en extra gång…

Kommentar från Lotta
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (14:37)

Mina tankar är hos er idag.
Jag hoppas ni har massor av värme och kärlek omkring er idag av vänner.
Jag kommer själv ihåg dagen då Charlie varit borta 1 år.
Så overkligt och otroligt orättvis..

Varma, varma kramar Lotta

Lottas senaste blogginlägg..Ett ljus för Linnea.

Kommentar från trollharet
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (14:40)

*kramar*

Har inte så mycket att säga. Tårarna bara rinner. Ta hand om dig!

Kommentar från Gunilla
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (14:46)

Jag gråter med dig nu efter att ha läst om er sista dag…
Kram Gunilla

Gunillas senaste blogginlägg..*Puffar* för min tävling

Kommentar från Bella
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (15:02)

Jag tänder ett ljus för Linnéa idag….lider med er…kram!

Bellas senaste blogginlägg..Ingen passande rubrik..

Kommentar från Trebarnsmamman
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (15:06)

Skickar en bamsekram! Tänker på er idag!

Trebarnsmammans senaste blogginlägg..Tack jag mår bra!

Kommentar från H
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (15:25)

((((((((((((((((((((((((KRAM))))))))))))))))))))))))))

Hs senaste blogginlägg..Mötet

Kommentar från Marie E
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (15:47)

Är med dig och din familj med hela mitt hjärta och själ idag
Varm kram från Marie i Kalmar

Kommentar från Jag vill sjunga dig milda sånger
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (15:47)

Det är inte begripligt för mig..hur det måste ha känts.
Men usch, vad dina ord gör ont…ont, ont..
Jag skickar massvis med kramar!

Jag vill sjunga dig milda sångers senaste blogginlägg..Nöjd

Kommentar från Görel
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (16:37)

Jag blir så arg på personalen på bup!! Alla mina känslor för psykvården kommer upp igen!! Hur kunde dom göra så??
Du måste ha varit fruktansvärt arg och bitter på dom!!
Det ska bli intressant att fortsätta läsa din blogg, för du kommer väl att skriva om dagarna som följde oxå, och dina samtal med berörda?
Jag skickar en stor varm kram till dig!
Kraaaam

Görels senaste blogginlägg..Ingen bättring:(

Kommentar från ulle
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (16:58)

Det gör ont i mig när jag tänker på er idag. Sänder en kram och tänder ett ljus för din Linnea…

ulles senaste blogginlägg..Snabbtitt

Kommentar från L
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (17:11)

Jag tänker på er idag. Du är så otroligt stark Ludmilla. Jag är själv psykiskt sjuk och när jag känner att livet är för mycket brukar jag tänka på dig och Linnéa och inser hur det skulle kännas för min egen familj och då orkar jag lite till. Tack så mycket för att du delar med dig. Det betyder mycket för många av oss. Jag skickar många kramar och tankar till er idag!

Kommentar från Catarina
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (17:17)

Mina tankar har gått till dig och din familj denna dag . Och när jag läser om den sista dagen gör det ont i mig. HUR kunde detta få hända? HUR kunde det låta henne åka ensam och inte meddela hemmet? Jag ställer mig frågan om det hade varit jag och mitt barn -Kan man nånsin förlåta? Och när någon mått som Linnea gjorde tiden innan och det klara hon sagt att inte leva till sin 15 årsdag, HUR kunde det ta så enkelt på att hon mådde bra där på kvällen? Borde det inte vara vana? Usch man blir verkligen rädd!
Jag beundrar verkligen din styrka i allt du gått igenom, ja alla ni föräldrar som mist era kära barn, finner inte orden!
*en stor kram till dig*

Kommentar från kattis
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (17:19)

ludmilla du är en kvinna med ett mycke stort hjärta sänder er en styrkande kram min älskade man glenn tar hand om linea i ängla land och oj vad hyss han kommer lära henne för han var verkligen skoj frisk

Kommentar från Maria
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (17:25)

Kan känna så mycket av din smärta när du skriver om Linneas sista dag i livet, och det gör så ont… Vill bara krama om dig..

Kommentar från Emma
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (18:00)

Jag tänker på dig och din familj. Har tänt ett ljust för linnea med! Kram

Emmas senaste blogginlägg..30 maj 2009

Kommentar från Sofie
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (18:59)

Finns inga ord att skriva här. Men i mina tankar finns ni. Tårar och tankar är med er idag. Kram Sofie

Kommentar från Jenny
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (19:03)

Sänder en tanke till er idag. Vill också tala om att jag nämnt Linnéa på min blogg och länkat till dig, hoppas det är okej.

Jennys senaste blogginlägg..Till minne

Kommentar från camillla
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (19:23)

Mina tankar går till dej och din familj idag, Läser din blogg dagligen och måste säga att du är så otroligt stark! Din blogg har hjälpt mej i många stunder och det är jag dej evigt tacksam för. En massa kramar

Kommentar från Anna
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (20:01)

Det är ofattbart… vat inte vad jag ska säga…
Du finns i mina tankar! Många Varma kramar

Kommentar från Stina
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (20:17)

Alla tankar till er idag. Varma kramar

Kommentar från Katrin
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (20:20)

Hej!!

tårarna rinner ner för kinderna när jag läser. Har knappast vågat gå in på din blogg idag..för att jag visste att idag var årsdagen. Vill bara att du ska veta att mina tankar är hos dej och din familj idag..skickar en bamsekram

Kommentar från Marina
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (21:07)

Tänker på er idag. *lång varm kram*

Kommentar från alexandra
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (21:10)

trots att jag så många gånger vart in här och vet vad som hänt så rinner det tårar när jag ännu en gång läser om Linnéa och hennes inre demoner. Livet är allt för orättvist allt för ofta. Jag vill önska dig, er, lycka till med framtiden och framför allt lilla bebisen i magen. Jag tänder ett ljus för vackra Linnéa här på kvällen och trots att jag aldrig träffat henne är det hon som fyller mina tankar ikväll.
varma kramar till hela familjen.

alexandras senaste blogginlägg..1 månad..

Kommentar från anna
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (21:57)

massor m varma kramar o extra böner!
finns inga bra ord. tänker på er!
kramar

annas senaste blogginlägg..Extra bön åt Linnea o hennes familj

Kommentar från malin
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (22:05)

En mamma är en mamma är en mamma är en mamma….så dunkar det i mitt huvud. Varför måste man dumförklara oroliga mammor? Hur långt har vi kommit egentligen? Jag känner med dig och din utsatthet, Ludmilla. Kram från mig.

Kommentar från Malin Lj
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (22:13)

Vilket bristande system det var i Linnéas fall. Känner verkligen med er, du som kämpade så för din dotter… Tänker på er denna tunga dag. Kramar

Malin Ljs senaste blogginlägg..Vecka 32 och Flyttlasset har gått!!

Kommentar från Therese
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (22:18)

Det gör så ont i mig att läsa om vad som hände den där hemska dagen för ett år sedan. Tårarna vill inte sluta rinna. Skickar all styrka och kärlek jag har till dig och din familj. Kramar

Kommentar från Leena
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (22:22)

Det finns inga ord…
Det gör så ont!

Kramar…

Leenas senaste blogginlägg..Be happy…

Kommentar från Pärnilla
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (22:25)

Ja du Ludmilla. Det finns många ”Tänk om……man skulle vilja ha svar på. Tänk om Linnéa vetat om hur enormt saknad hon är, först och främst av er närmaste men även av vänner och alla som följt den här resan med dig Ludmilla på bloggen. Din berättelse har berört mig så djupt och jag har gråtit och fått rysningar när jag läst. Många kramar Pärnilla

Kommentar från Astrid
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (22:42)

Det finns inga ord. Tänker på dig och din familj med tårarna rinnande.

Kommentar från Melinda
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (23:49)

Det här var väldigt rörande att läsa… Vad kan man säga. Man vet inte. Man blir berörd men vet inte hur man ska hantera det. Och du är så oerhört stark, ska du veta. Jag tycker att det är bra att du för fram din berättelse i ljuset.

Melindas senaste blogginlägg..Den roligaste filmscenen jag vet

Kommentar från Nina
30 maj, 2009 kl 30 maj 2009 (23:54)

Mina tankar är med dig, tycker du är otroligt stark.

Kommentar från Anna-Carin
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (0:24)

Ludmilla, vilken oerhört stark person du är!
Att orka, vilja skriva detta igen, det är för mig en stor bedrift!
Läser din blogg varje dag, har följt ”nedräkningen”, och gråter som ett barn när jag läser detta!
Massa kramar till starka underbara Ludmilla, dina barn, din man och din bebis!
Önskar er allt gott i världen!
Du är verkligen en förebild för mig, och många andra…
Kram och lycka till med bebisen!

Kommentar från Berith
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (7:06)

Det här ligger bortom allt förstånd! Vill bara skicka en stor kram till dig!
Berith

Kommentar från Ewa
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (8:21)

*kramar om*

Ewas senaste blogginlägg..Pingst och bröllop…. hur många "överlever" äktenskapet idag??

Kommentar från Tonårsmorsa
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (8:59)

Så otroligt många kommentarer. Stöttande, tröstande, tacksamma. Jag hoppas de hjälper dig att förstå att du inte är helt ensam i att bära din sorg, även om det är på ett helt annat plan för oss än för dig. Hoppas också att du förstår hur VIKTIG din blogg är och hur stor skillnad du faktiskt gör, för så många människor! Tankar sänder jag dig dessa dagar! ♥♥♥

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Vi kvinnor och våran jäkla vikt

Kommentar från Li
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (9:52)

Hur skall man nånsin kunna lära sig förstå livet. Hur konstiga tankarna i våra barns huvud kan leda till att de beslutar sig att fara till himlen. Vad tungt det har varit för dig att gå igenom allt på det här sättet. Krafter åt dig att kämpa vidare!Kramar Li

Kommentar från Nina
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (9:54)

Hej!
Idag lyfter vi på TheCritics.se fram mammor på alla håll och kanter. Det blir krönikor och annat- allt i sann Mors Dagsanda. Vi länkar även till din blogg då vi vill lyfta fram alla olika slags mammor, i olika livssituationer.

http://www.thecritics.se/2009/05/mors-dag-introduktion-med-anvisningar/

Jag hoppas dagen inte blir allt för tung. *kramar*

Kommentar från Anna
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (12:44)

Har följt din blogg nu i någon vecka, är helt fast i ditt sätt att återberätta.
Så himla tragiskt det som hänt, vet inte vad jag ska skriva nästan . Så overkligt och ofattbart.. beklagar verkligen.
Känns helt sjukt att en sådan tjej som Linnea tog livet av sig, vilket slöseri på vackert liv. Att ställa sig framför ett tåg. Hur mycket mod krävs inte inför en sådan sak? Var hon inte alls rädd?! Åh.. önskar man kunde spola tillbaks tiden. Du verkar vara en oerhört stark person ludmilla.

Jag tänker på er alla!

Kommentar från annika sandberg
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (12:48)

Mors dag

Du finns inte mer
gosedjur på din säng
vackra kuddar
med intorkade tårar
självlysande stjärnor
lyser i ditt tak
dina ögon sökte tröst i rummets universum
under sömnlösa nätter

barndomens trygga vrå
blev ett fängelse
du kände dig inspärrad
till kropp och själ
livet fanns ju därute
och väntade på dig

clowner av porslin
de ler och gråter
på samma gång
precis som jag
då jag stiger in
i ditt rum
i din förlorade värld

Du ler mot mig på kort
jag ler och jag gråter
för att denna vackra flicka
var min
snälla du, kom åter

Annika

Kommentar från malin
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (13:07)

Så vacker dikt…

Kommentar från Mia Fridh
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (13:41)

Tänker på dig extra mycket i dag och tänder ett Ljus.
Du finns med i mina tankar

Kommentar från annika sandberg
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (14:52)

Tack, Malin…dina tre ord värmde. Så lite det behövs för att göra någon glad, några få ord kan räcka en hel dag!
Jag tillägnar den Ludmilla och alla andra mammor, som bär på samma sorg och saknad…och evig kärlek till våra barn.

Att skriva dikter har hjälpt mig , orden mejslas fram nästan av sig själv

Kommentar från Rose-Marie
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (15:57)

Ludmilla med familj!
Jag hoppas att er svåra dag igår blev fylld av fina minnen av Linnea.
Kram Rose-Marie

Kommentar från Emilia
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (19:56)

Skickar dig o din familj en stor varm KRAM!! Tänker på er!

Kram Emilia

Emilias senaste blogginlägg..Födelsedagsfirande

Kommentar från Parisa
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (23:47)

Det gör verkligen ont i hela kroppen att läsa det du skrivit. Jag finner inga ord, annat än att jag tänker på er. Kramar!

Kommentar från Natalie
1 juni, 2009 kl 1 juni 2009 (6:54)

Skickar en kram och allt mitt medlidande till er. Mer finns inte att säga.

Natalies senaste blogginlägg..Ännu en rubrik!

Kommentar från Sara
1 juni, 2009 kl 1 juni 2009 (16:05)

Under de senaste veckorna har jag suttit och planerat mitt självmord.
Hur jag ska gå till väga på bästa möjliga sätt.
Tåg var nog den bästa lösningen på mitt liv.
Igår lyckades jag ta mig in på din blogg och jag har läst allt.
Jag grät och grät, jag vet inte hur länge.
Det är så synd, så synd att vackra Linnea lämnade världen.
Jag hade velat lära känna henne, hon påminner något om mig. Jag hade velat göra något.
Jag beundrar Linnea Göller även fast jag aldrig lärt känna henne.
Igår drömde jag om henne. Hon var en vacker människofjäril och uppmanade mig till att övervinna mitt inombordskrig.

Jag tror inte på ödet, men jag tror på mening.
Att allting har en mening och betydelse.
Jag tror att detta även förde med sig något bra, även om det verkligen inte känns så. Att Linnea har det bra nu.

Att läsa Ludmillas blogg har stärkt mig och gjort mig mer medveten om konsekvenser.
Jag hade velat göra allting ganska enkelt, lämna allt.
Men jag vill inte lämna min mor med en sådan smärta.
Innan jag läste Ludmillas blogg har jag varit lite manipulativ. Känt att det inte hade varit en sådan stor grej om jag dog.
Men nu förstår jag, hur mycket det faktiskt gör.

Jag tänker kämpa och stanna, tack så mycket fina Ludmilla.

Kommentar från Sanna
1 juni, 2009 kl 1 juni 2009 (23:19)

Mitt hjärta är med er.

Sannas senaste blogginlägg..Jag älskar dig

Kommentar från Susanne
4 juni, 2009 kl 4 juni 2009 (19:47)

Har inte orkat läsa detta tidigare men var nu ”tvungen” att göra det efter att ha ”halkat in ” på din blogg och inte kan (inte vill!) sluta läsa den.Tycker så mycket om din blogg och tycker du är sååå stark!
Men det var jobbigt att läsa detta.Tårarna rinner för fullt.Fattar inte hur detta kunde få ske!!
Många,många kramar till er!

Pingback från Tonårsmorsa » Brevet till Ludmilla!
6 juni, 2009 kl 6 juni 2009 (10:31)

[…] Det var alltså Ludmilla som hade öppet hus då det var ett år sedan hon förlorade sin vackra dotter. […]

Kommentar från Hanna
8 juni, 2009 kl 8 juni 2009 (16:18)

Din dotter är otroligt vacker! Jag tycker så synd om dig.. Må hon vila i frid!!!!!! Hennes minne lever kvar..

Kommentar från malin
9 juni, 2009 kl 9 juni 2009 (0:19)

Tack Annika för dikten, jag ler och gråter också på samma gång när jag går in i min sons rum, i hans förlorade värld… precis så känns det ju. Min son dog snabbt i en sjukdom men sorgen och saknaden är ju lika stor. Jag skriver också mycket. Orden bara forsar igenom mig och till honom. Och till Sara, det var säkert Linnea som kom till dig i drömmen. Lyssna på henne och se på alla som älskar dig. Jag var ikväll nere vid min sons grav som vanligt och såg och hörde då en man (en pappa, tror jag) som skrek ut sin förtvivlan vid sin tjugoåriga dotters grav. Jag tänkte då på hur mycket smärta och längtan som vi får bära med oss. Även om jag tror att de är med oss ändå på något sätt.

Kommentar från Tina i Falun
10 juni, 2009 kl 10 juni 2009 (20:02)

Gråter med er…tänker på Jonas ord som han skrev till Linnéa och denna, din berättelse om den sista dagen. Så hemskt för dig att gå igenom det ännu en gång. Era ord går rakt in i mitt hjärta och än en gång gråter jag med er. Kramar till er alla min vän

Kommentar från Junitjej
21 juli, 2009 kl 21 juli 2009 (8:00)

Man tror det är en saga. Det känns så ofattbart. All styrka till dig dig!
.-= Junitjej´s last blog ..Bröllopsalbum =-.

Kommentar från Catarina
18 september, 2009 kl 18 september 2009 (19:48)

så oändligt sorgligt o tragiskt o så fel, fel o åter fel det blev! saknar ord. vill bara skriva att jag tycker att du har förmågan att beskriva allting så otroligt bra, man kan nästan se hela scenariot framför sig o du skriver så ödmjukt o fint o beskrivande. Du är allt en riktig författartalang! det är en stor gåva att få lov att läsa om det svåra som hänt er familj. tack för att du orkar dela med dig!

Kommentar från Kristina
23 september, 2009 kl 23 september 2009 (11:48)

Det gör ont inuti mig att läsa den sista dagen .Ont för att Linneas skull , ont för din skull .Att något sådant tragiskt skall behöva hända.Ont för hela er familjks sjkull, det känslomässiga kaos ni måste levt i.Men du ger mig även en styrka att förstå att man kan leva vidare trots så svåra händelser- du ger mig hopp och en stor förståelse för hur de efterlevande mår och även haft det under sjukdomstiden.
Linnea så otroligt vacker på den bilden , liksom alla andra. Hennes vackra ögon som jag som inte känner henne ser någon sorg / smärta i , för mej är de bara så otroligt vackra. Att tänka att de samma dygn inte längre finns liv i dem ….

Kommentar från Nadia
6 november, 2009 kl 6 november 2009 (8:08)

Jag får ont i hjärtat, jag lider med dig men vet du vad?
Mest tycker jag synd om min mamma. Så många gånger jag har klandrat henne när jag mått psykiskt dåligt i yngre ålder och legat på psyke/behandlingshem. Skyllt på henne och gud vad jag under senaste åren har mått dåligt över det.

Jag tror att det jag vill ha sagt med detta är att du inte får ta åt dig av det att hon strukit ditt namn i brevet. Unga människor som mår dåligt kan i frustration göra och agera på ett värdelöst sätt för att man helt enkelt inte har orken att rannsaka problemen och då är det en enkel lösning ”att skylla på någon”.

Jag skickar en massa varma kramar till dig, din dotter och resten av er familj. Värme till er! Kriga vidare!
.-= Nadia´s last blog ..Kolla vad fint! 🙂 =-.

Kommentar från Marielle
13 februari, 2010 kl 13 februari 2010 (0:53)

Du anar inte. Eller jo, det gör du nog. Den frustration, ilska och det kokande hat mot att vården är som den är. Får vara som den är. För oss psykiskt sjuka. Precis som om det var självvalt, som om Linnea själv valt att må dåligt, vara suicid, precis som om jag själv skulle välja att bryta benet eller att du skulle valt att få cancer. Det är absurdt och skamligt att vården av psykisk ohälsa inte kommit längre. Det gör mig så less. Arg. Förtvivlad. Maktlös. När jag läser det här vet jag inte var jag ska göra av mig själv. Jag vet att psykisk ohälsa är ett område med stor inkompetens! Självmordsbenägna skrivs ut och att de lät Linnea cykla iväg själv…. i det tillståndet. Det får mig att gå i bitar bara av att läsa det och det måste bara vara en tusendelsbråkdelsmillimeter av vad du upplevde/kände. Ett svek. Oförlåtligt.

Kramar /M

Kommentar från tr
22 februari, 2010 kl 22 februari 2010 (23:41)

nu gråter jag. Det här är helt oförståeligt. Sådant får inte hända? Hur kunde BUP vara så ansvarslösa? En mamma känner alltid sin dotter bäst, de borde ha lyssnat på dig. Jag vet att jag inte kan säga något för att trösta, men jag tänker på dig och din familj och hoppas att ni har det bra
.-= tr´s last blog ..s =-.

Pingback från Ludmillas Blogg » Älskade Linnéa
30 maj, 2010 kl 30 maj 2010 (7:52)

[…] Läs mer om den sista dagen här… […]

Kommentar från Angelica
4 juni, 2010 kl 4 juni 2010 (19:04)

när jag läste detta så grät jag, verkligen!
jag förstår linnéa. jag har känt som henne många gånger.
förstår hur ont det måste göra för er, men inte minst för linnéá själv.
nu skulle jag aldrig kunna göra detta, även fast jag vill.
att jag inte orkar leva mer. men jag måste fortsätta kämpa för min familj och mina vänner.
tack för en otroligt bra blogg.
<3
.-= Angelica´s last blog ..självmord =-.

Kommentar från S
16 augusti, 2010 kl 16 augusti 2010 (4:59)

jag vill bara lämna några meningar, har kollat igenom din blogg & jag vet inte hur länge jag har gråtit.. jag har grova ätstörningar själv, som pågått flera flera år.. planerat självmord och ja, när man läser din blogg får man verkligen en helt annan syn på allting. Du är en otroligt stark person.

Av alla inlägg om din sorg över Linnea får jag sån stark kraft och vilja att klara dethär. Jag beklagar sorgen, verkligen. jag kan inte sluta gråta för jag känner igen mig i så många inlägg. Jag önskar dig & din familj all välsignelse. jätte bra blogg. Jag hoppas du förstår hur många du har räddat med att dela med dej om dina händelser! Tack så otroligt mkt. Kramar till dig.

Kommentar från Amanda
29 mars, 2011 kl 29 mars 2011 (21:03)

Hej. Ville bar skriva några rader efter o ha läst lite delar av din blogg. Första gången jag kom i kontakt med din blogg. Oh det gör så ont i mej o läsa om din lilla dotter Linnea. Mådde själv väldigt dåligt när jag var i hennes ålder. Hade precis samma tankar och det gör fortafarande ont i mej än idag (är nu 25) hur mycke jag kunde skadat mina anhöriga och skadade dem med mina hot om att inte vilja leva. Min kompis tog själv sitt liv för ca 6mån sen. Det gjorde mej ännu mera påmind om hur skört livet är. Styrkekram till dej och din familj…

Pingback från När man mist det käraste man har… | Tonårsmorsa – Fatou
10 januari, 2012 kl 10 januari 2012 (18:32)

[…] bloggpost Ludmilla har publicerat idag, om Linneàs sista dag, får mig att dra efter andan. Jag vill ta tiden tillbaka och jag vill stoppa lilla Linneá från […]

Skriv någonting