Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Läkare skulle må bra av större ödmjukhet

3 november 2009 (10:00) | barn, graviditet, sjukvård, sorg&saknad | av: Ludmilla

Dagens Medicin 7 oktober 2009 (nr 41/09)

Ludmilla Rosengren delar med sig av en fallbeskriving som hon anser bör mana till eftertänksamhet.

Fallbeskrivning: Detta handlar om en kvinna, född 1968, som fick sin första menstruation som nioåring och födde sitt första barn 1987, 18 år gammal.
Hon hade då redan varit gravid en gång och gjort abort. Ytterligare tre barn föddes fram till 2000. Spontan abort 1997.
Alltid haft regelbunden och riklig mens med ganska korta cykler, cirka 25 dagar. Inga gynekologiska besvär utom uttalad PMS. Har haft lätt att bli gravid.
Sedan sista barnets födelse haft hormonspiral och menstruationerna har de senaste två åren blivit mer sparsamma för att upphöra sommaren 2008 i samband med att ett barn dött.

I samband med den livsomvälvande livskrisen bestämde sig kvinnan och hennes make för att de ville ha ett till barn. Kvinnan tog ut sin hormonspiral den 25 augusti 2008. Dagen efter kom en riklig blödning. Därefter menstruationer 27 oktober och 4 december. Vid något tillfälle i mitten av december nattliga svettningar.
Då hon inte blivit gravid i december tog hon kontakt med en av landets främsta fertilitetskliniker och fick tid den 15 januari.
Status den 15 januari 2009: Ultraljud; uterus med tunt endometrium, bägge ovarierna små med enstaka folliklar.
Bedömning: Troligen mycket nedsatt ovulationsreserv. Beställer lab.bprover.
Patienten fick beskedet att hon sannolikt kommit in i klimakteriet men att prover kunde tas för att bekräfta diagnosen.
Patienten tog upp frågan om sorg kunde innebära en sådan stress för kroppen att detta tillstånd kunde anses reversibelt vilket läkare var säker på att det inte var.
Patienten, som hade svårt att förlika sig med att vid 40-års ålder gått in i klimakteriet utan att det fanns någon sådan ärftlighet, sökte på internet och såg att akupunktur kunde ha en gynnsam effekt. Den 21 januari påbörjade hon därför en behandling på en kinesisk klinik, trots en i grunden skeptisk inställning. De följande behandlingarna skedde den 26 januari, den 2 och den 9 februari.

Den 12 februari hade paret återbesökstid på fertilitetskliniken för att få provsvar och slutgiltig diagnos. Proverna som togs den 15 januari var följande: FSH: 40, LH: 22, AMH<0,06.
Status den 12 februari: Endo typ 3.7 mm, små ovarier, ingen säker c lut, foll 15 mm hö.
Bedömning: Bild som vid menopaus, inget att göra terapeutiskt.
Kvinnan fick nu beskedet att hon var oåterkalleligt i klimakteriet och den enda möjligheten att bli gravid var äggdonation.
Läkaren erbjöd henne också östrogenbehandling för att minska klimakteriebesvären.

Fortsatt akupunkturbehandling den 13 februari. Den 16 februari får kvinnan en normalstor menstruation. Akupunktur vid ytterligare fyra tillfällen i februari och mars.
Den 16 mars tas nya prover efter att kvinnan tagit kontakt med sin vanliga gynekolog som inte heller kunde förlika sig med kvinnans prematura klimakterium.

Den 23 mars kommer svaret och då ser labbprover ut som följer:
FSH: <1.0, LH: <0.60, Prolaktin: 8.1, Östradiol: 491, det vill säga helt normala prover för en fertil kvinna.
Med detta besked i sin hand vågar kvinnan göra ett graviditetstest eftersom menstruationen uteblivit över en vecka och detta visar sig vara positivt.
Detta borde enligt en av landets främsta fertilitetsexperter inte vara möjligt.

Detta och väcker många nya frågor:
» Hur påverkar en sorgereaktion hormonnivåerna?
» Kan akupunktur stimulera äggstockar att ovulera? Vilka mekanismer är det som ligger bakom detta?
» Om akupunktur kan påverka, ska inte detta användas av sjukvården i syfte att underlätta graviditet och även vid IVF-behandling? På vissa kliniker används det i faciliterande syfte.
» Hur mycket säger ett lab.värde? Uppenbarligen är dessa värden inte irreversibla. Kanske ska man vara lite mer ödmjuk inför detta och även fundera över vad man levererar för besked till patienterna och hur.

Uppenbarligen finns det mycket man inte vet och en ökad ödmjukhet inför detta tror jag att vi läkare skulle må bra av.

Ludmilla Rosengren är legitimerad läkare, verksam inom allmänmedicin i Uppsala.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Cherie
3 november, 2009 kl 3 november 2009 (21:16)

Hej! Jag funderar på hur kvinnan och hennes man har blivit bemötta under denna tiden…… jag har själv varit med om en del senaste tiden i ungefär samma ämne.
Jag frågade dig efter din fina bebis”klocka” via mail för ett par veckor sen i och med att jag var gravid – med betoning på VAR. Ett par veckor senare, tidigt i vecka 7, fick jag ett missfall. Dessutom när vi var på semester i London vilket gjorde allt mycket värre såklart – ingen trygghet i närheten. Efter X antal sjukhus besök de senaste veckorna var vi idag på ett sista återbesök och allt ser SÅ bra ut vilket är underbart! Läkaren kunde berätta att jag hade ägglossning typ NU så det var bara att ha bebisverkstad igen! Härligt….MEN det som jag direkt tänker på när jag läser det du skrivit är just ÖDMJUKHET och sympati!! Min make har varit vid min sida genom hela denna resan och INGEN….. INGEN inom sjukvården har sagt ”vad tråkigt att det inte funkade denna gång” eller ”jag är ledsen för eran skull” till varken honom eller mig. De drar statistik och att var tredje graviditet slutar i missfall och bla bla bla! En hand på axeln, en klapp på ryggen, ett uppmuntrande ord…ska det vara så svårt! Inte förren idag….nu när allt är över och vi kan börja om, fick vi det där bemötandet som man hade önskat från början! Den manlige läkare vi träffade idag var varm, trevlig och uppmuntrande. Han tog på mig, på ett proffsigt och tillmötesgående sätt vilket kändes väldigt lugnade i den utsatta position man faktiskt befinner sig i.

Att kvinnan i detta utsatta fall inte blir riktigt tagen på allvar smärtar mig! Det är klart att sorg och andra yttre omständigheter måste kunna spela in lika mycket som fysiskt!
Kom det någon liten till dom till slut?

Kommentar från Dottern
3 november, 2009 kl 3 november 2009 (21:27)

Tror att sorgen påverkar så otroligt mycket mer fysiskt och psykiskt än vad man kan ana. Jag har blivit otroligt glömsk och tankspridd och det är något som man ”märker”. Vågar inte ens tänka på vad det påverkar som man inte kan se med blotta ögat utan som kräver prover :S
.-= Dottern´s last blog ..Våga tala och räddar liv =-.

Kommentar från Lena
4 november, 2009 kl 4 november 2009 (10:03)

Hel Ludmilla! Jag hittade din blogg tidigare i höstas och har läst allt.Trodde inte jag skulle bli så berörd,jag har suttit och gråtit medan jag läst vad som har hänt er.jag har inte tidigare gjort något inlägg,men nu kände jag att jag ville.Jag har tänkt mycket på Linnea,och härom natten drömde jag om henne.Vi var på nån slags fest,och hon hade en vit klänning på sig. Hon var jättefin!Plötsligt reste hon sig och sa – Nej, nu ska jag gå och titta lite på min mamma.Det kändes konstigt att jag drömde om nån jag bara läst om,men jag kände mig ändå glad när jag vaknade,och tänkte att jag ville berätta för dig.

Kommentar från Eva
4 november, 2009 kl 4 november 2009 (10:45)

Läser allt – kommenterar sällan (läs aldrig). Vill bara önska er lycka till inför stundande förlossning.

Kommentar från Ava Clinic
15 december, 2009 kl 15 december 2009 (19:01)

Fertilitetsbehandling med donerade äggceller kan göras på kvinnor som inte har några medicinska hinder för graviditet och förlossning.
Behandling av barnlöshet med donerade äggceller har visat mycket bar resultat. Donerade äggceller gör en graviditet och att ett friskt barn föds möjligt i många familjer där det inte längre är möjligt med egna äggceller.

En egen donator med yttre egenskaper som hår- och ögonfärg samt kroppsbyggnad som liknar mottagarens väljs ut.
AVA-klinikens äggdonations program bygger inte på att dela på äggcellerna, utan mottagaren får alla ägg som hennes utvalda donator producerar under en behandling.

Pingback från Ludmillas Blogg
9 april, 2016 kl 9 april 2016 (8:53)

[…] Läkare skulle må bra av större ödmjukhet […]

Skriv någonting