Panikångest
”Jag får panik!!!” är ett uttryck som vi kanske använder lite för ofta utan att tänka på vad det betyder.
Men, den som haft en panikångestattack vet vad det innebär att få panik!
25-30% av befolkningen får minst en panikattack per år. Av dessa utvecklar 1 – 2 % det som kallas för paniksyndrom. Paniksyndrom har man om man känner oro för en ny panikångestattack. Oron i sig ökar stressnivån och är i sig en risk för nya panikattacker. Ibland börjar man dessutom begränsa sig så att man undviker att träffa folk för att man är rädd att få en attack bland andra. Då kallas det paniksyndrom med agorafobi (torgskräck).
Panikångest kan uppkomma i vilken situation som helst. Det kan vara i en specifik situation som upplevs mer kravfylld än andra som t ex när man ska prata inför folk (ibland kombinerad med social fobi) eller så kan panikattacken utlösas av att man känner sig misslyckad, rädd för att bli övergiven eller missförstådd.
Det börjar ofta med en känsla av obehag, som snabbt stiger. Ofta är det kombinerat med ett eller flera kroppsliga symptom: hjärtklappning, tryck över bröstet, andningssvårigheter, yrsel, magbesvär, stickningar/domningar i händer och fötter samt overklighetskänslor. Obehaget (=ångesten) stiger alltså snabbt och känns som att den kommer att stiga i evighet och bara öka. Läs i tidigare inlägg Ångestskolan och ångestkurvan här… Det är mycket viktigt att förstå ångestkurvan för att förstå panikångest och hur det kan botas.
Personen som får panikångest kan bete sig på många olika sätt. T ex:
-Sitter helt stilla
-Svettas
-Skriker
-Springer omkring
-Skadar sig själv genom att slå huvudet i väggen, skär sig på armarna eller annat
Det är alltså inte helt lätt att från utsidan förstå vad som händer på insidan.
När man får panikångest och det händer en massa saker inne i kroppen är det gemensamma att man feltolkar de tankar, känslor eller fysiska förnimmelser man har. Man feltolkar dem och tror t ex att man håller på att få en hjärtinfarkt, att man håller på att kvävas, att man håller på att bli tokig eller att man ska förlora kontrollen.
Oftast är personen väl medveten om att detta är en feltolkning men det kan vara svårt att överbevisa känslorna som drar igång.
Panikångestattacker leder inte sällan till att personen söker akuten eftersom det känns så starkt i kroppen. Gemensamt är då att man inte hittar någon fysisk förklaring. EKG är normalt osv. Panikångest är helt ofarligt dvs man kommer inte att dö trots att ångesten känns så stark, smärtan från bröstet så stark eller andra symptom så tydliga. Att det är ofarligt gör det inte mindre jobbigt förstås. Inte sällan skäms personen dessutom för sina kraftiga reaktioner.
Hur botar man panikångest?
Ångest botas som jag tidigare sagt på bland annat en av dessa huvudmetoder:
-Antidepressiv medicin. Genom moderna antidepressiva kan man komma till rätta med mycket av paniksyndromet. Man höjer stresströskeln och sänker stressnivån så att man är ”tåligare”. Om man har en depression förutom paniksyndromet (vilket är vanligt) behandlar man ju även den då. Beroende på det specifika tillståndet kan antidepressiva vara en hjälp vid kombinerad KBT-behandling eller motverka KBT-behandling.
-Ångestdämpande/lugnande medicin. Snabbt insättande ångestdämpande medicin är nästan alltid beroendeframkallande. En av de vanligaste ”medicinerna” är alkohol. Det är väldigt effektivt, och snabbt beroendeframkallande när man använder det i detta syfte. Lugnande mediciner verkar på ca 20-30 min om man får det i tablettform. På den tiden har oftast panikångestattacken ändå gått över (se ångestkurvan igen). Ångestddämpande/lugnande mediciner och alkohol är endast en tillfällig lindring som på sikt kan göra besvären värre. Ytterligare en nackdel är att man inte är mottaglig för KBT (se nedan) om man hanterar ångesten på detta sätt.
-KBT (Kognitiv Beteendeterapi). För att bota ångest måste man utsätta sig för ångesten. Man måste förstå ångestkurvan och vad det är som vidmakthåller symptomen. Man måste identifiera utlösande situationer och titta på hur tankarna utvecklas och vidmakthåller ångestkänslan. Om man samtidigt tar bort ångesten med medicin finns inget att bota, vilket kan tyckas bra – men ångesten kommer ju tillbaka när man inte tar medicin. KBT erbjuder en långvarig lösning så att inte ångesten kommer tillbaka när man slutar med KBT.
-Har du panikångest? Testa dig här…
-Nuförtiden finns flera internetbaserade behandlingar. Tex: Läs mer här… och här…
–Mer bra information finns här…
Och glöm inte min ångestskola i tidigare inlägg här…
Läs även andra bloggares åsikter om ångest, panikångest, panikattack, panikångestattack, paniksyndrom
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Jenna
14 november, 2010 kl 14 november 2010 (18:13)
Jag lider själv av panikångest och fick min första attack när jag var bara 12 år, nu är jag 19… Att folk är så okunniga och använder såna uttryck är jobbigt, för vi som verkligen lider tas inte på allvar. Samma med folk som säger att de är ”deprimerade” eller har ångest. Visst kan de ha ångest eller känna sig nere, men deprimerade är de knappast. Att vara deprimerad är så sjukt jobbigt så det är inte sant. Det är så mycket mer än att bara känna sig lite ledsen…
För mig har ingen av detta behandlingsmetoder funkat. det enda som funkat hyfsat är lugnande, i form av Oxascand, men eftersom den är starkt beroendeframkallande måste jag vara väldigt försiktig med hur ofta och när jag tar den… SUCK! Jag har ätit antidepressiva sen jag var 13 år, och visst har de tagit bort mina deprissioner, absolut! Men ångesten….Inte det minsta.
Kommentar från Catarina
15 november, 2010 kl 15 november 2010 (0:52)
Jag har haft en riktig panik ångest attack i livet och jag hoppas verkligen att jag aldrig mer behöver uppleva det igen så hemskt var det.. Förra årets svininfluensa som ledde till hysteri i massmedia fick mig att smaka på en rejäl panik attack. Jag hade drabbats av influensan sedan några dagar tillbaka, läste i tidningarna samtidigt om dödsfallen som var en varje dag då osv. Vaknade en morgon och hade lite svårt att andas och febern var hög. Tog en PEF mätning då vi har sådan hemma och såg att min andning var påverkad. Tog en test till och det var sämre. Triggade igång en attack av ren rädsla så pass att det började yrsla i huvudet på mig vilket ledde till en de ena och det andra. Slutade med att jag mådde fruktansvärt och bad min dotter ringa 112..bara tanken på att jag faktiskt mådde så dåligt gjorde mig sämre då jag aldrig varit så dålig förr och började domna i ben, armar , ansikte, hjärtat slog säkert 300 slag i minuten och hjärtljuden dånade i rummet minns jag och jag började hyperventilera. Panikattacken var ett faktum. Så blev hämtad med ambulans och innan det kom var jag faktiskt helt säker på att jag höll på att dö. Har inte förr eller senare känt nå dylikt men denna hysteri som var varje dag i media om hur folk dog på stört av influensa hade triggat i gång detta. Å jag var inte den enda som i panik ringde 112 sa ambulansmännen =) Så lite vila på akuten och extra koll fick jag 10 timmar senare åka hem igen. Men att drabbas var fruktansvärt och jag lider med alla som lever med det. Har haft anhörig som drabbats av det och blivit fri tack o lov då det var bundet till en situation endast som kunde elimineras men hemskt att uppleva själv och se någon lida så.
Kommentar från Ludmilla
15 november, 2010 kl 15 november 2010 (14:05)
Mumlan och Jenna: Det är ju ofta som man har en kombination av besvär och inte rena panikångestattacker. Då behöver även behandlingen vara anpassad till det. Det kan finnas många olika kombinationsbehandlingar. Oxascand är ju en medicin som gör att man ständigt är påverkad av medicinen och det är inget att föredra annat än under en mycket begränsad tid.
Catarina: Ja du – det där lät fruktansvärt jobbigt! Skönt att det var en engångsföreteelse!
Kommentar från Helene
15 november, 2010 kl 15 november 2010 (16:28)
Hej Ludmilla!
Vill bara säga tack för din blogg och detta inlägg. Behövde det idag!
Kommentar från Louise
15 november, 2010 kl 15 november 2010 (19:26)
Hej Ludmilla!
Jag har läst din blogg och måste börja med att tacka dig för den intressanta läsningen och jag beundrar dig verkligen!
Jag heter Louise Andersson, och går 3:e året på Jensen Gymnasium Södra i Stockholm. Vi håller på med projektarbete nu sista året, och jag ska tillsammans med en klasskamrat göra ett projektarbete som går ut på att förändra människors livssyn till en mer positiv sådan. Vi vill förmedla budskapet att allt kan förändras på en sekund, samt att man ska ta vara på det man har.
Min fråga till dig är nu, om du skulle vilja hjälpa oss och berätta vad du har för erfarenheter av detta och om vi skulle kunna få ta del och använda oss av det du har skrivit i bloggen. Jag skulle vara otroligt tacksam om du ville dela med dig, och vi är glada för all hjälp vi kan få.
Hör gärna av dig till min mailadress
Louiseandersson_._@hotmail.com
Tack på förhand!
Kommentar från Panikattacke
3 december, 2010 kl 3 december 2010 (10:11)
Hi, thank you for your great post. I really appreciate the efforts you have put
in your blog .It is interesting and helpful. Good luck with it!!!
Kommentar från Susanne Arvidsson
24 januari, 2011 kl 24 januari 2011 (5:46)
Hejsan 🙂
Hittade din bild via googel och tyckte den passade bra efter nattens bravader. Jag tog den och lade in den i min blogg men jag länkade samtidigt din bloggadress, hoppas att du inte misstycker // Kram
Kommentar från Panikångest
24 februari, 2011 kl 24 februari 2011 (16:05)
Tur att det finns bra information online om panikångest. Hos läkaren får man ju ingen hjälp.
Kommentar från Alicia
2 mars, 2011 kl 2 mars 2011 (18:05)
Hej! Hittade in hit då jag sökte bilder på panik på google. Jag lider själv av panikångest och panikattacker. FY för, jag vet hur hemskt det är, och jag önskar inte ens min värsta fiende en panikattack 🙁 Just nu har jag väldigt mycket panikattacker eftersom de är sammankopplade till min fobi (emetofobi/spyfobi) och en jag känner är magsjuk. Jag dör.
på min blogg skriver jag om min fobi och paniken. Blev glad när jag hittade en till blogg som skrivit om panikattacker. Håller med om att folk använder uttrycket ”jag får panik” till höger och vänster, det gör att det förlorar lite av sin innebörd, folk fattar inte vad det egentligen innebär med RIKTIG panik… hujeda mig…
Kommentar från Mumlan
14 november, 2010 kl 14 november 2010 (17:02)
Ingen av ovanstående metoder har tyvärr fungerat på mig. KBT var heller ingenlångvarig lösning för mig, eftersom det inte behandlar grundorsaken till panikångesten. Det hjälpte lite en stund, men ångesten kom tillbaka.
Jag tycker att standardmetoderna bör kombineras med exempelvis meditation (Holosync), medicinsk yoga och/eller sedonametoden.