Borderline, del 2
Hej!
Jag är 23 år och har emotionellt instabil personlighetsstörning som huvuddiagnos. De huvudsakliga svårigheterna som jag har och som är kopplade till IPS är relationsproblematik, självskadebeteende och ständig ångest.Jag har mycket svårt att vara ensam, ser mig själv som värdelös och är mycket dömande emot mig själv; självförakt kallar dom det..
Den känslan som troligen ställer till det allra mest för mig är ilskan som poppar upp i tid och otid. Jag kan bli arg för minsta lilla och likt en person med hyperaktiv adhd diagnos, så smäller det fort när jag blivit arg.
Jag tycker väldigt bra om någon ena dagen för att nästa dag nästintill hata personen, men det är också så att vissa personer föralltid har stämpeln av att vara bra vad de än gör emot mig eller andra. Likaså kan en person jag stämplat som elak föralltid vara det, hur mkt bra den personen än gör…
"Vad jag än säger tolkas det fel..." säger mannen tyst för sig själv...
För en person med IPS blir det ofta problem i de sociala relationerna.
Grunden till detta tros vara en stark separationsångest. Man är så rädd att bli övergiven att dessa tankar ibland tar överhanden och gör att relationerna måste testas. Personen med IPS testar då sina nära och kära för att se om de verkligen bryr sig, på ett så krävande sätt att en del av personerna i omgivningen faktiskt inte orkar finnas nära.
Inte sällan upplevs en person med IPS som gränslös i sitt beteende. Öppnar upp hela sig själv och sitt liv för en nyfunnen bekant på kort tid eftersom det känns som att man förstår varandra precis. Sedan krävs ganska lite för att bli besviken, och känna sig utlämnad. Personen med IPS skyller inte sällan personer i omgivningen för sitt mående eller sina utbrott.
Ett annat sätt att hantera de svårreglerade känslorna i relationer är att isolera sig så att man inte behöver ha någon kontakt och på så sätt undvika besvikelser.
På så sätt vidmakthålls uppfattningen om att man inte kan lita på någon och att man själv är en jobbig person som ingen orkar med. Det blir en ond cirkel.
Känslorna är kraftiga och svänger väldigt. Inte sällan uppstår nya relationer snabbt men att relationen också blir stormig med stora upprivande konflikter. Konflikterna handlar ofta om en liten detalj som dras till sin spets för att ”bevisa” att den andre inte älskar en tillräckligt mycket eller liknande. Inte så sällan är det personen med IPS som ”gör slut” eftersom man inte orkar med ens tanken på att bli övergiven själv.
Om personen känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda.
Anhöriga som vill finnas kvar utvecklar efter hand ett anpassat beteende som innebär att de undviker att säga och göra vissa saker eftersom de inte vill att personen med IPS ska få ett utbrott. Man ”tassar på tå”. Man uttrycker inte sällan det som att personer med IPS är ”manipulativa”. De använder sig av personerna i sin omgivning, medvetet eller ofta omedvetet, för att få den bekräftelse de behöver genom att t ex hota med att lämna, rymma, skada sig själv.
För både personen med IPS och de anhöriga är detta fruktansvärt jobbigt. Tillvaron svänger kraftigt och det händer ständigt saker (”drama”) runt personen med ”IPS”, vilket också kan få svåra konsekvenser på olika plan…
Här kan du läsa om en man som beskriver en kvinna med IPS…
Fortsättning följer…
Läs även andra bloggares åsikter om emotionell instabil personlighetsstörning, borderline, självskadande
Kommentarer till inlägget
Kommentar från ”Cecilia+Borderline”
4 april, 2011 kl 4 april 2011 (11:10)
Oj, blev förvånad och positivt överraskad när jag såg att det var från min blogg 🙂
Jag gick in på länken där en man skrivit om en kvinna med borderline och jag måste säga att det var det jävligaste jag läst!
Han skriver bland annat; ”Forget the gifts and the manic times where she ”loves” you (BPD’s are not capable of real love) and ask yourself do I really want to spend my time and energy trying to figure out how to diagnose Borderline Personality Disorder or getting the hell away from her.”
Jag blir upprörd och ledsen när jag läser det.. skulle jag inte vara kapabel till att älska för att jag har borderline? Jag älskar T, min katt, min hund, mina syskon och närmsta vänner otroligt mycket!
Nä.. detta kräver ett eget inlägg på min blogg.
Kommentar från Anna
4 april, 2011 kl 4 april 2011 (16:44)
Det skulle vara intressant om du (om du inte redan gjort det) kunde skriva om MBT. Jag hade tidigare disgnosen Instabil Personlighetsstörning men är idag, tro dte eller ej, friskförklarad. jag har själv inte gått i MBT men hört mycket gott om det. Min friskhet kom genom att jag gick i terapi och lärde mig se varför jag reagerade som jag gjorde.
Dock var jag aldrig en ”typisk” borderline, har alltid haft en bra förmåga att vårda mina relationer och inte hoppat mellan vänner eller partners. Min rädsla för att bli sviken/övergiven och att då reagera med taggarna utåt (hellre fly än illa fäkta) hade sin förklaring. När jag kunde se detta kunde jag också lära mig att hantera mitt mående. Idag är jag som ”vem som helst”. Att läsa om den syn på personer med bordeline som citeras ovan (gällande att en person med den diagnosen inte kan älska) gör mig mycket bedrövad.
Kommentar från Ingrid
6 april, 2011 kl 6 april 2011 (16:10)
Det stämmer så bra in…
Det är såååå energikrävande. Det blir periodvis en bristvara.
Kommentar från Helle
12 maj, 2011 kl 12 maj 2011 (15:11)
HEj jag Ny läsare här och måste säga att jag gillar din sida,det du skriver är väldigt bra om borderline. Det var därför jag hamna här via en annan blogg för jag själv har det. Och det är alltid bra med lite insyn från andra människor speciellt folk som lever med oss. Men jag blev väldigt arg och besviken när jag läste inlägget till den du länkar för han e jue rent ut sagt en idiot, det han skriver e inte relaterat till fakta om borderline. Och det förstör ditt inlägg väldigt mycket tyvärr. Ja vi e känslomässigt styrda och kan va väldit jobbiga att leva med , men det är väldigt olika från person till personen med borderline. Men vi e fullt kapabala till att älska. Sen att sitta och jämnföra oss med pedofiler i ett av sina svar till ett inlägg. OCh sen seriemördare , meth missbrukare e fruktansvärt fel och dömmande mot oss med borderline. Det e inte ens på samma karta av psykiska sjukdomar och besvär. Där e extremt stor skillnad på känslostyrda människor och människor utan känslor.
Tycker de e synd du har hans sida som ett exempel för det är ett fruktansvärt dumt exempel.
mvh helle
Kommentar från alex
23 juni, 2016 kl 23 juni 2016 (9:13)
Hur kan din dotter vara 14 år om du själv är 23 ? Bara undrar
Kommentar från Ludmilla
23 juni, 2016 kl 23 juni 2016 (9:52)
Alex. Jag är inte 23. Var får du det ifrån?
Kommentar från Ludmilla
23 juni, 2016 kl 23 juni 2016 (9:54)
Inlägget ovan är ett gästinlägg, inte jag själv som skrivit. 🙂
Kommentar från Niztrip
3 april, 2011 kl 3 april 2011 (8:42)
Intressant läsning om borderline, även om jag tyvärr upplevt det på egen hand. Min exfru och mamman till mina baran hade borderline i kombination med att hon hade/har ett opiat missbruk. Känner igen många av punkterna i texten. Vill du ha ett längre utdrag om mina upplevelser och erfarenheter, till bloggen, så är det bara att maila.