Från en bror till sin döda syster…
Det fanns så många saker…
… som jag aldrig hann göra med dig och aldrig hann säga.
Det känns som att jag inte kan fortsätta leva nu. Jag blev besviken. Du var som min tvilling trots att du var 5 år äldre. Du var mitt facit.
Du sa att vi skulle leka men sköt upp det till nästa gång vi skulle ses hela tiden. Till slut fanns det ingen tid kvar att skjuta upp på. Jag ville spela schack med dig men fick aldrig prova att spela med dig för att du sa att jag skulle önska mig en present istället. Men det fanns ingen gång som jag kunde få det i present för att du dog innan. Du var den jag litade på.
Jag blev väldigt besviken när jag läste ditt avskedsbrev.
Jag önskar att jag visste att du var på Musikens Hus ensam så att jag kunde rädda ditt liv. Jag skulle skugga dig på hela vägen och sedan knuffa bort dig från järnvägen.
Min älskade Nean, du var jättesnäll.
Jag har gjort en sång till dig som väntar här hemma som jag gärna skulle vilja ge till dig men som jag inte kan.
Jag gråter nästan hela tiden. Många tårar små rinner till en å. Till slut rinner de över och det finns ingen plats för dem. De kommer hela tiden.
Jag skulle vilja prata med dig själv, men eftersom jag inte kan det så kommer det här brevet till dig som jag vill att du ska läsa om du kan.
din bror
Jonas (10 år) den 2 juni 2008
Kommentarer till inlägget
Kommentar från tove
14 februari, 2011 kl 14 februari 2011 (14:32)
Har läst din blogg i 40 minuter nu och tårarna bara rinner. Saknar ord. Jag har själv funderat mycket och en gång försökt ta mitt liv men i fortsättningen ska jag istället läsa din blogg och bespara min egen familj den oerhörda smärta ni (och många andra) har gått igenom. Du verkar vara en stark, modig och oerhört fin person, jag hoppas med hela mitt hjärta att du finner ro och kan njuta av livet tills den dag du får träffa din dotter igen.
Massa stora strykekramar till dig!
Kommentar från Ludmilla
15 februari, 2011 kl 15 februari 2011 (21:35)
Tove: Tack snälla för dina fina ord! Varm kram!
Kommentar från marie johansson
7 december, 2011 kl 7 december 2011 (20:18)
jonas, vad ledsen jag är för din skull… vad hemskt för dig… ludmilla: när min dotter dog förra året, hittade jag ingen som pratade om självmord och sånt. jag ville veta, men alla var tysta. jag skrev själv, fast sidan är ju opsoffsig, jag är så dålig på hemsidor. men jag ville skriva ärligt och naket om hur det är. nu önskar jag jag hittat till din sida, jag känner ju igen mig i det du upplever. mina barn pratar dock inte om det och det känns hemskt.
jag hoppas din sida kunde få mer reklam, för den behövs. styrka och tröst till er alla.
Pingback från Ludmillas Blogg » Jag har fått läxa…
13 oktober, 2008 kl 13 oktober 2008 (21:08)
[…] en måndag. Det är dagen i veckan som det är flest aktiviteter. Jonas har engelskaglosförhör, gymnastik, gitarr och scouterna. Oscar har gitarr och simning. Så det är […]