Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Solen lyser… och jag lever!

4 juli 2008 (10:41) | sorg&saknad | av: Ludmilla

Det är en underbar sommardag.

Måsarna skriker, solen värmer, blommorna blommar, växterna prunkar i växthuset. Vattnet krusar sig i små vågor nere vid bryggan. Barnen leker i gräset.

Bättre än så här kan det inte vara. Just nu.

Idag känner jag mig ändå relativt tillfreds med Linnéas beslut att ta sitt liv. Just idag kan jag förstå henne. Jag hittade ett dokument igår som beskrev skrikande röster. Det var en bekräftelse på det jag redan trodde. Att det inte ”bara” var en depression. Vilken ohygglig hemlighet hon bar på. Som hon inte orkade med längre.

Jag förstår dig Linnéa.

Idag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmilla
7 september, 2008 kl 7 september 2008 (17:49)

#1 Kommentar från Missbeauty (svar):
Jag blir ”glad” av att läsa dina ord idag.
Just idag är du en liten bit på väg och just idag kan du se på saker lite annorlunda.
Just idag får du vila i din sorg.
Låter mina ord fel?
Hoppas du ändå förstår hur jag menar.

Kramar

Skrivet 4 juli 2008, klockan 11:09
#2 Kommentar från Camilla (svar):
Gråter….jag förstår också Linnea…har ju varit där så många gånger,nära, nära att rösterna drivit livet ur mig…åhh de går inte att föreställa sig hur jävligt det är…döden känns skön som räddning…jag har blivit hindrad och så är jag för feg,nu har jag barn så det ”får man inte göra” då ska de bära den smärta som jag bär och det är en outhärdlig tanke…vet ju mycket väl hur många frågor de efterlevande tampas med…nä jag har bestämt mig för att leva ”klart” det är ju förhållandevis kort tid jag måste leva om jag jämför hur länge jag ska vara död…de är trösten när de är som mörkast…kram på dig…du är så cool som söker alla svar tycker jag,ingen som ger upp precis fastän du lever i en sådan smärtsam period..

Skrivet 4 juli 2008, klockan 11:13
#3 Kommentar från Marianne (svar):
Du är så stark!!!

Var glad för att du just idag får lite lisa för själen.
Kram, M

Skrivet 4 juli 2008, klockan 11:43
#4 Kommentar från Tizzel (svar):
Så skönt för dig att kunna känna så idag, mitt i all smärtan. Så sorgligt bara att ingen kunde hjälpa Linnea att jaga demonerna på flykt!

Skrivet 4 juli 2008, klockan 13:00

Kommentar från julia
28 mars, 2010 kl 28 mars 2010 (20:49)

vad stod de ? vad var de som hade hänt henne? man blir ju helt stum över att läsa de som har hänt henneoch er familj , ja lider med er

Skriv någonting