Ludmillas Blogg

Kommentar från Ludmilla
7 september, 2008 kl 7 september 2008 (20:22)

#1 Kommentar från Fröken Svår (svar):
De borde verkligen uppmärksammas mer. Och ungdomar som har de svårt måste mkt fortare få hjälp.

Jag har vart där själv, gjort illa mig själv. Men de var aldrig någon som såg mig, och hjälpen var långt borta. Den hjälpen från vuxna som jag då så mycket behövde.

Skrivet 14 juli 2008, klockan 11:04
Svar från Ludmilla:
Självmord är ju ett samhällsproblem om man tittar på statistiken. Eller, är det så att det inte kostar pengar när någon dör och därför finns det inget incitament att göra något åt det?

Skrivet 14 juli 2008, klockan 11:44
#2 Kommentar från Nea (svar):
varför?
tja, kanske för att det är så outhärdligt, blotta tanken på att någon väljer döden framför livet.
att vi runt omkring inte v i l l tro att det är /känns som / skulle kunna vara en (ut)väg för någon enda människa.
(ut)vägar finner man väl I LIVET.
visst gör man…?!
alla dessa självlysande frågor.
alla dessa dunkla svar.

det finns inte ord för din situation egentligen.
o u t h ä r d l i g t men jag hoppas verkligen du hittar vägar genom livet, tillsammans med dina nära kära.
med din vackra dotter närvarande i hjärtat, tanken och orden.

allt gott!

Skrivet 14 juli 2008, klockan 11:20
Svar från Ludmilla:
Har man rätt att ta sitt eget liv?
Från vilken ålder har man i så fall rätt till det?

Skrivet 14 juli 2008, klockan 11:44
#3 Kommentar från Ister (svar):
Visst har man rätt att ta sitt liv. Det måste vi alla ha rätt att göra.

Det finns ju människor, som trots terapi och mediciner,ibland under åratal, mår dåligt, som aldrig hittar glädjen i livet igen. Som hela tiden plågas av livet och känner sig tvingade att leva för andras skull. Som har förlorat meningen med sitt liv och inte vill något hellre än att avsluta livet.

Har jag då rätt att tvinga den människan att leva?

Jag vet inte. Jag vet bara att det är oerhört svårt att diskutera självmord, speciellt de ungas självmord. För som förälder är det nästan en tanke som är otänkbar.

Och det nästan otänkbara är det svårt att förhålla sig till.

Skrivet 14 juli 2008, klockan 11:59
Svar från Ludmilla:
Om man är ett barn… har man då rätt att ta sitt liv?

Skrivet 14 juli 2008, klockan 12:16
#4 Kommentar från Harmoni (svar):
Rädslan styr. Man orkar bara inte ta in det, tror jag. Man känner maktlöshet….Kram

Skrivet 14 juli 2008, klockan 12:38
Svar från Ludmilla:
Det är nog så…

Skrivet 14 juli 2008, klockan 21:14
#5 Kommentar från Ister (svar):
Har man rätt att ta sitt liv som barn?

Jag vet inte, på något sätt känns det som om jag som förälder inte ska tillåta det, jag ska skydda mitt barn från elände.

Men när barnet blir större, då kanske mitt skydd inte räcker.

Barnet växer ju inte bara fysiskt utan även i sina tankar, får egna värderingar och mörker som inte mamma längre kan skingra – och det är ju det som är meningen; barnen ska lära sig att tänka själv, att klara sig själv, att ta egna beslut.

Och när man gjort sitt allt som förälder (och nu menar jag allt,precis som du och din familj gjorde)och barnet ändå väljer bort livet.

Vem är jag att då döma det barnets val?

Jag vet inte, jag blir alldeles förvirrad själv nu. På ett sätt tycker jag att man måste respektera människors val, när det är medvetna val, även när unga väljer bort sitt liv, men mitt mamma-hjärta skriker NEJ!

Skrivet 14 juli 2008, klockan 13:18
Svar från Ludmilla:
Jag håller med om att man känner sig väldigt kluven. Om man dessutom lägger till aspekten: Kan man vara fullt frisk och samtidigt vilja ta sitt liv eller ska man utgå från att det är ett tillstånd av ”sinnesförvirring” av en eller annan orsak som man faktiskt kan bota….?

Skrivet 14 juli 2008, klockan 13:41
#6 Kommentar från Bjarne (svar):
Du har verkligen förmåga att bearbeta den hemska tragedin konstruktivt. Att du på vägen t.o.m hjälper andra i svåra situationer är fantastiskt. Det du gått/går igenom måste vara det svåraste en människa kan uppleva!

Hoppas du trots allt får en minnesvärd födelsedag!

Kramar

Skrivet 14 juli 2008, klockan 13:26
Svar från Ludmilla:
KRAAAM!

Skrivet 14 juli 2008, klockan 13:39
#7 Kommentar från Nea (svar):
nej, man har i n t e rätt att göra sej själv illa, missbruka sej, vilja sej själv ont eller ta livet av sej.
inte vid någon ålder!
likväl som man inte har rätt att göra det mot någon annan.

sen är vi människor förutom fulla av liv, också sårbara, irrationella, olyckliga, rädda, maktlösa, förtvivlade, utan hopp, ensamma, utan tillit.
vi kan ha så svårt att bryta mönster, kan vara hårda mot oss själva, tycka illa om och t o m förakta oss själva.
tyvärr.

och jag önskar att det fanns okejvägar ut ur människors svartaste livssituationer.
i alla lägen.
vägar som i n t e inbegrep självmord.

Skrivet 14 juli 2008, klockan 14:59
Svar från Ludmilla:
Jag tror att om man skulle gå ut i skolor och berätta vilken hjälp som finns så skulle man kunna fånga upp väldigt många.

Skrivet 14 juli 2008, klockan 21:05
#8 Kommentar från tyrla (svar):
offtopic:

dina frågor på isters komentar #5

”Kan man vara fullt frisk och samtidigt vilja ta sitt liv eller ska man utgå från att det är ett tillstånd av ”sinnesförvirring” av en eller annan orsak som man faktiskt kan bota….?”

är frågor jag själv ställt mig flera gånger… och jag väljer det sista alternativet och tror på att det borde gå att bota..ändå dör männikor.. så ja jag vet inte.. men jag vill tro att det är så för då kommer jag alltid att göra mitt yttersta för att att stötta och finnas där.

då vet jag ( för min egen skull) att jag gjorde vad jag kunde..och lite till OM dennens liv ändå inte gick att rädda ..mer kan man inte göra..

Skrivet 14 juli 2008, klockan 15:07
Svar från Ludmilla:
Men… det skulle ju gå om det bara fanns mer resurser till psykvården… det är jag helt övertygad om efter att ha arbetat där själv…

Skrivet 14 juli 2008, klockan 21:06
#9 Kommentar från Kjelling (svar):
Vet inte varför det är så. Självmord är något som bäddas in i mörker. trafikolyckor är hemskt, men där inbillar sig människan att vi kan göra något. ett särskilt statligt verk som bara sysslar med säkerhet på vägar. Vi lägger ut miljarder på vägsäkerhet. Självmord är något som händer i våra huvuden, i det inersta hos våra nära. människans inre är en större mystik än något statligt verk vågar ta sig an…

Skrivet 14 juli 2008, klockan 15:13
#10 Kommentar från Kjelling (svar):
På bloggen kommer frågan upp om rätten att ta sitt liv. Svaret är nej.
Visst vill man vara liberal och säga att det är varje människas rätt att välja, samtidigt kan vi inte se på när någon tar sitt liv, eller förbereder sig för det, utan att vi ingriper. Vi kan inte låta människor dö, för att vi tror att de förnuftmässigt tagit ett eget beslut.

Skrivet 14 juli 2008, klockan 15:18
Svar från Ludmilla:
Jag är beredd att hålla med. Jag har svårt att tro att en människa skulle vilja ta sitt liv om den är i balans med sig själv.
Om den inte är i balans med sig själv finns ju hjälp att få…

Skrivet 14 juli 2008, klockan 21:08
#11 Kommentar från maria (svar):
mmm.. har inte tid att läsa allt just nu..men lovar dig.. du berör..
Att ta sitt liv eller försöka säger många är fegt.. själv vet jag inte va jag ska tycka .. då jag levt med det hela mitt liv på ett eller annat sätt.
Att prata om döden överlag är ganska tabu i dagens samhälle.. jobbar inom vården och ser döden ganska ofta. men reagerar helt annorlunda när det är nära. och det har nog sin naturliga förklaring.
Jag har en son som med all säkerhet kommer dö före mig.. inget jag tänker på dagligen men nog kommer tankarna ibland.
HAr redan planerat hans begravning.. sånger osv…
Du och din familj berör.
// MAria

Skrivet 14 juli 2008, klockan 17:23
Svar från Ludmilla:
Tack för att du hälsar på mig.
Varför tror du att din son kommer att dö före dig?

Skrivet 14 juli 2008, klockan 21:15
#12 Kommentar från ann (svar):
En av de vackraste mest kärleksfulla och modigaste bloggar jag läst! Du borde skriva en bok om detta – jag tror att en sådan skulle kunna bli till en verklig hjälp för andra i samma situation!

Skrivet 14 juli 2008, klockan 18:16
Svar från Ludmilla:
Tack för dina fina ord! Faktum är att jag redan har börjat på en bok… : )

Skrivet 14 juli 2008, klockan 21:11
#13 Kommentar från Annica (svar):
Ja det är precis som att det är ”skämmigt” om någon inte vill leva och väljer att ta sitt eget liv.

Skrivet 14 juli 2008, klockan 18:20
Svar från Ludmilla:
Ganska tokigt…

Skrivet 14 juli 2008, klockan 21:13
#14 Kommentar från Börje (svar):
Jag har läst en del i din blogg nu. Jag försöker se om det finns en utveckling i din kris och ditt sorgearbete. Jag tycker jag ser det. =)

Skrivet 14 juli 2008, klockan 18:47
Svar från Ludmilla:
Det låter lovande…! : )

Skrivet 14 juli 2008, klockan 21:12
#15 Kommentar från Micaela (svar):
Jag kan inte ställa mej på något svar om det är rätt eller fel. Det är inte fult och det borde pratas mer om det!

BS:Tack Ludmilla! Jag är glad jag med.
Jag vet att du har det tufft just nu. Har tyst hälsat på dej och läst dina inlägg.
Tack för att du tittade in.

Stor kram

Skrivet 14 juli 2008, klockan 19:02
Svar från Ludmilla:
Tack för att du hälsar på mig!

Skrivet 14 juli 2008, klockan 21:13
#16 Kommentar från Fåntratten (svar):
Har själv haft sådana tankar i omgångar, jag tror att det är ganska generellt att man inte får tala om döden. Jag tror faktiskt att det förstör mycket, att många unga får inte nämna döden utan att bli stämplade som självmordskandidater, så går de runt själva och tänker och känner sig mer och mer ensamma. Sen hjälper det ju knappast när vården fungerar som den gör. Man vet inte om man får hjälp eller inte när det verkligen är illa.

Skrivet 14 juli 2008, klockan 19:15
Svar från Ludmilla:
Det är viktigt att prata om döden och normalisera det. Det är också viktigt att tillåta känslor och tillåta att vara olika. Jag tror att man borde ta upp ämnet i skolor bättre…

Skrivet 14 juli 2008, klockan 21:12
#17 Kommentar från tyrla (svar):
hänger det verkligen bara på om det finns mer resurser inom psykvården??

Skrivet 14 juli 2008, klockan 22:08
#18 Kommentar från Ludmilla:
Tyrla: Vad tänker du mer att man skulle kunna göra?

Skrivet 14 juli 2008, klockan 22:56
#19 Kommentar från tyrla (svar):
det jag menar är att det krävs så oerhört mycket ansträngning från den sjuka att bli frisk och för de anhöriga ska kunna stötta …så ökade resurser inom psykvåden kanske ändå inte hade hjälpt?

Skrivet 15 juli 2008, klockan 19:02