Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Ge mig lite kraft… snälla…

6 november 2008 (18:19) | allmänt, Linnéa, livet, sorg&saknad | av: Ludmilla

Idag har jag läst i Amelias senaste nr (24) om att jag bloggar om min dotter som tagit sitt liv. Ja, självklart vet jag ju att det är det jag gör… men att läsa att jag gör det… och att min dotter är död… att Linnéa är död… Är en helt annan sak…

Tänk att det är så svårt att förstå detta.

Imorgon och på lördag ska jag hålla instruktörsutbildning igen. Jag kan inte förstå hur jag ska uppbringa kraft för att göra det. Jag ska vara entusiasmerande, glad och positiv och ge en massa energi till de som har kommit långväga ifrån för att denna gång lära sig om hur man undervisar barn mellan 2 och 5 år. Minisimutbildning för babysiminstruktörer. Pärmarna är gjorda (tack Sara!) och bilen är packad. Konferenshotellet är bokat och lokalen färdig att tas i bruk i morgon bitti (tack Cia och Stina). Det är bara jag som ska laddas på något sätt.

Att jag är så oerhört kraftlös? Ska det verkligen vara så? Jag försöker hitta orsaker… kanske pga av influensasprutan? Jag vet, det är fånigt… Det räcker gott med att jag sörjer. Att sörja stjäl energi. Massor.

Idag när jag och Oscar hälsade på Linnéa blev jag så glad. Flera andra hade varit där och lagt blommor på graven. Så fint. Det känns skönt att veta att det är fler som går dit. Att hon inte är bortglömd av alla andra. Man håller fast vid det som finns kvar. Och det enda som finns är ju minnena.

Nu gäller det alltså att ladda energi på något sätt. Först för att orka laga mat, sen för att orka förbereda presentationen. Sen måste man ju sova också så att man är utsövd imorgon.

Någon som har något effektivt laddningstips?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Sara
6 november, 2008 kl 6 november 2008 (19:15)

Jag brukar ladda energi med slappna av och se en film. Då tänker jag inte på något annat i princip än filmen. Sen när jag väl lägger mig i sängen försöker jag att lägga ALLA mina tankar utanför sovrumsdörren och sen lägga ett tomt huvud på kudden. Om jag börjar tänka på något så styr jag mina tankar till filmen, inget annat. Sen sover jag.

Kommentar från Camilla
6 november, 2008 kl 6 november 2008 (19:21)

Vila i dig själv, även om du inte hittar kraft, låt de va så, ta en sekund i taget, imorgon är en annan dag…just nu räcker gott och väl att orka med..kram till dig

Kommentar från Gunilla
6 november, 2008 kl 6 november 2008 (19:30)

Ett varmt bad, släck lampan och ha bara en massa värmeljus tända…..

Gunillas senaste blogginlägg..Eftermiddagen har spenderats på egen hand

Kommentar från rebecca
6 november, 2008 kl 6 november 2008 (20:20)

Först och främst vill jag säga tack så jättemycket för kommentaren i min blogg. det värmer jättemycket…. För det andra kan jag inte mer än säga hur otroligt ledsen jag är över vad som har hänt dit. Det är riktigt hemskt & det var en otroligt konstig sak av Bup att göra! Speciellt i hennes tillstånd!

Jag önskar dig all lycka även om jag vet att det inte är mycket i allt du går i igenom! <3

Kommentar från Susanne
6 november, 2008 kl 6 november 2008 (21:38)

Älskade Ludmilla!
Det gör så ont att se dig med så mycket smärta utan att kunna göra nåt! Jag har läst dina tankar och kan man säga att varit med dig under den tiden nästan varje natt, med några få undantag. Ibland känndes det att du mådde bättre o jag sagt till mig själv att HON klarade DET också! (Jag menar inte med detta att sätta press på dig att du förväntas att klara allt omöjliga!) Och för det mesta gråter jag med dig för det tragiska förlustet av Linneá! O för den smärtsamma saknad som du känner! Tack o lov har du tre barn till som ger dig kraft och du har plikter jänte mot de som gör att du har ett press på dig och för dig är det ett måste att samla ihopp dig och den hjälper säkert.
Jag tänker på dig mycket och trots dina utmaningar att kontakt är bättre än tyst medlidande kunde jag inte kontakta dig. Jag skämms över min mående helt enkelt och därför kunde jag inte kontakta dig. I jämförelse med din sorg är mina bekymmer bagateller men ändå kan jag inte ta mig ur det och hur kunde jag se dig i ögonen och gnälla när du lider av en så stor sorg och saknad som är oåterkalleligt? Jag har i min ensamhet pratat med dig många timmar för att föklara. Det är dummt jag vet!
Jag vill bara säga att jag älskar dig och hoppas att du kunde gå igenom denna svåra tid fortare och med mindre smärta.
Stor systerligt kram!
Susanne

Kommentar från tizzelotazzel
6 november, 2008 kl 6 november 2008 (22:25)

En dag i taget… det är det enda du kan begära att du ska klara!!
Varm kram!!!

tizzelotazzels senaste blogginlägg..Jag gjorde det IGEN…

Kommentar från amelie
6 november, 2008 kl 6 november 2008 (22:33)

svar:
Jo, om jag vaknade upp EN DAG utan anorexin och monstret, då skulle jag äta varma bullar och dricka varm chocklad och ha en krossad pepparkaka i filen. Tror att du missuppfattade lite av vad jag skrev. Jag menade endast en dag, alltså inte flera dagar utan ifall jag fick uppleva EN dag utan ätstörningen.

var rädd om dig och försök ta hand om dig.
du/ni finns i mina tankar

amelies senaste blogginlägg..Om jag vaknade en dag utan ÄS.

Kommentar från Lovisa
6 november, 2008 kl 6 november 2008 (22:42)

Hejsan! Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag satt och läste Amelia idag och blev nästan ”glad” av att se att jag inte är ensam samtidigt skär det i hjärtat att veta att det finns så många som lever som jag. Min älskade och bästa mamma tog sitt liv för ett årsen drygt och sen dess har livet varit ett ”helvete” rent sagt. Jag har försökt blivit medlem i spes men inte riktigt lyckas. jag förstår mig inte på det samt att jag är inne i ett mörker där jag knappt orkar någonting. Varje dag är en kamp. Jag har blivit sjukskriven igen efter massa prövningar samt äter stark medciner som gör mig så trött. Jag har även bloggat en del om min kamp. Jag berättar långt ifrån allt på bloggen och jag beundrar dig att du klarar att berätta så djupt. Jag ska sitta och läsa igenom ndin blogg. Det är så skönt att få känna att npgon funderar och känner den där saknaden samt varför? jag vill ge dig en stor varmande kram 🙂

Kommentar från lina
7 november, 2008 kl 7 november 2008 (0:23)

hej!
hamnade på din blogg, och jag undrar(om du vill berätta) varför tog din dotter livet av sig?..låg det någon diagnos bakom ex?

Måste säga vilken vacker dotter du har….hon kommer alltid att finnas nära dig…även om hon kroppsligt kanse inte är det!
massa kramar till er båda!!
/Lina

Kommentar från Babyborderline
7 november, 2008 kl 7 november 2008 (10:21)

Åh! Jag är så ledsen för din skull! Jag kan inte ens föreställa mig vilken smärta du måste gå igenom… Du ger mig ett lite annorlunda perspektiv på tankarna just nu, och jag förstår hur du menar. Givetvis är det systemet som det är fel på, och pga det så blir de enskilda personerna i systemet bakbundna och kan inte hjälpa. Men varför, varför, varför? Det är fruktansvärt! Man är inlåst i en labyrint utan väg ut.

Men som sagt, jag är så ledsen för din skull! Jag hoppas verkligen att du kan samla ihop lite kraft så att du orkar hålla utbildningen du skriver om. En strategi som ”sådana som jag” får lära oss är att ”stå ut när det är svårt”, och den bygger på att man ska distrahera (gör något annat!), lindra med sinnesintryck(gör något som känns!) och förbättra nuet (vad kan jag göra nu för att förbättra min situation?). Är du intresserad kan jag gärna berätta mer…

Sänder massor av positiv enegri till dig! Lycka till med livet!

Babyborderlines senaste blogginlägg..Den svenska psykvården

Kommentar från Karin
7 november, 2008 kl 7 november 2008 (11:25)

Otroligt fin blogg. Jättemodigt av dig att berätta om sorgen. Har själv förlorat människor jag älskar. Det är svårt. Men man får helt enkelt hålla fast vid de små ljusglimtar livet trots allt bjuder på.

Kolla gärna in på min blogg, säljer allt från kläder, skor och väskor till prylar.

http://caipirinhacupcakes.blogg.se

Karins senaste blogginlägg..Jag säljer mitt liv på Blocket!

Kommentar från Sara
7 november, 2008 kl 7 november 2008 (18:35)

Du har blivit utmanad på min blogg!

Saras senaste blogginlägg..

Kommentar från orolig mamma
8 november, 2008 kl 8 november 2008 (1:32)

Ludmilla.
Du har sörjt och du sörjer, du har tänkt, du har läst, du har kontakt med berörda institutioner och andra i liknande situation, du har tidigare skrivit och du är läkare.
Antalet unga flickor i Sverige som mår dåligt ökar. Den offentliga sjukvården kommer att få stora svårigheter att tackla detta. Föräldrar behöver hjälp, stöd, och hjälp att hantera oro, och trassliga – inte minst döttrar.

SKRIV EN BOK!

En kunskapssammanställning av den kunskap som är svår att tillgodogöra sig på egen hand. Skriv om erfarenheter, tecken, varningssignaler och det – antar jag – omöjliga i att förutse ett självmord. Många frågor finns och många svar saknas.

Dock finns både vetenskapligt belagd kunskap och klokhet. Tror att den behöver samlas och göras tillgänglig.

Varma hälsningar och deltagande i din sorg.
Jag själv är mamma till en klok, älskad och populär 11-åring som redan vid sju års ålder lungt berättade att hon inte ville leva. Vars känsloliv präglar hela vår familj – trots att hon för det mesta ”fungerar som hon ska” . Men som också ibland visar tendenser till något annat.

Kommentar från Trebarnsmamman
8 november, 2008 kl 8 november 2008 (11:42)

Antar att du redan börjat utbildningen nu, och jag tänker säga något du redan vet. Du lever för babysim, du lever för att lära ut. När du går in i lokalen blir du babysim-Ludmilla och då kommer kraften och orken. Du kommer klara helgen galant, och även om du kanske inte tycker kursen blir bra så har du en hög lägsta nivå. Du fixar detta!
Att sörja är något du gör parallelt, den presonliga Ludmilla är trött ledsen och orkeslös, och det måste hon få vara. Men jag tror att babysim-Ludmilla kommer ge personliga-Ludmilla en jättestor energikick denna helgen. Ta hand om den energin och pyslla om personliga-Ludmilla!

Kommentar från Tonårsmorsa
8 november, 2008 kl 8 november 2008 (22:29)

Jag har inga klockrena råd eller tips. Jag har ingen optimal lösning. Men jag kan förstå att du har ont. Oerhört ont. Med smärta kommer kraftlöshet och förtvivlan. Det är klart dina krafter ibland tar slut. Ibland blir jag så glatt överraskad över all kraft och ork du har, trots din situation. Men du måste tillåta dig de andra dagarna också.

Det blir svårt att göra något denna gång, men kan du skaffa en ”backup-plan” till nästa gång du blir orkeslös och tappar energi? Det vore förstås det optimala. Så du får vila också, när du behöver. Värme och kramar! ♥

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Sanningen om Gömda?

Kommentar från Tonårsmorsa
8 november, 2008 kl 8 november 2008 (22:31)

Kastar in lite energi från Binta, för hon verkar ha fullt av den just nu. Säg inte att jag snodde lite av hennes energi bara…!

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Sanningen om Gömda?

Kommentar från Gunilla Hansen
9 november, 2008 kl 9 november 2008 (13:04)

Hej

Läste Din blogg och vill så gärna skriva några ord till Dig, men det är svårt att finna orden, men jag försöker i alla fall.

Jag tänker på Dig och Din familj, och önskar Dig och Din familj all kraft och ork att gå vidare i denna sorg. Livet går vidare men blir naturligtvis aldrig sig mera likt, men Linnea finns säkert med Er på något sätt och vakar över Er alla, som en ängel.

Kram
Nilla

Gunilla Hansens senaste blogginlägg..Fars Dag

Kommentar från Ludmilla
9 november, 2008 kl 9 november 2008 (13:58)

Orolig mamma: Det måste vara väldigt oroande att leva med osäkerheten kring sitt barn. Tack för dina fina ord. Jag håller på att skriva en bok! : )
Tonårsmorsa: Tack för lånet av energin. Nu kan du lämna tillbaka den!

Kommentar från Dumunge
13 november, 2008 kl 13 november 2008 (21:08)

Här är en blogg skriven från en tonåring till alla föräldrar.
Allt från tips om små saker till bara vanliga inlägg om hur det är att vara tonåring i dagens samhälle!

Dumunges senaste blogginlägg..snacka aldrig skit…

Skriv någonting