Lyssna
Har du som jag blivit frustrerad över att den du pratar med försöker lösa ditt problem istället för att lyssna? Ibland vill man faktiskt inte att någon ska ge sig på problemlösning utan helt enkelt bara finnas där och lyssna. Jag hittade dessa ord och tycker att de beskriver det så bra.
När jag ber dig att lyssna på mig och du börjar ge mig råd
så har du inte gjort det jag bad om.
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar berätta för mig
varför jag inte borde känna så, trampar du på mina känslor.När jag ber dig lyssna på mig och du känner
du måste göra något för att lösa mina problem,
har du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.Lyssna. Allt jag bad om var att du lyssnar,
inte pratar eller gör. Bara hör på mig.
Och jag klarar mig själv. Jag är inte hjälplös.
Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös.När du gör något för mig, som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar du till min ångest och svaghet.
Men när du accepterar att jag känner vad jag känner,
oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta
försöka övertyga dig och jag kan börja arbetet med att
förstå vad som ligger bakom denna känsla.Och när det är klart, är svaren uppenbara
och jag behöver inte längre några råd.
Okänd författare
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om lyssna, bekräftelse, råd, klokt
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Leena
22 november, 2008 kl 22 november 2008 (17:04)
Dom finns runtomkring oss och inte förstår bättre. Dom som har fullt upp att fylla sitt liv med prylar, klättra upp i karriären och tjäna så mycket pengar som möjligt….dom har aldrig stannat upp och lyssna. Inte på andra, inte på sig själva…
Många kramar och tankar…
Leenas senaste blogginlägg..Vinter i Skånelandet…
Kommentar från Anna-Karin
22 november, 2008 kl 22 november 2008 (21:50)
Du har mitt öra, alltid… Visst är det lätt att bli lösningsfokuserad istället för att bara lyssna! Du är en sån fantastisk människa som jag är glad att ha fått lära känna, stolt att kalla min vän! Och vi borde verkligen träffas oftare…
Stor kram // Anna-Karin
Kommentar från Ingrid
22 november, 2008 kl 22 november 2008 (23:06)
Orden i texten känns precis alldeles rätt och riktiga. Jag är gärna den där som kommer med lösningar. Inte av illvilja eller självcentrering utan ett försök till att förmedla hur någon annan löst sin situation. Det är inte säkert att det funkar för just den jag pratar med, men kanske ett tips som kan funka för min vän. Ett sätt att vara snäll. Men för att kunna ge någon annan ett tips så måste man ju först lyssna och det tror jag att jag gör för det mesta. Men ibland kan jag vara trött och sliten och då orkar inte jag lyssna. Då babblar jag nog bara på, om allt möjligt.
Var och en ska hitta sin egen väg och sina egna lösningar på tankar och funderingar.
Lyssna först är viktigt.
Styrkekramar
Kommentar från Matilda
23 november, 2008 kl 23 november 2008 (0:03)
Jäklar vad bra!
Matildas senaste blogginlägg..Dålig blogguppdatering!
Kommentar från Gerd Eriksson
23 november, 2008 kl 23 november 2008 (10:29)
Så sant så! Får jag ”låna” (läs kopiera) dem? Kram Gerd
Gerd Erikssons senaste blogginlägg..Opererad
Kommentar från Malin Hj
24 november, 2008 kl 24 november 2008 (11:39)
TACK och massa TACK!
jag är själv bara 17år och har gått igenom väldigt jobbiga saker. Flyttats fram och tillbax till mottagningar, psykologer m.m..
men något känns så fruktasvärt fel, jag får inte fram några ord och det känns som jag försvinner. Det är något jag känns som går fel till för att det ska bli det bästa för mig. Jag säger något och dme komme roch svarar imot, ger mig tips och råd. Jag säger hur värdelös jag känner mig m.m.. du vet. Dem säger emot mig! Jag blir så arg varje gång, framför allt ledsen. Jag har inte kommit på vad anledningen är till att jag blir så ledsen o känne rmermeningslöshet när dem ”hjälper” mig jag har kännt att det måste vara jag som är sinnesrubbat och jag har försökt att passa in och ta emot det. men det går inte. När jag läste orden var det som något föll ner. Som att jag hitta det jag letat efter i flera år. Det är som det är mina borttappade ord som står det. Jag vill bara ha någon som kan lyssna, bara lyssna på det jag känne roch tänker… istället för att komma med massa ”lösningar” , det låte rju konstigt. Mend et är så. Behöver bara någon som accepterar det jag tycker och inte säger emot. Så jag får allt sagt.
TACK! Och tack för att du delar med dig. Jag vet att jag inte absout inte kan sätta mig in i din situation och jag förstår at det ligger mkt bakom varje inlägg och jag är glad att jag får ta del av det. Men bli på något konstigt vid ”peppad” man tar vara mer på livet, man försöker att se på ett annat sätt. Du har hjälpt mig mycket! jag tänker på er ofta!
Tack för allt. Förlåt för en lång kommetar, var bara tvungen att skriva det.
Kommentar från Ludmilla
26 november, 2008 kl 26 november 2008 (13:39)
Jag tror att det man ofta behöver är – bekräftelse – dvs att man får känna att man har rätt att få känna… Sen kan man utifrån den plattformen komma vidare med en lösning om det behövs.
Matilda Hj: Tack för din kommentar som inte alls var för lång. Vi har mycket att lära av att bara lyssna. Vi måste hitta svaren inom oss själva. En bra samtalskontakt triggar igång sådana tankar hos oss själva. Du kanske ska be att få byta psykolog eller först och främst berätta hur du känner?
Kommentar från Gunilla
22 november, 2008 kl 22 november 2008 (16:00)
visst har jag också varit i den situationen mer än en gång… de som tror sig veta allt, hur jag mår, hur jag ska göra, hur jag kan göra…
Som bara pratar utan att lyssna…. Usch.
Kram Gunilla
Gunillas senaste blogginlägg..Andra sidan