En smakbit av Egypten…
Vi blir hämtade av en täckt jeep. Mannen som kör för tankarna till talibaner, minst. Mustaschen, palestinaschalen. Han öppnar dörrarna där bak och vi får sitta på bänkar som är längsmed bussens långsidor. Han pratar inte engelska. Vi åker iväg med honom. Ensamma. Har ingen aning om vart vi ska.
Vi har köpt en utflykt utanför researrangören. Tanken far genom huvudet att vi kanske blir kidnappade. Jag slår bort tanken snabbt och kommer med logisk-rationella argument fram till att det inte är möjligt.
Vi kommer in i öknen. Passerar en säkerhetsvakt. Inser att vi inte kommer att vara ensamma eftersom vi ser ett antal andra jeepar också. Ytterligare en person med turban och kamouflagebyxor ansluter i jeepen. Han har dessutom en låda med handtag med sig. Jag undrar om det är ett automatvapen, men inser att han är filmare.
Hur nipprig får man vara egentligen…
Nu följer en timmes färd genom den egyptiska öknen. Jag fascineras över mannens säkerhet i körandet. Hur hittar man i öknen? Hur ser man skillnad på de olika svängarna? Vad tar man fasta på?
Första stoppet: En hägring. Ja, visst har jag läst om hägringar. Men visste jag egentligen hur det var? Vi böjer oss ned och ser där borta att det ser ut som en sjö. När guiden talar om att det är en hägring tänker jag att det är ett bra trick. Men när vi senare åker förbi med jeepen inser jag att det var just så. Den gassande solen i ökensanden gör att solen reflekteras till den grad att det ser ut som vatten. Bergen i bakgrunden speglas till och med i hägringen.
Nu kommer vi fram till ett mindre berg. Vi får klättra upp för det. Här uppifrån har man en bra utsikt över ökenlandskapet. Det är verkligen fascinerande. Nu ska vi få springa nedför på sandsidan. Mjuk, len, fin sand mellan tårna. Jeeparna hämtar upp oss på andra sidan.
Vi kommer fram till en Beduinby. Tydligen bor de här ute fortfarande, men de flyttar sig inte längre trots deras nomadiska ursprung. De lever enbart på turister. De är nomader. Lite sorgligt, men säkert finns det någon mening med det också. Vi blir serverade te och får bland annat beskrivet hur mannen har rätt att äkta två fruar men kvinnan endast kan äkta en. Varför? Det är enkelt: hur skulle kvinnan kunna veta vem som är far till sitt barn i så fall?
Vi blir slussade till nästa station: kamelridning. Men det finns inga kameler i Egypten. Kameler har två pucklar. Dromedarer en. Det är alltså dromedarridning. Snabbt upp på var sitt djur och så bär det iväg. Vi går ca 100 m. En av de som leder djuren tar min kamera och tar ett kort på oss alla fyra. Självklart vill han ha betalt för det.
Nästa station är att se hur beduinkvinnorna gör bröd. Det är av vatten, mjöl och vatten. Brödet kavlas ut med ett stålrör så att det blir en platt rundel. Denna steks på en glöd av kamelbajs!
Ytterligare några olika saker slussas vi fram snabbt genom. Sedan är det dags för att åka fyrhjuling. Det är som en motorcykel men med fyra hjul. Det bär av in i öknen under tiden att solen går ned. Vi sitter på var sin med en pojke var. Det guppar och hoppar väldigt mycket men solens sista strålar spelar vackert på bergen runt om. Det blir snabbt mörkt och väldigt kallt plötsligt.
Nu är det dags för reptilmuseet. Det ena djuret efter det andra visas upp. Giftiga ormar och ännu giftigare ormar. Snabbt. Nu ska vi ge dricks igen.
Jeepen hämtar upp oss och kör oss lite längre bort. En stor scen och massor med sittplatser på kuddar runt om. Här samlas tydligen alla grupper, som slussats fram samtidigt med oss men inte riktigt på samma ställe samtidigt, blir tilldelade en vattenpipa och så börjar showen. Egyptisk folkdans och naturligtvis: magdans. Först därefter får vi mat. Hungriga kastar vi oss på buffen och äter oss snabbt mätta. Vår chaufför är observant och säger att det är dags för sista stoppet nämligen att titta på stjärnorna.
Det är verkligen kolsvart i öknen. Inga ljus från några städer stör. Miljoner av stjärnor syns på himlavalvet och vi påminns ännu en gång om vår litenhet i universum. Vad spelar det för roll det vi gör? Vad spelar det för roll vad som händer nu? Vi är en sådan liten beståndsdel!
Det jag fascinerades av mest under vår utflykt var logistiken som krävdes för att köra runt så många människor till så många aktiviteter. Och så är ju egyptierna också kända för sin logiska förmåga och sin precision. Den som krävdes för att kunna bygga pyramiderna i exakt rätt vinkel för att gångarna från gravkamrarna skulle peka exakt mot vissa stjärnor så att mumiens själ kunde flyga ut åt rätt håll. Den som krävdes för att Ramses II innersta tempelmålning ska lysas upp av solen exakt när Ramses hade födelsedag och inte annars.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Ramses II, beduiner, öknen, Egypten, dromedarer, pyramider, logistik, fyrhjulingar, magdans, stjärnor, litenhet
Kommentarer till inlägget

Kommentar från Sandra
28 november, 2008 kl 28 november 2008 (15:30)
Vilket äventyr! Kan verkligen föreställa mig den stjärnhimlen. 🙂
kram
Sandras senaste blogginlägg..Miljontals små solar som singlar ner från himlen

Kommentar från Lotti
28 november, 2008 kl 28 november 2008 (19:29)
Tack för kommentaren på min blogg.
Ibland går jag in här och läser på din blogg och konstaterar att jag inte är värst drabbad fast man inte kan mäta sorg . Jag miste ett barn i magen i v. 28 och jag vet hur mycket sämre jag mådde då än efter sorgen av min bror ooch mor , så att mista ett barn är det absolut värsta som kan hända en människa , tror jag .
Ha en bra helg
kram

Kommentar från Landon
28 november, 2008 kl 28 november 2008 (21:58)
Låter ju inte som en helt klimatneutral resa det där!
AjjaBajja! Jag noterar i mitt anteckningsblock att det är mina barns luft du förstör med att åka flyg, jeep och whatnot över hela jorden flera ggr per år!
Klimatkompenserar du ens?

Kommentar från sarah
29 november, 2008 kl 29 november 2008 (11:07)
låter härligt. Var själv i Kario i sommras men missade detta får se om jag kan göra det om jag åker till jordanien närst sommar…kram
sarahs senaste blogginlägg..I Osmanernas näste

Kommentar från Tonårsmorsa
29 november, 2008 kl 29 november 2008 (11:19)
Vilket äventyr! Det låter som en berättelse ur tusen och en natt. Lagom spännande och lagom vackert. Det låter som ni haft det toppen, även om det blev en hel del dricks! 🙂 Hoppas ni haft det bra! Kram! ♥♥♥
Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Dagens i-landsproblem

Kommentar från Sandra
29 november, 2008 kl 29 november 2008 (15:03)
Idag känns allt motigt, skulle verkligen behöva miljöombyte för att skingra tankarna en aning.
Önskar dig en fin helg!
Kram
Sandras senaste blogginlägg..Processen fortsätter

Kommentar från Sandra
29 november, 2008 kl 29 november 2008 (16:15)
Du, Ludmilla, det är ngn på facebook som skickar meddelanden och tipsar om din blogg, hon heter Ariel Edlund, men när man söker så finns inte användaren. Är det ngn du känner?
Kram
Sandras senaste blogginlägg..Processen fortsätter

Kommentar från Ludmilla
29 november, 2008 kl 29 november 2008 (16:41)
Sandra: Nej, det är ingen som jag känner.

Kommentar från Tiina
20 december, 2008 kl 20 december 2008 (20:28)
det gör ont i mitt hjärta att läsa. Men glad också att se äventyrsresan….

Kommentar från mikaela
5 maj, 2009 kl 5 maj 2009 (22:49)
beklagar sorgen..djupt 🙁
Det ar nog nyttigt att komma bort ett tag. egypten är ett fantastiskt land. jag bor själv delvis där nere eftersom min man är egyptisk.
hehe ja talibaner ja.. fast de klär sig ju inte så.
beklagar sorgen än en gång 🙁
mikaelas senaste blogginlägg..Ett stort OJ
Kommentar från Stefan
28 november, 2008 kl 28 november 2008 (14:35)
Apropå precision osv så är det bra att komma ihåg att pyramiderna inte byggdes av araberna, utan av urpsurngsfolket (egyptierna) som bodde här innan den arabiska invasionen på 600-talet EFTER kr.