Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Björn Borg och jag utanför Sturecompagniet

9 mars 2009 (21:23) | livet, Mindfulness, tröst&hopp | av: Ludmilla

I lördags bjöd några fina vänner ut Johan och mig på en trevlig restaurant.
Vi åt och drack gott och hade mysiga samtal.

Det är skönt att träffa vänner som har sett oss som familj, med Linnéa också. Man känner sig då trygg att det inte finns en massa konstiga tankar om att det skulle vara vi som familj som inte skulle ha fungerat…

Klockan blev ganska mycket. Åtminstone i vår tideräkning. Vi är oftast jättetrötta och lägger oss tidigt. Nu var klockan efter 24 när vi lämnade restauranten. Vi promenerade ner till Stureplan.

Nu vill jag att du ska förstå att det var LÄNGE sedan vi var ute och roade oss överhuvudtaget. Vi har ju haft småbarn och inte heller haft något sug efter att ”gå ut”. Allra helst efter att Linnéa dött har det ju överhuvudtaget inte känts aktuellt.

Men nu var vi med våra vänner som har helt andra vanor än vi! ; )

Plötsligt ser vi Björn Borg gå förbi med ett följe av vänner. Han var ganska ordentligt onykter och vinglade fram till kön utanför Sturecompagniet. Uppenbarligen var det någon som kände igen honom för han och följet kunde gå förbi kön ganska snabbt. Bredvid stod Carolina Gynning och Eva Röse.

Ja, lilla Milla i stostaden… så kändes det…

Vi gick vidare till en bar där man stog som packade sillar och inte kunde prata pga av hög musik. Därefter vandrade vi vidare till Café Opera. Vi dansade och iakttog människor. När jag och min väninna stog och pratade utan våra män vid baren kom en del män fram. Jag som inte utsatt mig för sådant de senaste 20 åren (!) blev full i skratt av alla patetiska raggningsrepliker.

En kille kom med ett par kvinnoskor och undrade om det var våra. Uppenbarligen var det ju inte våra eftersom vi hade skor på fötterna och det första stället att fråga kanske skulle vara i garderoben?

En annan kille undrade om vi hade en kamera så att han kunde ta kort på oss… osv.

Vi dansade och hade trevligt tills det stängde i alla fall. Sedan vandrade vi genom ett ganska ödsligt Stockholm till vårt hotellrum.

På söndag morgon tittade vi på varandra och log. En sådan där stund som blicken förmedlar hur mycket man älskar varandra.

Vad härligt det är att man kan känna glädje och gnista både för livet och för varandra trots att man har (hade) 4 barn med allt vad det innebär av vardagspyssel, känt varandra i 13 år och dessutom är i stor, stor sorg efter att ett barn tagit sitt liv.

Vi kände oss riktigt busiga!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Åsa
9 mars, 2009 kl 9 mars 2009 (21:39)

Fin berättelse!

Jag är en ”evighetssingel” mer eller mindre. Jag tycker det är rätt intressant när någon av mina ”stadgade” vänner vill gå ut en kväll, då tror de att utelivet är sådant jag göra varje helg och tycker är kul. 🙂 Nöjen är inte alltid vad som står i nöjesannonserna. Lika kul kan vara att titta på en film med någon eller vara själv och fixa lite.

Åsas senaste blogginlägg..Vatten

Kommentar från Emely
9 mars, 2009 kl 9 mars 2009 (21:57)

De värmer mig att veta att du kan känna en gnutta glädje i allt mörker. Verkligen.
Kram /Emely

Emelys senaste blogginlägg..Överleva? Nejtack

Kommentar från ulle
9 mars, 2009 kl 9 mars 2009 (22:01)

Så härligt att komma ut på sån galej! Det unnar jag er verkligen, och speciellt att ni fortfarande har ”gnistan” kvar!

ulles senaste blogginlägg..Mumsigt te

Kommentar från Anna
9 mars, 2009 kl 9 mars 2009 (22:05)

Va roligt!! Det var himla kul att läsa… glad för din/er skull!
Kramar

Kommentar från catarina
9 mars, 2009 kl 9 mars 2009 (22:06)

OH! vad mysigt ni verkar ha haft och framförallt kanske få glömma allt för nån sekund. Alla föräldrar behöver egentid med varann och just som du skriver få känna sig lite busig. På nått sätt fyller man på energiförrådena en gnutta . Detta var ni så väl värda att få skratta och hade de mysigt.

Kommentar från Antonia
10 mars, 2009 kl 10 mars 2009 (9:28)

Roligt att ni hade en skön kväll i stan.
Ganska patetisk att killar går runt och raggar med konstgjorde repliker. Ganska tydligt att de har läst Neil Strauss bok Spelet.
Skulle nog gapskratta om någon kom fram med såna fåniga raggningsline.

Antonias senaste blogginlägg..dåligt minne…blir jag nu deprimerad?

Kommentar från Paulina
10 mars, 2009 kl 10 mars 2009 (12:41)

Åh, jag älskar kändisar (fånigt, jag vet!) Skulle nog ha svimmat där utanför Sturecompagniet. 🙂

Härligt att läsa om era äventyr i storstaden!

Paulinas senaste blogginlägg..Ett moln blir till

Kommentar från Viktoria
10 mars, 2009 kl 10 mars 2009 (13:53)

Stockholm är en fantastisk stad, Var annars hade man stött på en snubbe i en bar som står med ett par kvinnoskor utan ägare? Ler och blir glad av din text. Positivt!

//Kram Viktoria

Viktorias senaste blogginlägg..Lång man rik(-are)?

Kommentar från Annukka
10 mars, 2009 kl 10 mars 2009 (16:33)

Ludmilla.. ååh vad det värmde att läsa om er helg i Huvudstaden. Så glad jag blir av att du/ni kunde slappna av riktigt. Det är ännu ett steg framåt. Härligt..!

Kärlek..<3

Kram Annukka

Annukkas senaste blogginlägg..Fantasitorka

Kommentar från Helena
10 mars, 2009 kl 10 mars 2009 (22:25)

Är så glad för er skull! Det var ni verkligen värda!Jag kan åxå se ljuset, Tack vare er..
Jag traskar efter……….i samma fotspår…….
kramar Helena/ Hannas mamma

Kommentar från Gunilla
10 mars, 2009 kl 10 mars 2009 (22:27)

Vuxentiden är lika viktig som allt annat vi ska omge oss med för att må bra.
Glad att läsa och känna glädjen bakom ditt inlägg.

Gunillas senaste blogginlägg..Gunillas utmaning

Skriv någonting