Déjà vu
Det var vår. Men träden hade inte börjat slå ut än.
Det var fortfarande kallt, men dagarna blev ljusare och ljusare.
Det var början på april.
Linnéa hade mått dåligt under några veckor och det blev sämre. Hon blev svårare att nå…
Emelie hade en planerad inläggningstid på magtarmkliniken för att få reda på vad hon hade för fel med magen, den 14 april.
Den 13 april kom Linnéa och visade mig en snara som hon försökt att hänga sig i. Hon var rädd, för hon kom inte ihåg vad som hade hänt. Hon grät och var rädd för sig själv. Vi kom fram till att det nog var bäst att vi åkte in till till BUPs akutavdelning. De tog emot oss efter många om och men… och sedan blev hon ju kvar till sin död den 30 maj.
Den 14 april lades Emelie in. Hon fick diagnosen Crohns sjukdom. Hon fick en intensiv behandling med kortison som gav henne mycket biverkningar som hon också fick medicin emot, som hon också mådde dåligt av… Hon låg inlagd av och till under många veckor. Flyttades sedan till kirurgen och man beslutade att operera henne.
Tur att kirurgen och BUP ligger så nära varandra på Akademiska sjukhuset… Ja, det var ju inte så mycket annat man hann med.
Oron! Oron över mina två fina döttrar. Var ständig!
Emelie var jättedålig efter operationen och hade fortfarande svåra smärtor när hon skrevs ut.
Fredagen den 30 maj åkte vi in med henne igen på morgonen. Hon hade tarmvred… och det skulle visa sig vara en varböld i lilla bäckenet som en komplikation till operationen. Men det visste vi inte då…
Men det var den dagen som livet rasade…
Idag lades Emelie in igen. Hon verkar ha fått ett nytt skov. Hon har jätteont. Hon kräks och är svag och riktigt ynklig…
Tre veckor tidigare än förra året.
Déjà vu… Bekanta korridorer… sjukhussängar… nya förklaringar för många människor.
Nya undersökningar. Nya mediciner.
Imorgon – på Emelies födelsedag – ska hon göra en gastroskopi.
Och jag släpper allt som jag gjorde förra året, för att vara med min dotter.
Men nu är det bara en jag kommer att åka till… annars är känslan densamma…
Älskade Emelie. Hoppas att du förstår hur mycket du betyder för mig.
Mer än någonsin!
Läs även andra bloggares Ã¥sikter om Emelie, Crohns sjukdom, tarminflammation, födelsedag, gastroskopi, 30 maj, mediciner, sjukdom, deja vu
Kommentarer till inlägget
Kommentar från ulle
24 mars, 2009 kl 24 mars 2009 (22:41)
Jag ryser när jag läser. Hoppas det går bra på sjukhuset och många kramar till er!
ulles senaste blogginlägg..När jag föddes
Kommentar från Ingrid
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (0:26)
Kan inget annat än skicka massor av omtanke och värme till dig….
…här kommer massor av Styrkekramar på ett lastbilsflak.
Kommentar från Maria
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (1:11)
Hoppas att allt går bra och att din dotter kan få en fin födelsedag trots omständigheterna.
Massa kramar till er!
Kommentar från amelie
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (7:49)
tänker på er och skickar ett stort Grattis på födelsedagen till Emelie.
Styrkrekramar
amelies senaste blogginlägg..dagen Gud glömde
Kommentar från Soulsister
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (8:04)
Styrkekramar till dig och Emelie!
KRAM
Soulsisters senaste blogginlägg..Onsdag = tenta dags
Kommentar från Mia
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (8:57)
Hoppas det ordnar upp sig fort den här gången. Styrkekram
Mias senaste blogginlägg..Fruset
Kommentar från Jag vill sjunga dig milda sånger
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (10:44)
Nu grät jag..det gör så ont. Minnen från den som var finns så nära..ligger under huden.
Önskar dig Emelie en jättefin födelsedag!
Kanske förstärks sjukdomen av svåra minnen, så är det ibland för mig.
Kram till er båda!
Jag vill sjunga dig milda sångers senaste blogginlägg..Det är en förkylning
Kommentar från Matilda
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (13:59)
Tänker på er!
Matildas senaste blogginlägg..börja a l d r i g skära er
Kommentar från mk
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (14:56)
Nu har jag varit inne på din blogg flera gånger utan att kommentera, så jag tänkte att jag skulle göra det idag. Jag satt uppe en hel natt och läste dina inlägg. Det är smärtsamt och jobbigt, men jag tror att det är så otroligt viktigt att prata om självmord. De anhörigas röster behöver höras. Jag hade inte tänkt att gå in på den här bloggen mer efter den natten jag satt uppe, för det kändes så jobbigt men sen kom jag ändå tillbaka ändå.
Jag hade själv en halvbror som begick självmord. Vi bodde dock inte i samma familj så det var inte som att förlora en närstående, men det ligger ändå som en skugga över oss ibland. Sen många år tillbaka kämpar jag mot de dumma, dumma självmordstankarna. Det som gör mest ont är att jag egentligen vill leva. Men det är liksom som en sjukdom jag har inom mig som vill förstöra mig. Jag har så svårt att ha överseende med psykiatrins misstag som de gjort mot mig genom åren, får en massa paranoida tankar om att de i själva verket vill provocera fram mitt självmord. Denna blogg är en påminnelse om att jag vill leva, och jag vill inte göra min syster och resten av familjen så illa som min död skulle göra dem.
Hoppas det går bra med Emelie! Fy vad trist att göra en gastroskopi på sin egen födelsedag.
mks senaste blogginlägg..Varje dag är en nostalgitripp
Kommentar från Ronja
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (17:44)
Jag hoppas av hela min själ att Emelie mår bättre snart. Sänder positiva tankar åt ert håll!
Kommentar från Ludmilla
30 mars, 2009 kl 30 mars 2009 (20:23)
Tack för alla fina hälsningar och tankar. Jag har framfört dem till Emelie och hon blev jätteglad.
Mk: Vad jobbigt att höra att även du har drabbats av en så närstående som tagit sitt liv. Jag är väldigt glad över att du känner att min blogg har hjälpt dig att se det hela från fler perspektiv.
Kommentar från Erika
24 mars, 2009 kl 24 mars 2009 (21:27)
Tänker på er!