Ludmillas Blogg

Påskafton 2009

Gårdagen var makalös.
Vi hade temperaturer upp till 18 grader.
Killarna sprang i shorts och var barfota.
Påsklunchen åt vi utomhus och vi fick ordentligt med sol på oss.

På förmiddagen tog Jonas och jag en tur med kanoten. Det var helt stilla på sjön och vi gled genom vattnet som en het kniv genom smör. Alla intrycken var så intensiva. Fåglarnas olika kvitter ramade in de vackras synintrycken… Vi njöt intensivt båda två.

Efter att jag avslöjat min graviditet fick jag enormt många lyckönskningar här på bloggen och på facebook. Det var omtumlande eftersom det overkliga blev mer verkligt då.

Jag märker att tankarna på det nya lilla livet konkurrerar med tankarna på Linnéa. Tidigare har jag ju tänkt på Linnéa hela tiden. Hela tiden. Nu tänker jag på min graviditet hela tiden, också.
Det gör att det totalt sett blir mindre av Linnéatankar. Det är väldigt vilsamt förstås. Samtidigt är jag rädd för att skjuta sorgen åt sidan. Jag misstänker att det då kommer surt efter.

Så jag fortsätter exponeringen. Tittar på bilder. Skriver. I går tvingade jag mig att gå in i Linnéas sjöstuga, hennes rum här på Björkudden.

Linnéas Sjöstuga

En underbar liten stuga precis vid sjön. Ett sovrum och ett litet kök. Hon var så lycklig över att ha fått stugan eftersom hon då kunde få vara ifred och även sova på morgonen och inte blir väckt av sina bröder.

När jag gick in i stugan igår kände jag minnena slå emot mig som en kulspruta. Så många olika situationer som spelas upp för mitt inre. Plötsligt ser jag en torkad blombukett och jag minns Linnéas första kärlek. Här på Björkudden… på bryggan… hans blommor, chokladask och hans fina dikt. Hon fick uppleva den finaste sommaren med kärleken här.

Den sista tiden ville inte Linnéa komma hit alls. Jag förstod aldrig varför…

Jag befinner mig mitt emellan det förgångna och framtiden. Minnena av Linnéa drar mig tillbaka till det som en gång varit. Tankarna på graviditeten och det nya lilla livet för mig framåt. Både liv och död på samma gång.

Livets ytterligheter.

Läs även andra bloggares åsikter om livet, döden, minnen, sorg, hopp, njutning

Taggar: döden, hopp, livet, minnen, njutning, sorg&saknad