Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Fredagen den 16 maj 2008

16 maj 2009 (8:30) | depression, Linnéa, självmord, sjukdom, sjukvård, sorg&saknad | av: Ludmilla

Det var ingen skola denna dag så vi behövde inte oroa oss för detta i alla fall.
Planeringen var att Linnéa skulle ha nattpermission hos sin pappa.
Med tanke på vad som hade hänt dagen innan så litade vi inte alls på henne just nu. Vi ringde flera gånger till BUP för att få tag i Linnéas läkare och se till att hon fick en suicidbedömning. Det var nästan omöjligt att få tag i rätt person och de på avdelningen kunde inte ta några beslut. Till slut kom beslutet att Linnéa inte skulle få nattpermission, vilket kändes skönt, men ingen suicidbedömning gjordes.

Inga samtal om gårdagens självmordsförsök.

Däremot höjdes hennes medicin igen. Nu var man uppe på 20 mg Cipralex.

En remiss hade nu skickats för neurologbedömning med tanke på de domningarna i fötterna som Linnéa nu hade haft i över 2 veckor.

Provsvaren anlände nu också och visade att Linnéa hade B12-brist samt lätt förhöjt TSH (som indikerar låg funktion i sköldkörteln som kan vara orsak till depression). Frågan var nu varför Linnéa hade B12-brist. En orsak skulle kunna vara Glutenintolerans. Och det i sig kan också ge depressiva symptom. En annan orsak skulle kunna någon autoimmun process i kroppen. Man beslutar om kompletterande prover.

Linnéa hade nu legat inne på BUP i 5 veckor och inte förrän nu börjar man ens tänka i banorna att titta på somatiska sjukdomar som orsak till de psykiska symptomen. Frustrationen ökade. Samtidigt var det ju bra att det till slut hände något så jag kunde ju inte sura för det utan tvärtom visa min uppskattning.

Emelie som nu var inlagd på magtarmmedicin för sin Crohn blev sämre. Man satte nu in högdos intravenös kortison i hopp om att kunna häva tillståndet.

Linnéa har nu två veckor kvar att leva.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från annika sandberg
16 maj, 2009 kl 16 maj 2009 (10:26)

Jag har också upplevt att den somatiska delen nästan totalt negligerats i min dotter fall. Hon åt dåligt ( men inte ” äkta ” ätstörning?) , BMI under normala gränsen, borsten full av hår ( vitaminbrist? Jag försökte så klart få henne att äta allsidigt och allltid frukt och grönt hemma plus annan nyttig mat).
Hon orkade inte med tillvaron och terapin ( som erbjöds först när hon blivit djupt deprimerad och inte orkade med skolan ( lika ambitiös som Linneá).
Medicineringen hade ingen som helst positiv effekt på hennes mående och tillstånd men hon blev beroende av den, både fysiskt och psykologiskt.
Jag fick gömma den för att hindra henne ta överdoser då hon mådde dåligt.
Första överdosen tog hon då hon samlat piller under lång tid i sin allra första lilla barnkänga som stod i hennes bokhylla…jag hittade gömstället .

Kram/ Annika, som firar min 55-årsdag idag. Har varit på kyrkogården med ett hjärta till Anna. Hon finns i mina tankar och i mitt hjärta ständigt, i allt jag gör och tänker.

Kommentar från Angelica
16 maj, 2009 kl 16 maj 2009 (10:26)

Jag saknar ord.
Vill bara säga att jag tänker på dig!

Kramar

Angelicas senaste blogginlägg..Änglavänner

Kommentar från Camilla
16 maj, 2009 kl 16 maj 2009 (11:02)

Åhh Linnea…stackars flicka…stackars dig…hur ska man kunna förstå! Tänker på dig å bebis, hoppas av hela mitt hjärta att du ska få någon läkning i själen, du har ialla fall med allt du delat med dig av givit mig det, har givit mig perspektiv och insikt om vad jag har….visst de händer fortfarande att mörkret överfaller mig men men tankarna vandrar då till dig och jag kan återvända till ljuset som finns.Kram Ludmilla

Kommentar från helene larsson
16 maj, 2009 kl 16 maj 2009 (17:35)

Hej Lumilla!
Följer din blog. Förstår att just fjärilar ligger dig varmt om hjärtat, vill bara skicka en dikt av Bo Setterlind.

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärlien livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort och
försvinner i vinden
som stoft, som stoft
Om fjärliens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar!

Skickar en varm till dig. Bär med dig att kärleken till Linnea är starkare än döden.
Du har haft henne, du kan inte förlora henne. Hon finns..kanske i den svindlande flykten i alldeles speciellt vacker fjäril. Du berör, så som jag förstår att Linnea gjorde. Varma kramar Helene

Kommentar från Anette
16 maj, 2009 kl 16 maj 2009 (17:57)

De ska veta att det hjälper mig att läsa din blogg då jag också har en dotter som inte mår så bra.Det som upprör mig mest nu är hur i hela fridens namn det fungerar med psykiatrivården,man blir ju livrädd när man hör hur det verkar gå till..!! Vilken frustration du måste känna/ha kännt! Jättekul däremot att du ska få en liten till, det kommer nog bara bli positivt för er.Kramar Anette.

Kommentar från Ludmilla
16 maj, 2009 kl 16 maj 2009 (18:23)

Helene: Tack vad fint… kram

Kommentar från Ludmilla
16 maj, 2009 kl 16 maj 2009 (18:23)

Anette: Vad bra att det hjälper att jag skriver… Stå på dig. Du känner ditt barn bäst!

Kommentar från Camilla
16 maj, 2009 kl 16 maj 2009 (19:06)

Jag skickar dig många värmande kramar! 🙂
/C

Camillas senaste blogginlägg..16 Maj – Det var ett tag sedan sist

Kommentar från Gabriella
19 maj, 2009 kl 19 maj 2009 (12:25)

Min dotter lever..men lever som levande död..
Jag har kämpat många år för att få rätt hjälp.
Just nu har de en utredning om vem som har ansvaret för att hon ska få vård.
En gång i veckan går hon på BUP och de säger att det är allt de har att erbjuda.
Att det är soc ansvar nu.Så här har det varit i många år nu..fram och tillbaka.
Vi bollas mellan olika instanser och kommer ingenstans..allt känns hopplöst!

Idag ringde jag soc och BUP och sa att nu får deras utredning vara klar för min dotter kommer inte orka leva mycket länge till.Att de måste tvångsinlägga henne.Men då säger de att hon måste gå med på det själv.Herregud,mitt barn är bara 17år!!Men nej..
Helt otroligt..vad tänker de med.Soc och hennes far var o hämtade henne vid järnvägsspåret för nån vecka sen.
Hon hittades även blödandes för några dagar sen efter att ha skurit sig.
Många händelser som skulle vara skäl till att tvångsinlägga mitt sjuka barn.
De säger att vi har genom olika utredningar kommit fram till att ni är så bra föräldrar att vi inte ser några skäl till att göra något sånt!!!!
Vad gör man?jag har snart ingen ork kvar….
Hotade med att kontakta pressen.Jaha,var det ända svar jag fick…

Vill inte att fler barn ska möta samma öde som många andra har gjort pga slarv,långsamhet och ouppmärksamhet.

Detta är en våldtäkt på barnen och alla anhöriga..vad finns det för straff för det?

Tack för att du delar med dig av din historia.Det hjälper att läsa hos dig för då känner jag mig inte så ensam i det här.

Kram

Skriv någonting