Onsdagen den 21 maj 2008
Linnéa gick i skolan mellan 9 och 12.
Hon fick en barnmedicinsk konsult som skulle utreda varför hon hade B12-brist (homocystein 15.6). Glutenintolerans diskuterades. Jag talade också med läkaren som undrade mycket kring autoimmunitet i familjen. Crohns sjukdom är ju en autoimmun sjukdom och det är Glutenintolerans också. Sköldkörtelsjukdomar (ökande TSH) kan också ha autoimmunt ursprung.
Oklara tecken till B12-brist. Linnéa har också klagat på parestesier i båda stortårna. Remiss skickad för neurologisk bedömning. Även en ångest- och nedstämdhetsproblematik den senaste tiden som Linnéa inte känner till från tidigare. Provtagningen utvidgas…
Bra att man äntligen tar tag i att titta på de kroppsliga delarna som kan vara orsaken till Linnéas symptom!
Emelie var nyopererad och hade mycket ont. Hon hade en morfinpump där hon själv kunde trycka fram doserna. Jag gick emellan avdelningarna för att vara med mina flickor.
På kvällen hälsade en vän till mig och Linnéa på Linnéa på BUP. Vännen var Linnéas fröken på ”dagis” (Montessoriförskolan Regnbågen). De har haft kontakt sedan Linnéa var 2 år och Linnéa var ganska liten när hon sov över hos henne första gången. Hon hade dessutom katter, vilket Linnéa älskade. Nu var hon på besök hos Linnéa på BUP och pratade med henne om olika saker. Dels sminkade de varandra och fixade med håret och dels pratade de allvarliga saker som att Linnéa ville dö. Linnéa förklarade för vännen att hon inte tänkte leva till dess hon blev 15.
Läs även andra bloggares åsikter om B12, homocystein, glutenintolerans, parestesier, barnläkare, morfinpump, självmordstankar
Kommentarer till inlägget
Kommentar från annika sandberg
21 maj, 2009 kl 21 maj 2009 (15:11)
Jag har varit i min dotters rum och dammat lite, tittat på hennes saker, skivor , liten tuss hår…hon finns överallt och ingenstans på samma gång, så är det, men när jag tänker på henne ( alltid mer eller mindre) och tittar på foton så säger jag ” jag älskar dig Anna”, alltid i presens, kärleken till henne lever stark HÄR och NU.
Systerkram/ Annika
Kommentar från Tonårsmorsa
21 maj, 2009 kl 21 maj 2009 (17:15)
Jag vet att det inte är alla som orkar föra dessa utmaningar vidare, men oavsett om du gör det eller inte, så vill jag ge dig en:
http://tonarsmorsa.se/2009/05/21/utmarkelse-2/
Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Utmärkelse
Kommentar från sara
22 maj, 2009 kl 22 maj 2009 (11:31)
Jag följer din blogg och hittade den genom expressen eller aftonbladet,
tycker verkligen det som hänt er familj/vänner är hemskt.
Men det jag aldrig riktigt förstått är vem emelie är?
stå på dig!
Kommentar från Carro
22 maj, 2009 kl 22 maj 2009 (14:31)
Hej Ludmilla…
Jag bara undrar om du hade jobbat på BUP tidigare.
Var det just BUP du jobbade på? eller annat område?
om så, Hur var de andra du jobbade med?. Gav ni alla såhär långa väntetider?
Kommentar från Anna
22 maj, 2009 kl 22 maj 2009 (15:21)
jag tycker att du skriver o utrycker dig så fint o kärleksfullt gentemot Linnéa. Det är en väldig styrka hos dig att kunna berätta o förmedla så bra att man nästan ser saken framför sig. jag har lärt mig mycket bara genom att följa din blogg.
Kommentar från Ludmilla
22 maj, 2009 kl 22 maj 2009 (15:28)
Anna: Vad fint du skriver till mig. Tack!
Kommentar från Ludmilla
22 maj, 2009 kl 22 maj 2009 (15:29)
Carro: Jag arbetade på BUP i Uppsala. Dels på akutavdelningen och dels på neuropsykiatriska utredningsenheten. Jag arbetade även en tid på mottagningen i Enköping. Jag slutade av två anledningar i maj 2007. Dels för att det tog alltför mycket tid från min familj och dels för att jag inte kunde stå för att organisationen fungerade bättre. Jag skämdes när jag inte kunde erbjuda familjerna den hjälp de kom för.
Kommentar från Carro
22 maj, 2009 kl 22 maj 2009 (15:35)
Ok tack Ludmilla!.
Jag trodde verkligen att om man jobbade där, fick man bättre mottagning/vård.
Kram,
Carro.
Kommentar från annika sandberg
21 maj, 2009 kl 21 maj 2009 (11:33)
På behandlingshemmet fick Anna ömsesidigt väldigt god och nära kontakt med en ur personalen som jobbade extra, mest eftermiddagar och kvällar ( Annas vakna timmar på dygnet…)
Några dagar innan hon tog överdosen Alvedon svarade denna person och meddelade glatt att Anna deltog i spontan kareokeekväll där de sminkade varandra och antagligen kände sig lite som ” vanliga tonåringar”…längtan efter att må bra och leva ett ” nornalt liv” var stark!
Annika