Ludmillas Blogg

I måndags fick jag ett blombud från Tonårsmorsa. En underbar bukett med en fjäril i. Dessutom fanns detta varma och vackra brev med:

2009-05-30

Idag, för precis ett år sedan, var den dag som jag gissar var den värsta i ditt liv. Vad gör det då denna dag till? Den näst värsta? Eller i alla fall en av de allra värsta. Ett år av sorg och saknad. Ett år av minnen och ångest. Ångest över att inte kunna dra klockan tillbaka. Tankar och funderingar på om det fanns något, något som du kunde göra annorlunda?

Jag har inga svar, Ludmilla. Inga färdiga svar och facit. Jag är bara din medmänniska. En annan mamma.

Jag kan inte föreställa mig hur det känns att ens barn rycks ifrån en. Särskilt när det sker på ett så brutalt vis. Jag kan inte föreställa mig hur det känns att det barn du satt till världen, det barn du burit på i nio månader, det barn du ammat, att just det barnet, Linnéa väljer att avsluta sitt liv.

Men jag är mamma och jag kan någonstans inom mig ana, även om jag inte på långa vägar kan förstå.

Varför? Varför du? Varför just Linnéa? Varför något barn på jorden? Nej, Ludmilla, jag har verkligen inga svar.

Men jag har en aning om något annat. Jag har en aning om vem du är. Jag har bildat mig en uppfattning om dig och din familj under snart ett år. Jag ser en mamma som rymmer en massa kärlek, omtanke och klokhet. Jag ser en kvinna som rymmer intelligens, målmedvetenhet och styrka. Jag ser en medmänniska som sörjer i evighet, men som ändå äger så mycket mer än sorgen. Kan det vara en hjälp? Kan det vara en liten, liten tröst i allt som är så tillintetgörande som din sorg är?

Du finns i mina tankar idag såsom många andra dagar. Minnet av Linnéa har du spridit vidare. Minnet av en ljuvlig flicka som du kände bättre än någon annan. På jorden. Sorgen kommer alltid att finnas kvar, men också dina vackra outplånliga minnen av en flicka som var och är en del av dig. Det är en dålig tröst, men ändock en rikedom, aldrig så stor.

Ta hand om dig och de dina! Med massor av tankar och värme till er!

Fatou med familj

Brevet berör mig starkt och jag känner hur märkligt livet är igen. Vi bor i samma stad. Tomårsmorsas tonårstjejer hade sett pådraget efter att Linnéa hoppat framför tåget för de bor i närheten. Det hade påverkat dem starkt. När sedan Tonårsmorsan såg min blogg som jag startade på Aftonbladet den 22 juni kontaktade hon mig. Jag ville gärna träffa dem för att höra vad de sett och samtidigt erbjuda tjejerna att se Linnéas rum så de kom hit.

Sen dess har vi inte träffats men hållit kontakten.
Tonårsmorsa har en mycket välbesökt blogg, håller radiokåserier och vann dessutom det stora bloggpriset 2008. Hon har flera gånger skrivit om mig och det som hänt Linnéa.

-En flicka som inte orkade leva… (Om när Linneá valde bort livet i vårt bostadsområde)
–Att förlora sitt barn
–Viktig artikel om självmord
–Hennes dotter valde bort livet…
–Unga människor ska vilja leva och inte vilja dö…
–Intervju med Ludmilla, vars dotter begick självmord
–Ludmilla gör skillnad

Tack snälla Fatou och hela familjen för fina blommor och de underbart vackra orden!

Läs ä¤ven andra bloggares åsikter om Tonårsmorsa, brev, berörd, stora bloggpriset, radiokåserier, blommor

Taggar: berörd, blommor, brev, radiokåserier, stora bloggpriset, Tonårsmorsa