3 veckor
Lillasyster 3 veckor, fortfarande utan namn
Nu har det gått tre veckor sedan lillasyster kom ut till oss. Det går så fort! Jag vill bara stoppa tiden. Men, den går snabbare än någonsin. Dagarna flyger iväg och man hinner ingenting. Lillasyster äter och sover och har ont i magen emellanåt. Min intensiva kur med antibiotika har nog slagit ut varje bra bacill i magtarmkanalen. ”Magdroppar” är något som kommit sedan Oscar var bebis. Innehåller 100 miljoner levande laktobaciller på 5 droppar. Det du! Hoppas att det hjälper.
Lillasyster kan också vara vaken och beskåda, intensivt, sin omgivning. Hon har liksom ”vecklat ut sig” och tar för sig lite mer av omgivningen.
Jag beskådar henne tillbaka.
Beundrar.
Älskar.
Känner så starkt kärleken till henne.
Det är ungefär då… som jag börjar gråta. Som det blir smärtsamt. När jag tänker på hur jag älskade Linnéa och hur tacksam och glad jag var för att hon kom. När jag tänker på den starka kärlek jag kände. Och hur det blev…
Jag tänker på Linnéas avskedsbrev och hur hon lämnade mig. Jag tänker på hur det kommer att bli när lillasyster kommer i tonåren. Hur ska jag våga vara mamma till henne…
Det är ungefär då jag blir arg på Linnéa igen. Jag blir arg för att hon lämnade oss. Jag blir arg för att hon trodde att hon bara kunde försvinna och förväntade sig att vi skulle kunna fortsätta leva som om ingenting hade hänt. Hon förstod förstås inte att hon skulle ta upp minst lika mycket tid och energi när hon tagit sitt liv som innan…
Jag tvingar mig själv att återigen acceptera att det är som det är.
Jag tvingar mig tillbaka till nuet.
Kärleken till lillasyster.
Tacksamheten över att hon finns.
Jag är väldigt lycklig över att hon finns.
Men det är inte lätt att få ihop känslorna.
Läs även andra bloggares åsikter om 3 veckor gammal, bebis, magont, magdroppar, kärleken till ett barn, nyfödd, Linnéa, sorg och saknad
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Tizzel
8 december, 2009 kl 8 december 2009 (23:40)
Du skriver så jag tycker mig på pricken förstå hur du känner!!!!
Stora varma kramar till en underbar kvinna, mamma, medmänniska och skribent!!!!
.-= Tizzel´s last blog ..Favorit i repris: En liten adventsdikt med dissektion – del 2… =-.
Kommentar från Erica ung fru och tvåbarnsmamma
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (2:59)
Du är så klok, det är så fint skrivet. Vad söt lillasyster är. Men de är ju du med, och dte var Linnea också. Du hyser så mycket kärlek för dina små. Är säker på att Linnea är med dig och känner det.
Kram från en annan mamma
.-= Erica ung fru och tvåbarnsmamma´s last blog ..Vill tacka er… =-.
Kommentar från Sofie
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (7:42)
Vad fin hon är lillasyster! Att leva med livet och döden hand i hand är en väldigt svår balansgång, men jag är övertygad om att du kommer bli en bra mamma till lillasyster. Ett bra tips för hennes magknip är att köpa ekologiskt fänkolste, drick det morgon o kväll och du kan även ge lillasyster några droppar av det när det är kallt. Det neutraliserar gaserna i hennes lilla mage 1000 gånger bättre än miniform droppar och har funkat kanon på mina. En stor kram från en mamma till en annan
Kommentar från Trebarnsmamman
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (9:33)
Alla mina ord känns överflödiga när du skriver så fint. Jag skickar en kram istället!
.-= Trebarnsmamman´s last blog ..Trött, tröttare, tröttast… =-.
Kommentar från Dottern
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (9:49)
Måste vara fruktansvärt svårt att hantera alla känslor på samma gång. Två motpoler – intensiv kärlek och intensiv sorg.
Kramar till dig!
.-= Dottern´s last blog ..Så verklig =-.
Kommentar från Lena B
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (10:16)
Njut av lillasyster och låt hon smitta dig med kärlek, värme, förtröstan och hopp.
Hon är en alldeles egen liten varelse som behöver dig mer än någonsin.
Så njut av varandra, då blir glädjen störren än sorgen. Tillåt dig att vara glad och lycklig. Linnea kommer alltid att finnas med.
Kanske är det Nea ditt lilla flickebarn ska heta 🙂
Kram…och tack för att du delar med dig.
Kommentar från Ingrid
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (11:14)
Är det inte så att man ska vara jätteförsiktig vad gäller balansgången mellan sorg och kärlek? Har för mig att jag hört att kärlek är den starkare utav de två och därför klarar av att skjuta undan sorgen? Men att man måste vara beredd på att sorgen kommer fram förr eller senare. Att den liksom överumplar en…
Nåja, hon är för söt! ”Go som gull” som de säger här i Värmland 🙂
Du kan säkert allt det här men jag påminner iaf det är ju ett tag sedan grabbarna var små…
Kan det vara så att ”fröken fräken” inte tål lök? elr mammas kaffe? Kan hon varit riktigt hungrig något mål och svalt lite luft ibland. Gaser imagen vet vi alla hur ”himla-många-fula-ord” ont det kan göra, så det är väl inget konstigt att hon protesterar. Det är bara att bära nära så att hon får din värme också. Djupa knäböj 😉
.-= Ingrid´s last blog ..Vägen till Bergvärme… =-.
Kommentar från Britt-Marie
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (11:49)
Håller med Trebarnsmamman….alla ord känns överflödiga så jag skickar oxå en kram!!
P.S hon ser ut som en Novalie…..<3
Kommentar från Catarina
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (12:03)
En sådan underbar dotter du fått. De är ju för goa de små med sina goa kinder. Kan tro det är massa delade känslor och kast mellan total lycka och total sorg. Men kan också tro att lillasyster väger upp glädjen bara av att finnas nu. Å när lillasyster växer upp ska du vara exakt den mamma du alltid har varit, det var inte ditt fel samtidigt som jag kan förstå att känslan kan vara så , vad gjorde jag för fel, hade man kunnat göra annat osv. Men man kan inte annat än vara den mamma man är och man gör så gott man kan helt enkelt.
En gose kram till lillasyster.
Kommentar från Ludmilla
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (12:35)
Sofie: Tack för tipset med teet. Jag ska prova det!
Kommentar från monni
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (16:31)
fin hon är! förstår att det är starka känslor! kallade inte ni Linnéa för Nea? tycker det inte är ett så bra namnförslag med tanke på att man då alltid kommer att tänka på L när man ser lilltjejen!
Kommentar från Helene
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (19:46)
Hej..
Va fin hon är…Hon utan namn : )
Du skriver saker som berör ända in i det innersta…
Va rädd om dig och familjen.
KRAM.
Kommentar från Camilla
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (20:57)
Jag har aldrig någonsin tänkt detta namn men när jag ser henne tänker jag Valkyria …Ludmilla du är så himla människa <3
Kommentar från anna
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (21:30)
jag tänkte Smilla när jag såg henne… alla dessa namnförslag.. blir nog lite jobbigt för dig. Hoppas ni snart kommer på namnet hon ska heta så vi får veta 🙂
Kommentar från Gunilla
9 december, 2009 kl 9 december 2009 (22:58)
Din dotter är så söt!
Kram
.-= Gunilla´s last blog ..Dagens bästa låt =-.
Kommentar från Soulsister
10 december, 2009 kl 10 december 2009 (9:09)
Så bedårande hon är. Kan inte ens börja att föreställa mig de känslor du pendlar mellan men jag förstår att det måste vara jobbigt. Ta vara på varje dag och njut av denna lilla söta varelse som kommit till er.
KRAM
Kommentar från Duracellmamman
10 december, 2009 kl 10 december 2009 (11:20)
Så underbar hon är! Så vacker! Kan förstå dina känslor fullt ut, men ändå inte. Har en son som är i tonåren som har det tufft mellan varven, skräcken över att något skulle hända honom gör mig lamslagen alldeles för ofta….
Samtidigt har jag en söt liten 2-åring, som ja med näbbar och klor försöker se till att hon inte får med sig allt det där i babaget som Storebror har fått. Man vill alltid skydda sin barn från allt ont, från alla hemskheter, ibland lyckas man inte.
Beklagar djupt sorgen efter din dotter.
Varma kramar!
.-= Duracellmamman´s last blog ..Nobel, ljuva Nobel =-.
Kommentar från Hanna
11 december, 2009 kl 11 december 2009 (16:47)
Så go hon ser ut att vara. Och du skriver så berörande..
*kram*
.-= Hanna´s last blog ..Känslofyllda tunnelbaneresor =-.
Kommentar från Christina
15 december, 2009 kl 15 december 2009 (10:57)
sååå söt hon är! Namnidé – Liv!
.-= Christina´s last blog ..Inbjudningskort! =-.
Kommentar från Susanne
8 december, 2009 kl 8 december 2009 (23:06)
Det kan verkligen inte vara lätt att få ihop känslorna det kan jag tro. Men våga vara mamma du! Du verkar vara en fin mamma tycker jag så våga vara mamma till den lilla underbara sötnosen där på bilden! Allt kommer gå bra ska du se.
Kramar i massor!