Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Emelie 23 år

28 mars 2010 (20:22) | barn | av: Ludmilla

Emelie 23 år

I torsdags fyllde Emelie 23 år. Vi var hemma hos henne och uppvaktade.
Hon hade gjort så fint och även bakat jättegott!

Tänk att jag har varit mamma i 23 år. Det känns verkligen märkligt. Det känns inte SÅ länge sedan som jag kom hem med Emelie från BB.

Jag födde henne på Karolinska, i samma hus som jag nu får mina behandlingar. Jag födde henne i gynstol. De gick iväg med henne, tvättade henne och klädde på henne – innan jag fick henne till mig.

Hon sov sedan i barnsal. Jag fick inte ha henne hos mig. Jag fick inte heller amma henne förrän efter tredje dagen. Innan dess hade man inte någon mjölk att ge. Personalen gav henne tillägg.

Det är märkligt att ha varit mamma så länge och sedan bli mamma på nytt. För inställningen till föräldraskap, barn och barnafödande har ändrat sig radikalt under dessa 23 år.

Jag och Emelie

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Linda
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (4:47)

Stort grattis till din dotter i efterskott! 🙂

Ja tänk vad saker och ting förändras. Likaså när vi var inskrivna på neo med Erik i 6½ v så var det en del äldre i personalen där som berättade hur det såg ut ”förr i tiden” och man kan lugnt säga att det är en hel del som skett genom åren.

kram!!
.-= Linda´s last blog ..LÖRDAG =-.

Kommentar från Mella
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (6:48)

Vilka vackra döttrar du har fött! Så fina o ja verkligen VACKRA.

Ta hand om dig!

Kommentar från Cherie
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (8:34)

Grattis till Emelie i efterskott! Skönt att det ändrat sig på BB och att man vet bättre hur viktigt det är med första anknytningen…..
Håller med Mella – vilka fina döttrar du har!

Kram

Kommentar från Emma
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (12:17)

Så fina ni är!
Ja förändringar sker hela tiden. När jag för 1,5 år sedan fick min dotter fick jag många ”råd” om hur allt ”skulle” skötas. Man får gå helt på sin egna känsla och njuta tiden istället. =)
Ta hand om er! Kram.
.-= Emma´s last blog ..Rynmmer! =-.

Kommentar från Annika Saari
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (14:08)

Hej Ludmilla….jag har varit mamma i 21 år i år. Och när jag ser på min son kan jag knappt tro att han är min lilla Martin som en gång la sina goa armar runt min hals å sökte tröst eller att jag bar den ligga babyn så nära mitt hjärta, så beroende av mig som gav honom liv.
Han var hemma här i går med sin flickvän å åt middag.

Det är en bitterljuv känsla att se hur åren har gått, att han är vuxen å klarar sig utan mig samtidigt som jag minns de ljuva småbarnsåren och längtar tillbaka.

Min roll som mamma har onekligen förändrats och jag behövs på att annat sätt numera. Det är verkligen nya faser att gå in i å det är inte helt utan smärta – men det är ju så livet är och vi anpassar oss även om det ibland känns som om man inte är lika viktig längre.

Men det är med stolthet som jag ser på min son, han är trygg i sig själv, en god människa och en hygglig medborgare, har ett gott socialt liv och är omtyckt – känner att jag har lyckats rätt bra och är nöjd trots alla de stunder av otillräcklighet som givetvis funnits under åren.

Kram till dig å till alla andra mammor – vi är bra!!!!

Kommentar från Annika S
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (15:13)

Jag ser att Linneá saknas er…hur mycket ni älskade henne och hur saknad hon är.
Men NI BÅDA finns, starka kvinnor som bär hennes liv inom er och kan berätta för hennes lillasyster om henne så småningom.

All min kärlek

Annika

Kommentar från Birgitta
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (16:22)

Jag har inte skrivit här förut men som du beskriver din dotters födelse för 23 år sedan känner jag igen från mitt första barn. Min andra dotter som föddes 1963 fick jag ha hos mig under ett antal timmar på dagen och även börja amma genast. Så det måste vara olika på vilket BB man föder. Hon är den dottern jag miste 2004 genom bröstcancer. Läser din blogg då och då och håller tummarna för dig och din fina familj. Kram Birgitta, Carolas mamma

Kommentar från Ásta
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (16:25)

Oj! Hur många barn har du då? Fem? (om jag har räknat riktigt) Inga ord, det är verkligen underbart. Jag brukar besöka svenska chattar (för att förbättra min svenska javisst) och hör ofta ett besynnerligt resonemang: ”Nej, ett barn kostar 2500 kronor i månad, det är för dyrt”. Jag själv kunde inte förstå, hur är det möjligt att uppfata ett barn som en vara, men… Kanske var jag inte rättvis, när jag trodde att alla svenskar är för giriga att ha en stor familj.
Jag kommer från Ryssland, det är fortfarande traditionellt att ha tre eller flera barn hos oss, men på sistone blev vi också snåla (t.ex. i min klass finns en fyrabarn, tre trebarn, elva tvåbarn och åtta ettbarn familjer). Du blir en kontrast till det. Eller inte bara du? Säger jag fel? Okej…jag hänfördes av det, verkligen =)
Kanske är det lite utom ämnet. Men jag har just nu ingenting mer att säga. Förlåt

Kommentar från 1987
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (16:55)

1987 var barnsalarna borta men man skulle ställa klockan var 4de timme och ge bebisen mat då varken före eller efter. SEn skulle man tempa bebisen varje morgon och skriva upp tempen. Nu ammar man hejvilt hur ofta som helst och temp i stjärten är ett minne blott nu finns örontemp men den använder man bara vid sjukdom:)

Kommentar från Ewa o Co
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (19:45)

Ja underbart att saker och ting ändras! Det var samma för mig när jag fick min äldsta dotter -88, och sen när jag fick min yngsta -08 var det underbart annorlunda 🙂 Men jag har ju några där i mellan oxå så jag har stegvis sett och vart med om förändringen, men den är positiv!! Tack och lov!
Kram till dig

Kommentar från Ludmilla
29 mars, 2010 kl 29 mars 2010 (21:07)

1987: Ja, på Karolinska fanns i alla fall barnsalarna kvar! Om alla (vi låg 7 st på en 6-sal) på rummet var överens om att alla fick ha barnen på rummet så var det ok, men det var alltid någon som inte ville det. Så Emelie fick vara inne på salen på dagen, men inte på natten. Det var hemskt.

Kommentar från Ingrid
30 mars, 2010 kl 30 mars 2010 (0:00)

Tur att det har föändrat sig när det gäller bb-vistelsen 🙂
.-= Ingrid´s last blog ..Det oundvikliga slutet =-.

Kommentar från Trebarnsmamman
30 mars, 2010 kl 30 mars 2010 (9:08)

Grattis tille Emelie. Grattis till 23 år som mamma. Grattis till att den 6:e behandlingen är avklarad!
Vilken skillnad i mammaskap. Att inte amma på tre dagar?! Exploderade inte brösten då?????

Kommentar från Kristina
30 mars, 2010 kl 30 mars 2010 (9:33)

Grattis till Emilie och till dig. Roligt att du orkade närvara
.-= Kristina´s last blog ..Jag fick styrkan från ingenstans =-.

Kommentar från Ludmilla
30 mars, 2010 kl 30 mars 2010 (19:37)

Trebarnsmamman: You bet!
.-= Ludmilla´s last blog ..Datorregler =-.

Kommentar från Moa
2 april, 2010 kl 2 april 2010 (11:10)

Ja vilken skillnad det var… grattis i efterskott till Emelie! jag fyllde också 23 precis, för två veckor sedan, och mamma tycker inte heller det var så längesedan jag föddes :p
Verkar som att det har förändrats en hel del sedan dess… jag var sjuk visade det sig och hamnade i kuvös efter några timmar så jag vet inte riktigt hur rutinerna var på sahlgrenska på den tiden. kram!
.-= Moa´s last blog ..torsdag 1/4 =-.

Skriv någonting