Näst sista
Nu börjar man kunna räkna ned ordentligt.
Allt som händer nu är ”näst sista”.
I går tog jag min näst sista Neulasta-spruta. Det är den där sprutan som jag tar varannan vecka för att stimulera bildningen av vita blodkroppar.
Det är den tillsammans med att koncentrationen av ett av cellgifterna (Etoposid, Vepesid) minskades samt att jag fortfarande håller mig isolerad från människor som gör att jag inte har fått någon ny blodförgiftning.
Och det är ju bra.
Neulasta-sprutan (som kostar 12 630 kr) ges ”subcutant”, in i underhudsfettet, och det har jag gott om på magen.
Efter två dygn kommer biverkningarna. Smärtor i muskler och skelett. Inte trevligt alls.
Neulasta i underhudsfettet
Men nu är det bara en gång kvar! 🙂
p.s. Nu ser du att jag inte har så mycket hår kvar. Jag fick ju veta att jag skulle tappa allt efter andra kuren. Men nu har jag snart gjort 8 kurer och hår finns ju kvar, men det blir glesare och glesare… d.s.
Läs även andra bloggares åsikter om neutropen feber, cancerbehandling, Neulasta, neutrofila granulocyter, låga vita blodkroppar
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Catarina
23 april, 2010 kl 23 april 2010 (17:47)
Härligt att se ett slut på detta!! Ett lyckligt slut dessutom. Trist bara med alla dessa vidriga biverkningar men kan tänka mig så här i slutskedet går det lättare när du vet att det är näst sista gången kanske.
Så glad för din skull att det nu finns ett slut på eländet och lagom till sommaren som är en underbara tid att hela sig under också.
All lycka nu sista gångerna!!!!
.-= Catarina´s last blog ..Tack för det ni åsamkar oss!!! =-.
Kommentar från Soulsister
23 april, 2010 kl 23 april 2010 (18:22)
Va härligt med nedräkning!Snart kommer du skriva om den SISTA injektionen, härligt!
kram
.-= Soulsister´s last blog ..Nu ska jag hämta min hulligan =-.
Kommentar från Ingegerd Signal
23 april, 2010 kl 23 april 2010 (20:50)
Skönt att du börjar se slutet av behandlingen. Hoppas att du slipper så mycket biverkningar.
Kommentar från Helene
23 april, 2010 kl 23 april 2010 (21:32)
Jag är så glad för din skull : )
Och att allt har gått ganska bra !!!!!
Ha en skön helg.
KRAM Helene.
Kommentar från Anna
23 april, 2010 kl 23 april 2010 (21:40)
En dag i taget… Är så skönt att det börjar ljusna… Tänker på dig! Stora kramar
Kommentar från liene
23 april, 2010 kl 23 april 2010 (22:09)
Hej! Jag har snubblat över din blog av en slump, via annat länk-slö surfade…men jag tror att du har en gäst till för framtid!
Kramar varm och håller tummar!
Vänligen-Liene
.-= liene´s last blog ..Fin blomma. =-.
Kommentar från Midia
23 april, 2010 kl 23 april 2010 (23:01)
Jag förlorade min gudmor i cancer för några minuter sen. Känner mig vilse. Mår åt helvette. Det gör ont i mitt bröst, vill försvinna men din blogg ger mig styrka. Livet är hårt.
Ber för dig, håller alla mina tummar jag äger för dig. Är så lycklig för din skull
Kommentar från Kristina
24 april, 2010 kl 24 april 2010 (14:41)
Så skönt att du kan räkna ner. Jag har ju faktiskt funderat över att du haft kvar hår,jag förlorade allt mitt efter första behandlingen, inkl ögonbryn ,fransar, och all övrig behåring på kroppen. Nu far mina naglar en efter en. Har du förlorat några naglar? Men nu hoppas jag att allt skall gå med raska steg framåt för dig så du får njuta av livet igen och hinna ifatt din själ och allt övrigt. kram Kristina I Umeå
.-= Kristina´s last blog ..Trädgårdsmässa och värkande rygg =-.
Kommentar från Susanne
24 april, 2010 kl 24 april 2010 (14:49)
Skönt att det snart är över och att du kan blicka framåt igen!
Massor av kramar!
Kommentar från Cissi
24 april, 2010 kl 24 april 2010 (23:08)
Skönt att det snart är över, sänder glädje och lycka till dig och familjen! Hoppas ni får vara lite sjukhusfria ett tag nu. Kramar
.-= Cissi´s last blog ..Ångestens framsidor =-.
Kommentar från Annika S
25 april, 2010 kl 25 april 2010 (20:23)
Såg dokumentär på teve häromkvällen, om cellgiftsbehandling på polskt sjukhus. Patienterna låg sida vid sida i stoa sal ( eller flera salar?), stöttade och tröstade varandra och samtalade om allt mellan himmel och jord, unga och gamla. kvinnor och män.
Allvar, sorg, men även humor och rappa replikskiften.
Personalen skymtade bara då påsarna hängdes upp i droppställningarna.
Fin dokumentär, helt ur patienternas och en del anhörigas perspektiv
Kommentar från Ludmilla
26 april, 2010 kl 26 april 2010 (15:25)
Tack för alla uppmuntrande kommentarer.
Midia: Jag är verkligen ledsen att höra att du förlorat din moster.
Kristina: Nä, jag har inte tappat naglarna. Tvärtom så har jag starkare naglar än jag någonsin haft. Jag förstår inte alls hur det kan bli så.
.-= Ludmilla´s last blog ..Grattis Linda! =-.
Kommentar från Annika S
23 april, 2010 kl 23 april 2010 (17:32)
Önskar dig så lite biverkningar som möjligt ( går de att dämpa ? )
Hoppas du får vara hemma i helgen!
Kram från Annika
PS. kallt i Malmö, vi fick ställa in utflykt till stranden och ” sten-och pinnplockning”, inväntar att värmen återvänder.