Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Resan till USA – del 2

24 oktober 2010 (12:58) | babysim, resor | av: Ludmilla

Efter 3 dagar i Santa Monica och omnejd packade vi ihop och åkte söderut. Det var en regnig och gråmulen dag så det kändes skönt att sitta i bilen. Hyrbilen rymde faktiskt all vår packning. Det är ju lite extra när man har en bebis med sig. Blöjpaket, välling, vagn, resesäng m.m…

Johan hade läst om att det fanns ett systerskepp till Titanic inte långt ifrån, så vi tog vägen via Long Beach och besökte skeppet Queen Mary. Det ligger i hamnen och är både restaurant och hotell. Häftig idé! Det blev dock lite av en besvikelse. Skeppet var eftersatt och det var låg kvalitet på restaurant och mat. Det var dock kul att gå runt och se lite och föreställa sig hur det var under glanstiden då detta skepp gick i skytteltrafik mellan England och Amerika under många år (1936 och 1967).

Sedan körde vi vidare till Orange County och orten Tustin. Här bor Johnny och Cindy Johnson som driver Blue Bouy Swim School. Johnny och Cindy var hos oss i augusti 2008, två månader efter att Linnéa dött. Vi hade planerat in ett simseminarium redan tidigare och det var bara att genomföra det. Jag var rädd att det skulle bli väldigt jobbigt att ha dem hos oss en vecka, men tvärtom så blev det otroligt bra. Deras varma personligheter och omtänksamhet gjorde att vi kunde dela vår sorg med dem istället för att behöva hålla upp en fasad. Vi hade planerat att hälsa på dem förra året när vi bokat en resa, men vi ställde in den när jag var gravid och svininfluensan härjade för fullt.

Men nu var det alltså dags. Vi bodde hos dem i fem nätter och möttes av en otrolig gästfrihet. Vi hade deras hem som bas och åkte runt och gjorde olika saker. Vi var en dag på Disneyland.

Disneyland

Spännande!

Det krävs lite logistik att få till attraktionerna när man har en bebis med. Men det fungerade bra.

Två dagar åkte vi till Johnnys simskola och simmade. Johnny har undervisat i 35 år så det var fantastiskt att se honom arbeta med barnen och få hans kommentarer om hur jag arbetade med Sophie i vattnet. Hos honom och på många andra ställen i USA undervisar man framför allt 1+1 dvs en lärare och ett barn. Flera lärare och elever undervisar samtidigt i vattnet. Föräldrarna står på land. En av dagarna var två av USAs olympiska medaljörer i simning där med sina barn (barnen i vattnet, föräldrarna på land). Janet Evans och Jason Lezak. Vi fick träffa dem och deras barn som var jämngamla med Sophie.

Janet Evans

Jonas, Jason Lezak, Oscar och Johnny

Vi besökte också ett antal andra simskolor! Det är så bra att få nya tips och idéer och det får man alltid när man är ute och tittar på andra. Det har jag gjort under alla år och trots att jag hållit på med babysim sedan 1989 så lär jag mig hela tiden nya saker!

En dag åkte vi till ett stort köpcenter. Här köpte jag min IPAD! Jag funderade lite när jag hörde om IPaden om vad den skulle användas till egentligen. Nu vet jag! Den är fantastisk som bildvisare och är väldigt smidig som en dator. Att läsa tidningen/böcker på är den också suverän till. Annars är den mest som en stor IPhone utan telefonfunktionen.

På köpcentret fick Jonas göra sig en egen Cupcake och Oscar valde istället Frozen Yohurt! Mums!

Färdigt!

Simmerskan Janet Evans bjöd in oss till sin privata strand. Om det berättar jag nästa gång…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Anna-Maria Aulin
24 oktober, 2010 kl 24 oktober 2010 (15:41)

Spännande att höra om er resa. Jag undrar bara. när du berättar om Johnnys simundervisning som 1+1, är man inte som förälder med alls i vattnet då? Jag tycker om att få vara med i vattnet och lära mig samtidigt som mitt barn så jag kan använda mig av det vid andra tillfällen än då instruktören är med. Eller lär man sig det även om man står på kanten?

Kommentar från Ludmilla
24 oktober, 2010 kl 24 oktober 2010 (15:43)

Ja i Sverige är ju detta inte ett alternativ… Vi vill ju vara delaktiga, särskilt när det är små barn som bebisar. Känns inte som att det skulle fungera så bra! 🙂

Kommentar från Moa
24 oktober, 2010 kl 24 oktober 2010 (16:58)

Vilka härliga upplevelser era barn får! Det här kommer de att ha med sig hela livet; killarna minns och Sophie kommer att ha fotografierna att titta på senare. Vad fint av dig att krama Johnny Depp från Linnéa! Det uppskattar hon säkert, från den plats där hon nu finns i dag.

Det är så spännande att ”följa med” på er resa.

Kram!

Kommentar från Annica
24 oktober, 2010 kl 24 oktober 2010 (18:29)

Ett sätt att hjälpa bröstcancerfonden!Lider med dej Ludmilla för vad du gått igenom och så den hemska cancern.Förstår bara inte varför det inte räcker med en tragedi utan du drabbats av flera.
Man kan gå in på gemedgeisha.nu.Du kan skicka ett virtuellt rosa band till dina vänner för varje band skänker Geisha femtio öre till bröstcancerfonden.Låt oss tillsammans bekämpa bröstcancern och alla former av denna hemska sjukdom!

Kommentar från Catarina
25 oktober, 2010 kl 25 oktober 2010 (8:42)

Vad mycket spännande ni har hunnit med. Måste vara jätte spännande för killarna att få uppleva så mycket roligt =) Roligt att följa er på er resa. USA är ju nått de flesta drömmer om att få uppleva tror jag.
Men ni är värda varenda liten centimeter av glädje och lycka efter allt.

Kommentar från ullrika
25 oktober, 2010 kl 25 oktober 2010 (10:10)

så intressant att få ta del av lite utländsk babysimning.

som reflektion till det där 1+1: det blir ju en helt annan typ av sim om nån annan ska ”lära” mitt barn. jag har en känsla av att vi i Sverige satsar mer på mysfaktorn än den egentliga lära-sig-simma!

Skriv någonting