Ludmillas Blogg

Ibland stannar jag upp och tänker på att jag har fött fem barn.
Det är ju egentligen inte många gånger, men om man jämför med vad de flesta har så är det ganska många…
Härom veckan så kom skolfotona för i år. Vi har som tradition att då ta fram alla de senaste årens foton och jämföra. Linnéa har ju stannat på 14 år trots att hon skulle varit 17 år nu. I hennes ram kommer inga fler foton att komma. Emelies har också stannat eftersom hon har gått ur skolan för länge sedan.

Emelie föddes 1987. Hon fyller 24 i mars. Innan hon fyller 24 år kommer hon att vara mamma, och jag mormor. Du ser en nedräknare här på sidan. Emelie väntar en flicka som heter Melinda.

Emelies pappa och jag levde bara ihop ett år efter att hon föddes. Han var 9 år äldre än jag och jag hade inte gått ut gymnasiet. Jag blev ensam med henne. Emelie har alltid varit ett yrväder med starkt temperament. Hon är väldigt kreativ, duktig på att måla och sjunga. Hennes tonår var jobbiga och hon flyttade hemifrån när hon var 18 år.

Emelie (född 1987)

Linnéa kom 1993. Jag var gift med hennes pappa och vi levde tillsammans under 7 år. När Linnéa var 2,5 år träffade jag Johan och skiljde mig från hennes pappa. Linnéa var blyg som litet barn och vi hade en barnflicka åt henne i vårt hem för att hon inte skulle behöva börja dagis innan hon blev 2 år. Linnéa skrek nästan aldrig. Jag minns att hon blev arg när jag var tvungen att tvätta hennes ”gosis”. Då var hon nog 2,5 år. När hon var missnöjd som baby så gav hon missnöjda ljud ifrån sig men skrek aldrig egentligen.

Hon var alltid väldigt nyfiken och hjälpsam. Hon var lite lillgammal och tyckte om att vara med vuxna. Samtidigt tyckte hon om att vara med små barn och hon blev snabbt alla barns favorit! Linnéa var glad och positiv och aldrig något ”problem”. Det var väldigt sällan någon konflikt om något. När hon kom upp i tonåren var hon ibland lite avståndstagande och ville inte vara med oss vuxna lika mycket längre. Det såg jag som något positivt och ett sätt att frigöra sig och bli vuxen.

Linnéa tog livet av sig den 30 maj 2008. Och det är ju det som den här bloggen framför allt har handlat om. Man kan läsa om vad som hände Linnéa. Dag för dag. Särskilt året efter 2009, gick jag igenom varje dag igen från mitten av april och framåt.

Linnéa (1993-2008)

Jonas är nu 12 år. Min första son. Jag hade varit flickmamma i 11 år när han föddes. Jag upplevde det som stor skillnad med en pojke trots att jag inte förväntat mig det. Allt handlade om hjul, ljud, mekanismer, byggande och han visade ett mycket mindre intresse för relationer och djur. Jonas har dock alltid varit väldigt barnkär. Jag minns särskilt något tillfälle när vi var hemma hos några vänner på middag. Plötsligt var Jonas borta. När vi hittade honom satt han i barnkammaren och lekte med vännernas baby. Att han har fått en egen lillasyster är fantastiskt för honom. Jonas var 7 år när Emelie flyttade hemifrån (6 år när hon åkte ett år till USA) och han var 10 år när Linnéa dog. Jonas och Linnéa hade en fin kontakt och saknaden var enorm förstås. Idag har han kommit vidare och saknaden gör inte lika ont längre. Jonas spelar gitarr och spelar tennis. Han är väldigt plikttrogen och ordentlig.

Jonas (född 1998)

Oscar är 10 år. Han var länge min ”bebis” eftersom vi inte skulle ha fler barn. Oscar är en mycket känslomässig person och har ärvt mammas temperament. Man ser alltid på honom om han är glad, arg eller ledsen. Han är ofta väldigt hård mot sig själv. Trots att Linnéa och Oscar inte stod varandra närmast så har Oscar tagit Linnéas död mycket hårt. Han såg Linnéa som sin stora idol förstås och att hon kunde ”svika” oss på det här sättet är svårt för honom att förstå. Han tog också min cancer hårt. Han upplever världen som osäker och oförutsägbar. Allt kan ju hända! Oscar är en mycket kreativ och uppfinningsrik person. Han spelar också gitarr och tennis.

Oscar (född 2000)

Och så har vi lilla Sophie… Hon fyller snart 1 år. Hon är också en temperamentsfull och känslomässig person. Hon tar för sig och är inte rädd för någonting. Hon är nästan alltid glad och sprider glädje i vår familj!

Jag köpte en ny ram och satte in dem alla fem i den istället för de enskilda ramarna.
Så här fint blev det!

Mina fina barn

Läs även andra bloggares åsikter om barn, familj, foton

Taggar: barn, familj, foton