Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Fint möte

13 november 2010 (20:25) | Cancern | av: Ludmilla

Idag åkte jag med Oscar och Sophie till Stockholm.

Linda skulle komma från NY och sova 2 nätter i Stockholm eftersom Mama-galan är imorgon och hon är ju en av de nominerade.

Jag har aldrig träffat Linda. Vi har bara haft kontakt via mail och bloggar så det var verkligen dags.

Vi träffades i Gamla Stan tillsammans med hennes man. Det var väldigt trevligt samtidigt var det ju inte bara roliga saker vi pratade om. Linda är sjuk i sin spridda bröstcancer och har mycket ont. Jag är väldigt imponerad över att hon orkar så mycket som hon gör. Åka till NY och till Florida och så ta en sväng till Stockholm…

Oscar tycker mycket om att vara med på sådana här möten. Efteråt sa han:

-Nu vet jag hur det känns…
-Vad menar du?
-När andra inte vet vad de ska säga… Att de är rädda för att det ska vara känsligt…

Han beskrev att han egentligen hade velat fråga hur hennes barn tänkte kring att deras mamma är så allvarligt sjuk och kanske kommer att dö i förväg. Men han tänkte att det kanske kunde vara känsligt så han sa inget.

Oscar (10 år) kunde då själv inse hur det känns att vara på andra sidan och hur andra kan ha känt det när Linnea dog och när jag fick cancer.

Nu håller vi tummarna för Linda imorgon!

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Johanna
13 november, 2010 kl 13 november 2010 (20:46)

Vilken rörande och mogen insikt av din son.

/Johanna

Kommentar från Marie-Anne
14 november, 2010 kl 14 november 2010 (9:43)

Jag är också förundrad över Lindas kraft och mod. Jag och många med mig håller tummar och tår för LInda på Mama-galan 🙂

kram

Kommentar från Annika S
14 november, 2010 kl 14 november 2010 (12:48)

Vilken oerhört klok och lyhörd son du har, Ludmilla! !0 år bara och så kloka funderingar!
Jag är imponerad, berätta det för honom!
Kom att tänka på en femårings replik då barnen satt och pratade om far-och morföräldrar, levande och döda.

” Min morfar är död..( kort paus, fundering) men jag har honom ändå!”
Väldigt klokt sagt, tycker jag. Anna och Linneá är döda båda två, Men vi har dom ändå!”

Kram/ Annika

Skriv någonting