Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Självkänsla

20 februari 2013 (10:55) | att hjälpa andra, boktips, KBT | av: Ludmilla

I mitt arbete som terapeut stöter jag ofta på det man i dagligt tal kallar ”låg självkänsla”. Uttrycket är omdiskuterat och är inte helt vedertaget inom terapeutkretsar. Man menar att det egentligen borde kallas självacceptans, självrespekt eller egenvärde.

Det handlar om självkunskap. Att inse vilka egenskaper man har och i vilka sammanhang dessa är hjälpsamma och i vissa sammanhang som de inte är lika hjälpsamma.

Något man ofta gör är att man ser sig själv och de egna egenskaperna i ”svart-vitt”. Antingen är man t ex ”bra” eller så är man ”dålig”. Gråskalan emellan glömmer man bort. Om man då inte tycker att man är tillräckligt ”bra” – blir man automatiskt ”dålig”. Fast egentligen kanske det skulle räcka med att tänka att det inte var perfekt, och att det inte behöver vara perfekt men att det är tillräckligt bra ändå.

Den ”dåliga självkänslan” visar sig tydligt genom att man påverkas extremt mycket av vad andra tycker. Det innebär att man känner sig ”bra” eller ”dålig” beroende på vem man umgås med. Om man har personer runt sig som man anser ”bättre”, ”snyggare”, ”mer framgångsrika” m.m. kommer man alltså att må dåligt och känna sig dålig. Om man umgås med människor som är ”sämre”, ”fulare”, ”mindre lyckade” så mår man alltså bättre.

Om man har en ”bra självkänsla” mår man bra i sig själv oberoende av vilka man umgås med. Man har en fast och trygg kärna som inte svajar med omgivningen.

Om man har en god självinsikt behöver man inte hävda sig gentemot andra samtidigt som man tar väl hand om sig själv och tycker att man har rätt att ta hand om sig och njuta av livet. Man blir generös gentemot andra och behöver inte nedvärdera andras insatser. Man trivs med sig själv och tycker att man har rätt till andras uppmärksamhet och tid, men inte på bekostnad av andra.

Hur gör man då för att få en bättre självinsikt? Genom Kognitiv Beteendeterapi kan man få bättre förståelse för de negativa tankarna, det negativa ”självpratet” som man har. Man kan undersöka bevis för och emot de grundläggande tankarna man har och få förståelse för varifrån de kommer. Man blir medveten om de beteendemönster man har som bibehåller de negativa tankarna och provar nya sätt att bete sig.

En bra självhjälpsbok är: ”Höj din självkänsla med kognitiv beteendeterapi” av Melanie Fennell.

Har du bra ”självkänsla”? Hur tycker du att det märks om någon har bra eller dålig ”självkänsla”?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ebba
20 februari, 2013 kl 20 februari 2013 (21:57)

Jag har som svensk ung kvinna många gånger känt mer stöd av kvinnor från andra kulturer än de svenska. Jag vet inte varför det varit så/känts så. Om en äldre trygg kvinna, ser en yngre kvinna med fina egenskaper, men som inte kan/vågar ”lyfta fram” det, -får gärna den äldre kvinna lyfta fram den yngre kvinnan, se henne/ge henne stöd.
Detta gäller i vardagen. Jag tycker inte att man ska behöva skicka i väg någon till en ”terapeut” ideligen…

Skriv någonting