13-årig flicka tog sitt liv pga av näthot
I fredags tog en 13-årig flicka sitt liv, igen. Hon ställde sig framför tåget i Kumla, utanför Örebro. Anledningen sägs vara att hon hade kontakt med en man på nätet så pressade henne att visa sig avklädd framför webkameran under hotelser att mannen skulle lägga ut information om henne och senare även bilder på henne om hon inte gick ytterligare ett steg längre.
Detta är ett exempel på hur man kan hamna i en situation som man verkligen inte tänkt sig som blir så pressad att man inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv.
Varför berättar man inte hur det är?
Svaret är enkelt: Man skäms.
Från början har man kanske fått bekräftelse på att man sett bra ut och mycket mer. Sedan tänjer man gränsen lite för man är ju trygg, hemma vid datorn. Men plötsligt är gränserna tänjda på ett sätt som det man inte kunnat föreställa sig och man ser inte vägen ut.
Så här var det för Linnéa också. Det var därför hon tog sitt liv.
Det är så oändligt sorgligt att detta händer igen.
Jag känner med flickans föräldrar och hennes vänner och andra släktingar.
Det måste få ett slut…
Det viktigaste sättet att bekämpa detta på är öppenhet. Vi måste våga prata om detta så att informationen om detta når våra ungdomar. Att fenomenet blir känt. Att man känner igen signalerna tidigt. Att man förstår riskerna.
Snälla du – var inte tyst om det du är med om. Man kan självklart inte känna att man kan prata med vem som helst, men någon kan du prata med. Det finns så många anonyma hjälplinjer och siter man kan chatta på.
Sitt inte ensam med din hemlighet!
Läs även andra bloggares åsikter om hemlighet, skam, nätsex, sexuella övergrepp, nätsex, kumlafallet, ta sitt liv, självmord, ungdomars hälsa, barn och ungdomars psykiska hälsa, barn och datorn
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Ida
15 mars, 2013 kl 15 mars 2013 (8:15)
Skulle du inte kunna berätta varför Lunnea tog sitt liv? Vad var det som hände igentligen? Blev hon likt trettonåringen ochså utnyttjad? Och hur fick du isf reda på det? Kramar!
Kommentar från Förtvivlad mamma
15 mars, 2013 kl 15 mars 2013 (8:45)
Jag tror det är viktigt att belysa orsakerna till suicid för att kunna förhindra effektivt, såsom detta med nätpedofiler, utpressning, skam, familjevåld, sexuella övergrepp osv.
Det finns oftast en orsak till att människor hamnar i den desperation ett förestående suicid kräver, och får man bukt med dem, så skulle fler suicid förhindras.
Kommentar från Anna
15 mars, 2013 kl 15 mars 2013 (14:56)
Jag undrar precis det som Ida skrev i sin kommentar. Skulle du inte kunna skriva vad det var som hände Linnea? Du skrev att det som hände den trettoåriga flickan även hände Linnea. Vad exakt var det hon råkade ut för? Trevlig helg! Kram
Kommentar från Ludmilla
15 mars, 2013 kl 15 mars 2013 (16:57)
http://ludmilla.se/2012/07/10/min-forklaringsmodell-om-vad-som-hande-linnea/
http://ludmilla.se/2012/02/26/fragor-om-det-som-hande-linnea/
Kommentar från A.
15 mars, 2013 kl 15 mars 2013 (17:23)
Jag kan inte riktigt förstå er alla som vill veta vad som hände Linnea. Att hon inte lever längre innebär inte att hon är utan integritet. Jag tycker varken jag, eller någon annan bloggläsare, har rätt att ta del av något så djupt personligt. Så bra Ludmilla, att du skyddar hennes person.
Kommentar från Annica
16 mars, 2013 kl 16 mars 2013 (22:23)
Det är så fruktansvärt med självmord.Har varit psykiskt sjuk sedan tonåren är nu 34 år.Har inte fått någon vidare hjälp från vården.En massa piller men ingen hjälp att få någon att prata med eller annan hjälp.
Finns så många unga som inte studerar eller jobbar bara driver omkring.Själva orkar de inte ta tag i sina liv oftast har de långvariga psykiska problem bakom sej.Det är hemskt att den sk. vården inte alls fungerar.
Du är så stark som orkar berätta din och din familjs historia.Önskar att alla som behöver hjälp skulle få det.Tyvärr ser det inte bra ut alls chansen att få hjälp är liten.I den stad jag bor i finns det alltför få skolpsykologer och kuratorer.Tyvärr finns det alltför många som behöver hjälp.Varje gång jag hör om en ung människas självmord känns det lika hemskt.Har tyvärr sett och upplevt att vården inte alls fungerar.
Kommentar från jonna
11 april, 2013 kl 11 april 2013 (18:25)
Hej fina du. Det är oroande att ”nätsex” fortfarande är så tabulagt att informationen inte kommer ut till föräldrar och blivande tonåringar. Hur illa de kan råka ut, och vilka kryp som finns där ute. Allt fler unga blir övertalade att prostituera sig på nätchatter och slutar upp i självmord, då skammen är för stor att bära. Vi har ett ansvar att uppmärksamma detta och minska ”tabun” i ämnet så att allt fler vågar berätta. Du gör ett jättebra jobb. Kramar.
Kommentar från Vanessa
16 november, 2013 kl 16 november 2013 (15:24)
Kära Ludmilla, efter ha läsat hela din historia, måste jag först och främst säga att jag tycker du är en mama som man önskar sig. En som förstår mycket med ett stort självklarhet. Jag lyckönskar alla dina barn att ha dig som mama.
Det är en sak som interesserar mig: du sa ju att Linnea bar på tunga hemligheter som verkar har att göra med sexuell övergrepp. Nu undrar jag om ni ha i det hela fått tag i någon eller någonting som gick att anmäldas? Även om Linnea i ett väldig fel sätt har tagit på sig ansvaret för det som hade hänt henne, så måste det ju också finnas en som är ansvarig för en del av det som hände henne?
Jag är ett småbarnsmama med även en liten Linnea (det är hur jag snubblade på din blog, googlade namnet som är ganska okänt i Tyskland), och även om hon är bara fyra år gammal börjar jag fundera om hur mn kan skydda sina döttrar för något sont. Och även sina söner för att hamnar på fel sidan.
Jag skickar dig och din familj varma tanker från Hamburg.
Vanessa
Kommentar från Linda Efraimsson
14 mars, 2013 kl 14 mars 2013 (22:15)
Det här är fruktansvärt. Varenda sår i hjärtat rivs upp och vetskapen att ytterligare en familj ska behöva gå igenom det vi gått igenom känns så hemskt.
När ska det ta slut? Varför fick inte våra barn få må bra och få finnas här hos oss.
Lider verkligen med flickans föräldrar och vill åter igen tacka dig Ludmilla för att du finns och för att jag hittade din blogg. Det gjorde att jag inte kände mig ensam.