Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Jag mötte Linnéa i natt!

28 december 2013 (12:14) | Linnéa, sorg&saknad | av: Ludmilla

Vilken underbar natt jag har haft! Jag har drömt livligt hela natten, men första delen var som i en dröm… och det var ju det det var…

Linnéa kom hem igen. Hon var så glad och mysig. Precis som förr. Jag fick krama henne, känna hennes lukt och prata med henne. Hon verkade lycklig! Jag kunde inte tro att det var sant. Det var ju helt otroligt att hon skulle komma tillbaka efter 5,5 år som död. Men det var sant! Jag var så lycklig och det kändes i hela kroppen att jag blev liksom hel igen. Jag vågade inte fråga för mycket för jag ville inte att vårt möte skulle förstöras av dåliga minnen. Det kändes liksom inte viktigt längre, varför det blev som det blev. Huvudsaken var ju att hon var tillbaka.

Tyvärr var detta ju ”bara” en dröm. Men jag är väldigt tacksam över att jag fick träffa Linnéa, om än kort i en dröm. Det har inte hänt särskilt många gånger.

Älskade Linnéa! Du fattas mig så mycket.
När minnena blir verkliga igen så värker det i kroppen.

Det kommer aldrig att gå över. Så är det bara.

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Fatou / Tonårsmorsa
28 december, 2013 kl 28 december 2013 (14:51)

Nej, hur ska man kunna komma över något som varit det mest värdefulla i ens liv? Hur ska man kunna lämna bakom sig det som man skapat för att finnas i hela ens liv? Jag känner med dig, Ludmilla. Både glädjen över att få ”träffa” Linneá igen, om än ”bara” i en dröm och jag känner med dig den smärta du känner över att det var just bara en dröm…

Kanske ville ändå drömmen säga dig något? Det sägs ju att vi bearbetar mycket av våra liv och känslor just i våra drömmar. Kram och ett gott nytt år önskar jag dig och hela familjen!! <3 <3 <3

Kommentar från Mamman
30 december, 2013 kl 30 december 2013 (23:20)

Hej Ludmilla och tack för din blogg! Jag har läst din gripande blogg och den har varit till stor hjälp o stöd vid den oerhört stora sorgen efter mitt älskade barn. tack för att du lagt ord på alla svåra känslor och tankar- det känns om om det skulle ha varit jag själv som skrivit…Det är fint att se att din familj nu har det bra, och att det trots allt, på något konstigt sätt går att leva vidare efter en så här stor tragedi. Det inger hopp och du verkar beundransvärt stark och sensitiv på samma gång. Gott Nytt År till Dig och din mysiga familj + till Er alla andra som följer bloggen <3

Kommentar från Jerry
30 december, 2013 kl 30 december 2013 (23:38)

Vad härligt att du fick träffa din dotter igen. Linnéa är med dig och valde just drömmen för att komma i ett läge då du behövde det som bäst. Varat och vårt medvetande är så mycket mer än vad vi tror i den verklighet vi lever i här och nu.

Vill önska dig ett gott nytt 2014!

Kommentar från Bodil
31 december, 2013 kl 31 december 2013 (0:33)

Min bror tog sitt liv hösten 2008.
De gånger jag får möta honom i drömmen känner jag som du; lycklig glädje.
Och han är lugn och mår bra, varje gång vi möts.
Jag har valt att tro på det.

Önskar dig ett Gott 2014!

Kommentar från Linda
15 juni, 2014 kl 15 juni 2014 (7:42)

Så fint att läsa detta, är så otroligt glad att jag hittat just din blogg. Vi förlorade vår son William den 12 april detta år, han var 15 år och valde att ta sitt liv. Jag önskar och hoppas att få ett litet tecken från honom, att få möta honom i drömmen precis som du gjorde. Jag vill bara få säga dom orden jag aldrig fick säga innan han gick ifrån oss. Har accepterat att det har hänt, ibland är min önskan så stark att bara få träffa honom en liten minut igen, bara få krama min långa, smala, vackra pojke med sina sorgliga ögon. Bara säga förlåt att vi inte förstod! Kram till dig och alla andra familjer med samma sorg som oss.

Skriv någonting