Om militär och självmord
Det är känt att man kan må väldigt dåligt av att arbeta inom det militära.
Bland amerikansk militär personal har man under senare år sett en ökning av andelen självmord. Nu visar en Läkartidningen som presenteras i tidskiften JAMA Psychiatry att majoriteten av dem som har suicidtankar eller suicidplaner haft sådana redan innan de påbörjade sin militära bana.
Undersökningen inkluderar 5 428 amerikanska soldater. Dessa har fått i en enkät fått svara på om de någon gång haft suicidtankar, suicidplaner eller försökt ta sitt liv, och i så fall när detta skedde. Det visade sig att 13,9 procent uppgav att de någon gång haft suicidtankar, medan 5,3 procent respektive 2,4 procent haft suicidplaner eller gjort ett suicidförsök. Men i minst hälften av fallen (tankar, planer och försök sammanräknade) visade det sig att symtomen debuterat redan innan den militära banan påbörjades; andelen var 47,0–58,2 procent beroende på om det var suicidtankar, suicidplaner eller suicidförsök. Därtill noterades bland annat att kvinnor och personal med lägre militär befattning var överrepresenterade bland dem som rapporterat att de gjort ett självmordsförsök efter att de börjat sin militära bana.
Studien har uppmärksammats i amerikanska medier då den reser frågor om militärens förmåga att screena individer för psykiska problem i samband med att de anställs. Undersökningen är en av tre olika studier som presenteras i JAMA Psychiatry under temat suicidalitet bland amerikansk militär personal. En av studierna visar att närmare en av fem amerikanska soldater uppfyller kriterier för en psykiatrisk diagnos, som depression, ångestbesvär, paniksyndrom eller substansmissbruk, vilket är i storleksordningen en dubbelt så hög andel som i normalbefolkningen i samma ålder.
I artikeln i Läkartidningen sätter man rubriken ”Suicidalt beteende hos soldater fanns ofta redan före militärlivet”. Men jag tycker att det är intressantare att se på den del som inte hade psykiska problem och självmordstankar under tiden och efter man varit militär. Det är ju oerhört viktigt att se vad man kan göra för att hjälpa dessa personer att hantera de traumatiska upplevelserna som den militära miljön kan innebära.
Kommentar från Amanda
23 mars, 2015 kl 23 mars 2015 (10:39)
Hej, jag har suttit och läst en hel del inlägg på din blogg nu. Och det är riktigt stark läsning, och det känns som du är en otrolig människa som orkat! Att våga berätta på det sättet som du gör kräver så himla stort mod. Ville bara säga det, och tacka för att du gör det okej för andra att berätta!