Ludmillas Blogg

En sådan här dag tänker man tillbaka på året som gått.

Summerar liksom.
Stämmer av.

Jag tror att det är bra att göra det med jämna mellanrum. Man behöver se att man är på rätt spår. Risken är annars att man kör på i en rasande fart i livet, med skygglapparna på, och inte förrän man kommit väldigt långt på livets resa eller när man kraschar så stämmer man av. Och då kanske man inser att man kört på åt fel håll alldeles för länge…

Mitt år 2015 har varit bra i det stora hela!

Vi började vårt år i Sydney efter att ha varit i Peking och sedan på julafton flugit vidare till Sydney. Där firade vi jul med familjen Zancanaro, en av de många fina kontakterna inom simvärlden som vi har. Vi har varit i Australien tidigare och är sålda. Underbart land.

I februari fyllde Johan 50 år och därför blev det snart ytterligare en fantastisk resa. Till Mauritius. Och JA, det var precis så underbart som man trodde. Helt fantastiskt!

Under våren åkte Johan och jag till New York. Vi var där för några år sedan när det var kallt och med barnen och då blev vi inte särskilt imponerade. Nu gav vi det en ny chans och vi tog oss an nattlivet. Nu kom NY mer till sin rätt! Det kommer säkert att bli fler resor dit.

Sommaren tillbringade vi som vanligt i vårt paradis vid Vallentunasjön förutom en sväng till Gotland över midsommar. Eftersom sommaren var lite klen så toppade vi med en vecka i Turkiet i augusti. I augusti åkte Jonas, 17 år till USA för sitt utbytesår. Jonas är kvar där nu men har bytt familj en gång. Han började i NY men är nu på västkusten.

Oscar går i nian och funderar över gymnasieval. Det lutar åt Naturvetenskaplig linje. Sophie har börjat 6-års och trivs riktigt bra. Det har underlättat för mig att kunna hämta lite senare än tidigare. Mina två barnbarn bor i Uppsala nuförtiden och det är härligt att kunna träffa dem oftare. Även min äldsta dotter som är 28 år mår bra.

Jobbmässigt har jag fördelat min tid över fyra olika verksamheter. 1) Jag driver sedan 1993 Linnéas Simskola i Uppsala, Stockholm, Västerås och Örebro. Det är en fantastiskt rolig verksamhet där jag har mycket kompetenta medarbetare som sköter ruljansen. En av våra viktigaste bassänger har vi blivit uppsagda ifrån vilket har inneburit att vi måste bygga en egen simhall. Ett spännande men tidskrävande arbete. Jag håller på att omarbeta Babysimboken också. Den är slut igen och kräver lite uppfräschning. Under nästa år kommer jag att vara med i utvecklingen av babysim i Kina. 2) Jag driver även Linneashopen.se, en webshop där vi säljer saker för barn och vatten. Armringar och simfötter från storlek 22 t ex. Jag börjar ofta mina dagar med att packa paket. Här håller vi också på att ta fram egna produkter. 3) Inom Rosengrens Läkartjänst tar jag emot patienter/klienter för terapier. Mitt klientel är varierat med viss överrepresentation av deprimerade ungdomar, suicidala personer och sörjande. Men det kan även vara relationsproblematik, social fobi, tvångssyndrom m.m. Jag har 9 patienttider i veckan. 4) Resten av tiden och mer därtill ägnar jag åt Suicide Zero som nu funnits i 2,5 år. Det är häpnadsväckande vilket gensvar vi fått. Vi syns i medier nästan varje vecka och är en självklar organisation att räkna med i dessa frågor. Det är fantastiskt att få vara del av något så viktigt och spännande att bygga upp organisationen. Men det är också knepigt på många sätt för det kräver ju finansiering att kunna ägna tid åt frågorna. Vi behöver ha anställda och ett kansli med administrationen. Men det kommer säkert under nästa år får vi hoppas.

Jag föreläser en hel del på olika ställen. Det är olika utbildningar som behöver kunskap framför allt inom suicidprevention och även skolor som är de stora arenorna men även allmänheten och psykiatrin. Det blir ungefär en föreläsning i månaden någonstans i Sverige.

Relationer har varit bra under 2015. Det sociala livet som egentligen aldrig är särskilt stort för mig (tvärtom vad många kanske tror) har varit lagom. Jag är lyckligt gift med Johan och med allt det som hänt oss under åren har vi bara kommit varandra närmare.

Min hälsa är bra. Jag är friskförklarad eftersom det är mer än 5 år sedan jag fick min sista cancerbehandling (Choricarcinom=moderkakscancer). Jag ska fortsätta att ta hCG-prover en gång per år, men läkarkontrollerna är slut. Jag hade en mental måendesvacka under sommaren men har under hösten mått bättre än någon tidigare höst tror jag trots att det inte blev någon solresa då. Höstarna är inte min favoritårstid… Jag balanserar mitt liv hela tiden där jag mår bra av att ha många projekt på gång men blir det för mycket hinner jag inte med mina relationer och mig själv. En smal ås att balansera på!

Linnéa har nu varit död i 7,5 år. Det är mycket, mycket märkligt. När man tänker efter vad som hänt efter detta. Vilken musik som tillkommit, vilka böcker, filmer, vilka stora händelser i världen och vilka nya människor som kommit till livet… Det är mycket. Det är nästan som en svunnen tid när Linnéa fanns. En omodern tid. Hon skulle ha varit 22 år nu. Overkligt. Jag minns när jag var nydrabbad hur lång tid jag tyckte det var med 7 år och tyckte det var nästan underligt att man fortfarande var så fokuserad på sorgen. Det tycker jag inte nu förstås. Att mista ett barn i självmord är ett oerhört stort trauma. Det är inget som man någonsin kommer över.

Men hur det än är så är jag tacksam för det jag har. Mina närmaste betyder väldigt mycket för mig. De vänner jag har är oerhört värdefulla. De personer jag arbetar med tycker jag väldigt mycket om. Min familj med mina syskon är en stor trygghet. Min man och mina barn är förstås det bästa jag har. Jag är tilltuffsad av livet, jag kämpar själv kortare perioder i mörkret men jag njuter samtidigt av det som livet ger. Varje dag är en gåva som man inte vet vad den innehåller. Nyfiket betraktar jag det och de jag möter i livet och känner tacksamhet.

Gott Nytt År 2016 och var rädd om dig!

Ludmilla

Taggar: choriocarcinom, hCG, KBT, Linnéas Simskola, linneashopen, Mauritius, New York, Peking, självmord, suicide zero, suicidprevention, Sydney