Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Linnéa 14 år valde att dö

22 juni 2008 (23:36) | sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Linnéa 14 år

Linnéa 14 år

 

Här är Linnéas sista dikt skriven under den sista veckan hon levde:

Den lilla fågeln flyger
Så långt dess vingar bär
den lilla är så blyger
ja, försynt den lilla är

Högt, högt mot solen,
stannar aldrig upp någon gång
ända bort mot nordpolen
sjunger glatt på den lillas sång

Plötsligt något händer,
och fågeln faller ned
hela den vänder,
ingenting den ser

Djupt, djupt, djupt den faller
snart fågeln slår sig
runt om den; allt eviga skvaller
fågeln vågar aldrig säga nej

Ett hårt slag mot jorden
och vingarna de bryts
ensammast i hela norden
inlåst den blir

Brutna vingar, ingen frihet alls
inget ljus
strypgrepp om dess hals
instängd i ett hus

Fågeln orkar inte mer
tänker ta steget och hoppa
För första gången den ler

Hejdå

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmilla
3 september, 2008 kl 3 september 2008 (21:24)

#1 Kommentar från Jezz (svar):
Väldigt vacker dikt!

Här kan du läsa och höra en vacker visa om du vill. Ha dig i åtanke när jag skrev detta inlägg. http://blogg.aftonbla

Beklagar ännu en gång!

*KRAMAR OM*

Skrivet 22 juni 2008, klockan 23:43
#2 Kommentar från ~Maria~ (svar):
Kram

Skrivet 22 juni 2008, klockan 23:44
#3 Kommentar från ColaSis (svar):
Vilken fin dikt.
Men..så ont det gör att läsa den.

En stor kram till Dig och din familj.
Helén

Skrivet 22 juni 2008, klockan 23:51
Svar från Ludmilla:
Tack för dina fina ord! Tänk om hon bara hade sträckt ut sin hand!

Skrivet 22 juni 2008, klockan 23:58
#4 Kommentar från Tribunius (svar):
Plötsligt något händer… friheten borta…
Tragiskt att hon inte såg någon annan väg…

Skrivet 22 juni 2008, klockan 23:51
Svar från Ludmilla:
Ja, och att hon inte ville ha vår hjälp…

Skrivet 22 juni 2008, klockan 23:57
#5 Kommentar från ColaSis (svar):
Men, det var nog inte så, att hon inte ville ha er hjälp. Utan att hon inte kunde se att det fanns något att göra, inget som kunde hjälpa henne.

Tänk..så stark hon var ändå. Om hon bara kunde använt styrkan annorlunda.

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:12
Svar från Ludmilla:
Ja, man måste vara väldigt stark för at tkunna ha modet att göra det hon gjorde…

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:17
#6 Kommentar från Anna (svar):
Lilla vän så jag känner för dig när jag läser detta. Och för din dotter. Nåt måste ha hänt, i skolan som mobbing och utfrysning, eller i nån familjesituation. I den åldern kan man lätt bli deprimerad utan orsak, och om nåt trubbel tillkommer dessutom kan det vara svårt att se klart. Du kommer aldrig att få veta vad som försiggick inom henne helt här på jorden. Men en dag kommer hon att berätta (jag tror) eller hon har redan berättat fast vi fortfarande är kvar i tiden…. Kram

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:12
#7 Kommentar från Jezz (svar):
Så vacker din dotter är. Jag skriver är för att hon alltid finns och lever kvar inom dig.

*KRAMAR*

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:13
Svar från Ludmilla:
Tack. Ja, Linnéa hade allt… Hon var vacker, oerhört intelligent, omtänksam, ödmjuk, stark osv…

Hon om någon hade anledning att leva detta livet!

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:18
#8 Kommentar från guncai (svar):
Så ont det gör att höra om er dotter. Så gripande att läsa hennes dikt.
Finns inget man kan säga…Mer än fantastiskt att ni orkar härda ut

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:41
Svar från Ludmilla:
Ja… härda ut är ju också ett relativt begrepp. Har hört mycket att jag är så ”stark”. Jag vet inte vad det betyder. Jag känner mig totalt ostark…

kram

Skrivet 23 juni 2008, klockan 09:29

Kommentar från Tonårsmorsa
13 oktober, 2008 kl 13 oktober 2008 (11:46)

”Ensammast i hela Norden…”

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..När telefonen ringer…

Pingback från Ludmillas Blogg » Linnéas mål inför 2008
30 december, 2008 kl 30 december 2008 (16:47)

[...] “Plötsligt något händer, och fågeln faller ned…” [...]

Pingback från Ludmillas Blogg » Livet är märkligt
23 januari, 2009 kl 23 januari 2009 (13:43)

[...] Sedan dog mitt barn. Linnéa tog sitt liv 3,5 år senare. [...]

Kommentar från Lizzie
1 augusti, 2009 kl 1 augusti 2009 (9:55)

Hittade din blogg av en slump.
Tycker det är hemskt att din lilla tjej Linnéa tog livet av sej alltså :(.
Tycker det var dålig stil av BUP att inte kontakt er när hon blev beviljad permission ju=((.
Men återigen så beklagar jag sorgen något så oerhört =((.
Sänder miljoner kramar såhär i efterhand till dej <3

Kommentar från Sara
24 september, 2009 kl 24 september 2009 (7:43)

Så oerhört vacker hon var..
Och dikten beskriver hennes tankar så tydligt. Kan identifiera mig i den.. Oerhört stark och gripande.
Mina varmaste kramar

Kommentar från Daniel
26 mars, 2010 kl 26 mars 2010 (8:05)

Den är ganska klichéaktig.

Kommentar från Ludmilla
26 mars, 2010 kl 26 mars 2010 (16:13)

Daniel: Kanske det, men det var så hon kände strax innan hon dog.

Kommentar från Inga-Stina
18 april, 2010 kl 18 april 2010 (6:04)

Visste ni att ifjor gjorde psykiatrin 582 Lex Maria anmälningar mot sig själv på grund av självmord begågna under vård? (lite att tänka på innan man rekommenderar nån att gå till psyket…) (hittade siffran på journalisten och författaren Åsa Mobergs blogg Välfärdsdagbok. Anser henne högst trovärdig.)
.-= Inga-Stina´s last blog .. =-.

Kommentar från tjej 19år
30 juni, 2010 kl 30 juni 2010 (21:19)

så tragiskt, och fruktanvärt onödigt!! läste att någon skrev här att det var tråkigt att hon valde det. Men jag tänker inte att det var något hon valde. När man mår så psykiskt dåligt så har man kanske inget val själv, och att psykvården släppte iväg ett självmordsbenäget barn, det var snarare tråkigt att de tog det valet, för det var väl ändå de som valde? Och inte Linnea…

Kommentar från Ludmilla
30 juni, 2010 kl 30 juni 2010 (21:33)

Tjej19 år: Jag håller med dig. Jag tror inte heller att man VÄLJER att ta sitt liv. Man upplever nog inte att man har något val.

Kommentar från Agnes
15 mars, 2012 kl 15 mars 2012 (10:28)

Vacker dikt. Och starkt av dig att berätta om det du varit med om, lycka till med allt!
Jag har precis startat en blogg som kommer att handla om min fight mot OCD och Borderline, och det känns bra att andra vågar berätta om psykisk ohälsa också.
Det är alltför undansmusslat i samhället, och det måste det bli ändring på!

Kommentar från Tyck och tänk
16 augusti, 2012 kl 16 augusti 2012 (10:31)

Om hon var så egoistisk och BARA tänkte på sig själv, då kan hon gott ha det. Nästa gång kan hon ju tänka LITE på tågchauffören, vad han kommer få för men och skador psykiskt av detta. Han kanske kommer må jättedåligt, men allt skulle ju kretsa runt henne, själviska flicka!

Kommentar från Psysiskt
18 augusti, 2012 kl 18 augusti 2012 (1:11)

”Tyck och Tänk”, det där var en jävligt dålig kommentar. Linnea var SJUK, alltså djupt deprimerad eller möjligen psykos som hon inte kunde styra. Det har INGENTING med själviskhet att göra. Man känner psysisk smärta som inte alls behöver komma utifrån (t.ex mobbnings osv), utan som bara kan uppkomma utifrån vad man känner. Det är alltså en sjukdom. Även om Linnea hade det bra i livet drabbas hon av detta. Mår man psysiskt dåligt och vill dö, man tänker på det som en befrielse inte själviskhet. Man kan inte leva för andras skull, utan för sin egen skull. Hennes mål var att dö, inte ge chauffören men för livet. Men du är väl dåligt utbildad tror jag? Eller så vet du ingenting om psysisk ohälsa!

Skriv någonting