Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

En månad sedan Linnéa dog

30 juni 2008 (9:26) | självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Det är verkligen märkligt att tiden går…

Det är som att hela tidsuppfattningen är snedvriden. Normalt när man inte gör något går tiden långsamt. Nu går tiden fort. Jättefort. Samtidigt känns det som att tiden står stilla. Det är fortfarande 30 maj kl 22.03. Eller kanske snarare 23 när poliserna kom hem till oss och berättade…

Klumpen i magen är fortfararande lika stor. Tankarna fortfarande lika förvirrade och ostrukturerade. Jag undrar hur mycket det var som fanns inom Linnéa som hon inte berättade för mig. För någon.

Idag ska vi träffa Linnéas psykolog. Han hade ett långt samtal med henne innan de släppte iväg henne på den obevakade permissionen (som inte jag hade godkänt).

Idag ska vi också träffa polisen som var på olycksplatsen och som gav oss dödsbeskedet. Vi ska träffa honom på själva olycksplatsen för att få en klarare bild av vad som hände. Små pusselbitar som måste på plats för mig. Smärtsamt. Oerhört smärtsamt, men nödvändigt.

Jag lyssnade på Barnaministeriets inlägg om ungdomars ohälsa på webradion p4. Bra att det uppmärksammas. Hoppas bara att det tillkommer resurser till psykvården också. Det som behövs är att man strukturerar upp och omorganiserar så att rutinerna blir skarpa och tydliga samt att det medicinska ansvaret förs upp till en högre nivå. Idag är det alldeles för mycket tyckande och beslut som inte är grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmilla
4 september, 2008 kl 4 september 2008 (15:31)

#1 Kommentar från LillaJag. (svar):
Känner med er
kram

Skrivet 30 juni 2008, klockan 09:37
#2 Kommentar från Tizzel (svar):
Tänker på er!!

Skrivet 30 juni 2008, klockan 10:10
#3 Kommentar från Anna, mamma till Alfred (svar):
Jag är hemskt, hemskt ledsen för er skull! Kramar från Anna och Alfred

Skrivet 30 juni 2008, klockan 14:47
#4 Kommentar från Ylva (svar):
Hej Ludmilla, Jag har läst din blogg några dagar och vill skicka en hälsning. Är lika ledsen för din skull som för min egen. Vår son dog 16 år gammal av hjärnhinneinflammation den 15 maj i år. Känner igen mig i mycket av det du beskriver. Har ingen tröst att ge men kanske kan vi vara lite stöd åt varandra!? Kram Ylva

Skrivet 30 juni 2008, klockan 15:44

Kommentar från Jaana
25 februari, 2010 kl 25 februari 2010 (18:58)

är nu en änglamamma som de snart har gått 1 månad,när jag hittade min 20åriga dotter död..Förstår som inget
Kram

Kommentar från Erica
28 april, 2012 kl 28 april 2012 (8:33)

Min kusin tog sitt liv för en månad sedan idag. Jag kan inte föreställa mig hur sorgen är för hans familj. Min sorg är uthärdlig, men enormt jobbig. Jag tycker om det Ludmilla skriver om att livet går vidare, men det är inte alls samma liv som jag levde tidigare.

Skriv någonting