Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Johans tal till Linnéa på begravningen

29 juni 2008 (20:46) | självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Älskade Linnéa!

Första gången som jag såg dig var när du som tvååring kom med dina stapplande steg och öppnade dörren, du var blyg, söt och väldigt charmig. Du charmade mig verkligen med ditt söta leende, ditt vänliga sätt och din klokhet. Jag föll för dig då, nästan lika mycket som för din mamma och jag har älskat dig sedan dess precis som om du vore min egen dotter. På liknande sätt så har du berört oss alla.

Linnéa hann under sina 14 år sprida mer ljus och glädje än vad de flesta gör under ett normalt liv.

Låt oss vara tacksamma för all tid som vi har fått med Linnéa och inte låta den skuggas av den tid som vi inte fick.

Minns Linnéa för de fina stunderna. Inte för de stunder vi aldrig fick.

Ta vara på varandra. Det är lätt att tro att vi kommer att leva för evigt och att skjuta upp saker till framtiden. Gör inte det, lev idag, lev i nuet. Ta vara på din familj och dina vänner idag för att du vet aldrig vad som händer i morgon!

Låt oss låta Linnéa att fortsatta att sprida ljus. När du tänker på Linnéa framöver, skänk då också en tanke till din familj och dina vänner. Passa då på att göra något roligt med dem som står dig nära, då kommer Linnéa att leva vidare genom dig.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmilla
4 september, 2008 kl 4 september 2008 (15:29)

#1 Kommentar från LillaJag. (svar):
Vad fint!
Har inte flera ord för vad ni går igenom.
kram

Skrivet 29 juni 2008, klockan 20:49
#2 Kommentar från just_mary (svar):
Vill bara säga att jag läst igenom din blogg och jag förundras över vilken vacker och stark person din dotter var/är. Som du verkar vara oxå.

Det finns inga riktiga ord som passar, bara kramar

Skrivet 29 juni 2008, klockan 20:58
#3 Kommentar från sthlmscilla (svar):
Vilket fint tal till din älskade dotter.

Håller verkligen med i att man ska vara tacksam för tiden man fått uppleva tillsammmans och inte sörja för den tid man inte fick. Ser du det ”possitiva” det att du verkligen fick 14 år tillsammans med en underbar människa så kommer hon att leva kvar som ett ljust minne och du kommer att se de många fina/ljusa stunderna istället för att sörja de år ni tyvärr inte får tillsammans.

Jag tror, som jag sagt till dig i tidigare kommentarer, att din fina, älskade dotter nu mår bra och sitter på sitt lilla moln och vakar över er.

Skrivet 29 juni 2008, klockan 21:43
#4 Kommentar från Mojito (svar):
Inga ord kan trösta….känner med er i er oerhörda sorg efter er vackra Linnea.
Skickar många varma styrkekramar!
En minut i taget
Kramar

Skrivet 29 juni 2008, klockan 21:47
#5 Kommentar från Tonårsmorsa (svar):
Mycket kloka ord från en klok och varm man!

Skrivet 29 juni 2008, klockan 22:57
#6 Kommentar från mari,(värnamo simhall) (svar):
Inte ens de vackraste orden i världen hjälper Dig i denna stund av sorg. Det enda jag kan skänka Dig och Din familj är mina varmaste tankar och kramar. Tänder ett ljus för Linnea….

Skrivet 30 juni 2008, klockan 00:03

Pingback från Ludmillas Blogg » 1 år sedan begravningen
16 juni, 2009 kl 16 juni 2009 (22:02)

[…] håller tal till Linnéa (läs här…) Ludmilla (Mamma) håller tal till sin dotter (läs […]

Skriv någonting