Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Unga mår allt sämre

25 mars 2009 (21:30) | barn, depression, psykiatri, psykos, självmord, sjukdom, sjukvård, tonåringar | av: Ludmilla

Idag släppte Socialstyrelsen en rapport om hur folkhälsan är i Sverige. Här konstateras att barn och unga mår allt sämre och att särskilt flickor har ett ökat självskadebeteende. Man tror att det faktiskt är en ökad psykisk ohälsa som gör detta och inte att det ska vara modernt att skära sig.
Unga tjejers självmordsförsök ökar och självmorden hos unga går inte ned.

Innie på Tankestormar som är duktig på att bevaka dessa frågor har läst rapporten och har vettiga reflexioner.

Varför är det så här?

I P1 diskuterades det, bland annat med Sofia Åkerman, och en person kommenterade att det finns för många val i livet nu. Att det i sig ökar kraven. Alla har alla möjligheter. Det gör att man upplever kraven på sig självt som högre. Man kan inte skylla på någon annan eller omständigheterna om man inte utbildar sig eller reser världen runt. Samtidigt är man hela tiden nåbar.

Vad tror du är orsaken till att unga mår allt sämre?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Soulsister
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (22:22)

Har lyssnat på Sofias föreläsning många gånger och läst hennes bok Zebraflickan. Den är väldigt bra.
Jag vet inte varför unga mår allt sämre, kanske för att de inte får grundläggande trygghets/kärleksbehov tillgodosedda under barndomen – utan mer materiellt. Eller så är det samhällets krav…
Jag vet inte, men jag har många tankar på området.

Soulsisters senaste blogginlägg..Superwoman

Kommentar från Catarina
25 mars, 2009 kl 25 mars 2009 (22:28)

Jag kan utgå i från min egen dotter hemma. Visserligen har hon inte mått dåligt så att hon skadar sig eller inte vill leva men på annat vis, som stress, ångest osv. De är alldeles för höga krav i samhället idag. Man måste gå ur skolan med bra betyg för att kunna läsa vidare för att överhuvudtaget få en utbildning. Idag kan man knappt få ett städjobb om man inte har gymnasiet osv. De finns liksom inga val för ungdomarna idag. Val att kanske ta ett sabbatsår och jobba för att landa i allt vad skolor heter för de finns inte ens jobb. Sedan är kraven stora på hur man ska vara, se ut och följer man inte med i svängarna är klimatet hårt.
För att inte tala om skolorna hur det är där. Stora klasser, stök och bök aldrig en lugn stund och de redan från de börjar 6 års. Jösses våra barn börjar ju de ”tuffa livet” redan på dagis.

Har reflekterat över en sak, eftersom jag själv haft en tjej så utgår jag från det. Redan i årskurs 2-3 ville de små liven vara vuxna..de ville ha vuxen tuffa kläder och redan i 3:an började vissa att sminka sig färga håret mm. På fritiden lekte de ”snygga tjejer”. Inte som vi (äldre generationen) i den åldern som hade ”burken” ”röda vita rosen” ”land och rike” *mamma pappa barn” alltså man LEKTE hade kul kravlöst. Frågar man ett barn tonåring om dessa lekar har de knappt hört talas om det. Är det så att vi äldre inte har tiden att föra saker vidare för vi själva har för fullt upp? Detta är iallafall nått jag reagerat på. Sen detta med internet?

Om jag går till mig själv som föddes på 60 talet och fick växa upp och vara barn..min mamma gick hemma tills jag var 13 år på den tiden funkade de med en arbetande förälder vilket inte går i dag. De var ingen press och stress att ta sig upp i ottan för att sticka till nått proppfullt dagis och vara där till sena kvällen , för att sen hem och bokstavligen stupa i säng. Jag tror på hela denna bit att barn idag växer upp i en så stressad miljö att de resulterar i att de är ”färdiga” redan i början av tonåren. Men de är min tro.

Kommentar från Åsa
26 mars, 2009 kl 26 mars 2009 (6:22)

Jag tror att välmöjligheterna är en anledning till att en hel del vuxna blir stressade och mår dåligt och att samma sak kan överföras på unga.

Vi är priviligerade att ha en vilja att söka kunskap, vara nyfikna, intresserade, engagerade när det gäller olika saker. Utbudet av kurser, aktiviteter, upplevelser etc är enormt. Någonstans blir det en kollission för en del. Det blir ett glapp mellan viljan och önskan att göra saker och förmågan att göra det. Det fungerar inte att ta hand om barn, får relationer att fungera, jobba mycket, sköta sitt hem, träna, ha ett stort socialt umgänge, hänga med på kultur etc. Tiden räcker inte till rent fysiskt och det blir som man gör allt försent. Nu finns det många som klarar ett högt tempo också och trivs med det, men många av oss kan inte hålla det tempot på ett bra sätt hur mycket vi än lär oss att planera och utföra.

Sedan tror jag att Catarina här ovanför är en bit på vägen nu, att det som görs inte är kravlöst, allt ska leda till något. Jag är också född på 60-talet, uppväxt i en mindre stad. De arrangerade aktiviteter vi hade var också mer för stunden, vi red-men bara någon enstaka tävlade, vi gick på makramé och batik och jag tror i stort sett ingen fortsatte med det efter kursen. Det fanns också jobb att få redan på högstadiet några dagar i veckan för de som inte orkade med skolan just då. Det fanns en utväg när det blev outhärdligt.

Men…jag vägrar samtidigt att säga att det var bättre förr. Jag växte upp i en arbetarstad, det var många som mådde dåligt även där, fast det fanns ingen öppenhet om det alls. Det fanns en understimulans, en stillsamhet, oföretagsamhet som idag nog klassats på gränsen till depression, men det fungerade för att det var mindre krav rent allmänt. Gick på en stor skola, där vår klass var runt 30 – men det tror jag aldrig upplevdes som ett problem, det var sällan stökigt i klassrummet. Det var i stort sett ingen uppmuntran att läsa vidare hemifrån efter gymnasiet.

Hoppas att undersökningen tas på allvar och att man analyserar vidare bland orsakerna så att man kan förebygga så färre mår dåligt.

Åsas senaste blogginlägg..Integritet

Pingback från Det devalverade humankapitalet | Psykbryt
26 mars, 2009 kl 26 mars 2009 (10:49)

[…] den näst vanligaste dödsorsaken bland personer mellan 16-25 år. Både Trollhare, Innie och Ludmilla har skrivit bra inlägg  om detta och efterlyser förslag på åtgärder. Man kan ju undra vad det […]

Pingback från Psykpatientens överlevnadsguide « trollhare
26 mars, 2009 kl 26 mars 2009 (14:53)

[…] Läs gärna mitt första inlägg: “Konsten att manipulera läkare”. Bra bloggat: Ludmilla, Psykbryt. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om psykiatri, vård, psykologi, […]

Skriv någonting