Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

1 år sedan begravningen

16 juni 2009 (22:02) | acceptans, barn, döden, Linnéa, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Linnéas kista

Linnéas kista

Måndagen den 16 juni 2008 hade vi Linnéas begravning.
Det känns märkligt att tänka på att det var ett år sedan.
I och med att tiden stannade den 30 maj 2008 så är tiden helt ur led. Begravningen känns på ett sätt längre sedan än själva dödsdagen. Allt är upp och ned.

Begravningen hade vi utomhus. En vacker plats. Vädret varierade kraftigt mellan sol och spöregn under samma tid. I och med att Linnéa inte var religiös så valde vi att leda det själva, utan präst. Vi var flera personer som höll tal om och för Linnéa.

Linnéas Begravning 16 juni 2008

Program
Under inmarschen spelas flöjt, Vivaldi-Largo, av Pär Peterson. Kistan bärs in och familjen går efter.

Elisabeth Westergren: Välkommen
Marit Järbel: Linnéas Dikt ”Kanske?”

Musik: Sol, vind och vatten (Ted Gärdestad) – sång av Sara Ström Holmquist + gitarrkomp Håkan Holmquist

Ulrika Jernstedt – Tal till Linnéa
Lotta (Moster och Gudmor) Tal till Linnéa och dikt av Kahlil Gibran, ur Profeten

Musik: Colours of the Wind, körsång av Linnéas vänner + komp keyboard

Marit Järbel Dikt: Varje kärlek äger en smärta, Lars Björklund
Izabelle (bästa vän) håller tal till Linnéa

Musik: Visa vid midsommartid – Sång: Sara Holmquist

Emelie (storasyster) håller tal till sin syster
Mormor håller tal till Linnéa

Musik: Den lilla lågan, körsång + komp keyboard av Linnéas vänner

Johan håller tal till Linnéa (läs här…)
Ludmilla (Mamma) håller tal till sin dotter (läs här…)

Musik: Inte ens en grå liten fågel (Nils Ferlin). Sång: Sara Holmquist, komp keyboard Kristina Ryberg

Marit Järbel: Linnéas Dikt ”Den lilla fågeln flyger

Avsked: Alla som vill har nu möjlighet att gå fram till kistan och lägga en blomma på den.
Under tiden: Musik: Altflöjt, Pär Peterson + Kristina Ryberg keyboard

Marit Järbel lyser frid

Tears in heaven (Eric Clapton) – sång + gitarr: Håkan Holmquist
Pär Peterson, Vivaldi, Piccolaflöjt.

Familjen går ut först. Andra följer efteråt. Kistan står kvar. Transport till minnesstund

Vi höll minnesstund i Linnéträdgården. Solen kom tillbaka och sken upp vår tillvaro. En harpspelerska underhöll och vi bjöd på Champagne och oerhört god mat från Hambergs Fisk. Det var en positiv och nästan lite uppsluppen stämning och barnen sprang omkring i sina ljusa kläder i solskenet. Det kändes som en underbar fest till Linnéas ära. Nästan som ett bröllop…

Det var så overkligt att det var mitt barns begravning.
Det är fortfarande så overkligt att det har hänt.
Att mitt barn inte finns.

Jag städade ur det sista ur Linnéas rum idag. Bar bort hennes saker. Slängde en del. Sparade en del. Gick igenom hennes necessär. Slängde hennes tandborste. Tog bort hennes lakan ur sängen. Plockade försiktigt upp ett hårstrå från hennes kudde.

Nu finns min dotters liv i två flyttlådor. I dessa flyttlådor kan vi drömma oss bort när vi vill tillbaka till minnena av den tid när Linnéa fanns.

Jonas och Oscar har hjälpt till och själv tagit små saker som påminner dem om något vi gjort tillsammans. Jonas är entusiastisk i och med att vi ska tapetsera om och göra det till hans rum. Jag undrade om han inte tyckte det kändes konstigt att ”städa bort Linnéa”.
-Jo mamma, men någon gång måste man ju göra det, sa min kloka 11-åring.

Ja, någon gång måste man göra det och man kan ju inte säga att vi har skyndat på det.

Johan kom förbi och sa:
-Oj, nu är Nean visst borta… Men tänk om hon vill komma tillbaka då…?

Vi har inte förstått än.
Men tiden är mogen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Fast det är sorligt.

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Tizzel
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (6:28)

Så klart det är sorgligt!!! Det är ju det sorgligaste av allt sorgligt som finns!
Det låter ändå så fint att ni har gjort jobbet tillsammans och alla har fått vara delaktiga hela vägen.
Och även om ni har städat ur Linnéas rum, så har ni ju inte städat bort Linnéa!
Hon finns ju överallt – och speciellt i era hjärtan!!!
Varm kram!

Tizzels senaste blogginlägg..Det som finns nära…

Kommentar från Catarina
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (8:48)

Men skönt att ni har fått tagit det i er takt, att komma till den rätta dagen när man kan börja plocka bort sakerna. Som du skriver , tiden är mogen nu. Ja och även om sakerna ryms i några kartonger så tror jag Linnea ändå finns överallt fast i en annan dimension. Och framförallt i era minnen och hjärtan.
Stärkande kramar till er!

Kommentar från Ewa
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (9:31)

Sitter här och gråter för det är så fel att ”städa” bort sitt barn.. det ska vara åt andra hållet.. våra barn ska en dag mycket långt fram ”städa” bort oss..

Du skriver så berörande och delar med dig av något så svårt. Det är starkt.

Ni hade en vacker begravning för en vacker flicka <3

Kram

Ewas senaste blogginlägg..Sånt här gör mig förbannad!! Autism är INGEN sjukdom!!!

Kommentar från Thezza
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (9:37)

Usch… det gör ont i mej att läsa.. Jag har varit på Linneas sida eller hur man ska säga.. Gör ont att läsa hur det skulle ha kännt för min mor om jag lyckats…
Din blogg får mej att inte vilja gå tillbaka till den onda tiden och låta min borderline vinna…

Håller med Tizzel.. Linnea finns över allt.. Framför allt i era hjärtan..

Kram…

Kommentar från Soulsister
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (10:57)

Ja våra barn är bra kloka, de förstår så mkt mer än vi tror, i alla fall är det så för mig. Va vackert program ni hade till begravningen.

KRAM

Soulsisters senaste blogginlägg..Bröllopskort

Kommentar från malin
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (11:58)

Måste bara säga att det är fint att läsa om Linnea och den fina begravningen av henne, alla tal och sånger och så se det lilla ultraljudfotot på bebisen ligga bredvid. Det känns så hoppfullt mitt i all sorg. Så fint att de bilderna kan dela en sida. Jag tror Linnea ler om hon ser det. Kram

Kommentar från Karolin
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (12:45)

Ingen ska behöva begrava sitt barn, varken liten eller stor. Ung eller gammal. Ingen. Att begrava sitt barn, det är verkligen ett bevis på att man är mitt i sitt livs mardröm.

Vilket fint program Linnéas begravning hade, det kändes så personlig och så speciellt och det märks att Linnéa var och är en mkt älskad flicka. Jag blir så rörd av det jag läser och jag skriver detta genom tårar.

Nu har det gått ett år och snart har du gjort allt en gång förut, tagit dig igenom dagen och dgr därefter. Nu vet du att du överlevde första året och att du borde överleva resterande år, även om det är svårt. Jag tror ändå att det är en viss sanning i detta med sorgeår. Att man måste ta sig igenom cykeln en gång och efter det går livet inte bara vidare, för det liv som var förr det är borta, men ett nytt liv tar vid…ett liv där man får acceptera vad som har hänt och påminna världen om att ens barn inte på ngt sätt är glömt.

Syskon byter ju rum lite hipp som happ, så det är väl helt naturligt att lillebror får ta över. Det verkar som om Linnéa har så fina kloka syskon….

Linnéa är inte bara i två lådor, hon är med i allt.

Skrivet genom tårar/Kram från Karolin

Karolins senaste blogginlägg..Min godaste silltårta

Kommentar från annika sandberg
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (15:48)

Viktigt att man själv bestämmer när och hur man vill/ behöver göra om sitt döda barns rum.
En familj jag känner väl valde att flytta från lägenheten till hus, kändes naturligt för de hade funderat på att flytta redan innan sonen dog.

Själv behöver jag inte rummet och har inte ändrat mycket. En anledning är att min dotters allra bästa vänner inte sett hennes rum, de bor i Stockholm, jag i Malmö. Jag vill att de skall få se rummet och fotona som Anna satte upp på sina vänner. Hon finns i rummet, det ger tröst och bekräftelse att jag haft en underbar dotter i 21 år….jag älskar henne och tänker på henne alltid.
Jag har inte ” fastnat” i sorgen utan lever ett bra liv och fungerar som ” vem som helst”; dock finns en bottenlös smärta alltid inom mig, samtidigt en känsla av överlevnad och styrka, och vetskapen att inget ont kan hända min dotter mer.
Ingen kan skada henne, hon lever inom mig , skyddad som då hon levde i livmodern.
Nu föreställer jag mig att hon och Linneá och alla andra som lämnat oss alldeles för tidigt har det bra någonstans bortom vår föreställningsförmåga .

Annika

Kommentar från Lena B
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (16:00)

Ludmilla, det var nog en väldigt vacker begravning ni hade för Linnea. Men fint ska fint ha!
Begravningen måste ha blivit extra fin för att ni ordnat den själva och att den var utomhus. Så fint, så personligt.

Jag brukar kunna hålla tårarna i styr när jag är här inne, men idag gick det inte.
Tänk vad ett litet hårstrå kan åstadkomma.

Kommentar från ulle
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (16:32)

Verkar som om Linnea fick en underbar begravning, med många fina tal och fin musik. Mina tårar vill inte sluta rinna när jag läser och tänker på er…

ulles senaste blogginlägg..En välbehövlig återhämtning

Kommentar från robert lindell
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (18:47)

Ludmilla och Johan…ni har skappat något unikt behåll det.
Ja Ludmilla jag håller med dig det känndes som en skolavslutning, men endå så fint att kunna och våga visa vad man känner i en sådan sorg.
Man tror att tiden är för evig men den går så fort så ta tillvara på dom minnen och drömmar vi hade om Linnea för hon kommer ju alltid att finnas här hos oss i våra hjärtan…Robert.

Kommentar från Tonårsmorsa
17 juni, 2009 kl 17 juni 2009 (19:49)

Sorgligt. Och klokt. Med en 11-åring som är klokare än de flesta av oss. Ledsamt och känslor som är för stunden, men också minnen, för evigt…!

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Bloggtips om Feminism

Kommentar från linaa
20 juni, 2009 kl 20 juni 2009 (12:57)

Hejsan! Första gången jag är in hit. vikken otrolig hemsk historia du har=( beklagar din dotter.
men vill även passa på att GRATTULERA till tjejen som växer inom dig GRATTIS!
kommer att besöka dig flitigt nu. Bloggar som din berör verkligen!
förlora min bror för 8år sen och det känns skönt att läsa att fler än jag har gått igenom hemskheter men att man någonstans ändå måste finna en styrka att gå vidare.
många varma hälsningar Linaa

linaas senaste blogginlägg..Jobb

Kommentar från Fruktbus – Ung Mamma Bland Våtservetter, Tvåårstrots & Graviditetshormoner!T
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (12:46)

Fick en klump i halsen av att läsa. Du skriver vackert och det ser ut att ha vart en vacker begravning! Grattis till liten flicka i magen! Ta hand om er!!! Kram

Fruktbus – Ung Mamma Bland Våtservetter, Tvåårstrots & Graviditetshormoner!Ts senaste blogginlägg..Me being USKA

Kommentar från anki/barbakvinna
27 juni, 2009 kl 27 juni 2009 (0:11)

jag ger stora kramar… ord som fattas när det gäller ofattbar stor sorg..
/anki

anki/barbakvinnas senaste blogginlägg..Men KUL verkligen KUL, snart kommer hela kvarteret att jubla eller grina !

Kommentar från pixi
28 juni, 2009 kl 28 juni 2009 (8:42)

JAg beundrar dej du starka kvinna! Har läst lite av dina inlägg,så därför kkan jag säga detta!!Sj var mitt barn inte mer än 2 mån gammal när vi förlorade honom o den sorgen tog nästan överhand! Iaf det första året ,då jag varken såg lr hörde dem andra 2 som var kvar..Tycker det e fantastiskt att du fixar allt med sådan ödmjukhet!Har 2 vänner som förlorade sin son nyligen ,28 år gammal.De verkar oxå fixa det men det hade aldrig gått om det inte fått prata om det som hände o om honom hela tiden ,det kanske e ditt knep oxå! Må så gott o vad kul att ni ska få en flicka!! Det kanske e Linnèa som återföds(om man nu tror på sånt) Kram på dej o jag kommer att återkomma!!

Kommentar från Jennie
30 oktober, 2009 kl 30 oktober 2009 (13:35)

Jag känner med dig. Även om min sorg är en helt annan. Min älskade pojkvän drunknade framför mina ögon för en månad och tre dagar sedan. Jag har kvar alla hans saker som om han fortfarande fanns kvar. Det känns skönt att veta att fler gör så. Just nu klarar jag inte att tro att det kommer en tid då jag kan gå vidare.
.-= Jennie´s last blog ..Människor =-.

Skriv någonting