Tvångssyndrom (OCD)
Tvångssyndrom (Obsessiv Compulsive Disorder) är en sjukdom som förekommer i 2% av befolkningen. Det är lika vanligt hos kvinnor som hos män.
Sjukdomen innebär att i de flesta fall både har tvångstankar och tvångshandlingar. De ska finnas mer än en timme om dagen och påverka tillvaron på ett negativt sätt. Det är tvångstankarna som är problemet i grunden. Tvångshandlingar är handlingar som ska neutralisera tankarna. Har man t ex tankar om smitta så kan en tvångshandling vara att man måste tvätta sig ett visst antal gånger för att få bort smittotankarna.
Det är vanligt att man försöker dölja sina tvångstankar och tvångshandlingar eftersom man i stor utsträckning är medveten om att de är orimliga. Man skäms helt enkelt.
Man har ett stort behov av försäkringar av omgivningen/anhöriga där man hela tiden ställer frågor som man behöver få svar på – att det inte är smittsamt t ex. På detta sätt blir anhöriga ofta ”medberoende” eftersom man så gärna vill hjälpa den som har det jobbigt.
Behandling finns med antidepressiva tabletter som t ex Sertralin/Zoloft. Men mest effektivt är den kognitiva beteendeterapin (KBT) där man använder sig av ERP, dvs Exponering och Respons Prevention. Det innebär att man mycket gradvis utsätter sig för det som är jobbigt och hindrar sig själv att göra tvångshandlingarna. Man behöver stöd i att sätta upp ångesthierarki och i vilken takt man ska utsätta sig för det jobbiga.
Läs mer om vad jag skrivit om exponering här…
Läs mer om vad jag skrivit om ångest här…
Lästips:
OCD-Förbundet
Nycklar på bordet, Susanne Beijerot
Läsäven andra bloggares åsikter om tvångssyndrom, OCD, tvångstankar, tvångshandlingar, ERP, exponering, responsprevention, KBT, OCD-förbundet
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Ludmilla
27 oktober, 2009 kl 27 oktober 2009 (10:45)
Hej! Nej, varken jag eller Linnéa har eller har haft OCD. Däremot är det ett vanligt problem som är viktigt att belysa.
Kommentar från Maria
27 oktober, 2009 kl 27 oktober 2009 (14:44)
Hej Ludmilla!
Jättebra att du tar upp OCD i din blogg. Har själv ocd och haft det nu i ca 20-25 år.. Äter mediciner sedan ca 14 år tillbaks. Det positiva är ju att får man rätt hjälp så kan man bli så mycket bättre och minska tvången jättemycket. Men det är inte lätt att få den hjälpen tyvärr. 🙁
Man ska söka hjälpen,och lyckas få den, och det är inte alltid lätt om man har ocd. Som jag själv som hade svårt att ta mig hemifrån, och inte förstod att det jag gjorde var fel. Att jag inte behövde ha det så jobbigt som jag hade med alla tvångstankar/tvångshandlingar.
Så det är superbra att du skriver om detta så att andra människor kan få lite förståelse för denna sjukdomen.
Tack Ludmilla! 🙂
Kommentar från Maj
30 oktober, 2009 kl 30 oktober 2009 (12:58)
Jag ”lider” också utav tvångshandlingar… och jag var en utav dom som hade väldigt överdrivet mycket tvång. Hela dagarna handlade det om tvång. Började behandlingen i slutet utav Maj och börjar snart vilja avsluta. Kämpade som en gnu hela sommaren själv, att utmana mina tvång. Hade ångest konstant under sommaren, men traskade mig fram mitt i allt. De erbjöd mig medicin flera gånger, men tackade nej. Ja är den som inte vill förknippas med svag, ja skulle klara det här med egen styrka. Nu är ja nästan tvångsfri och fortsätter jobba med alla tvång jag har haft. De är en stor lättnad ifrån axlarna ska jag säga…
Hoppas du mår bättre! 🙂 trots att ja inte har varit inne här ett tag, så tänker jag på dig och Linnea. Helt omedvetet.. så finns ni i mina tankar hela tiden. Du har fått mig att tänka lite annorlunda. Samtidigt så jämför ja med er och min familj.. även att man inte ska göra så. Linnea verkade ha väldigt många som älskade och brydde sig om henne, och ni som familj verkade vara ganska så mycket sammanhållen. Ja blir bara ställd till mig själv, ja undrar vad det är jag egentligen har gått och mått dåligt över, om någon skulle bry sig om ja inte fanns. I vår familj har vi ingen sammanhållning alls. Känner igen mig ganska mycket i Linneas beteende, utav de du har skrivit.
Nu kanske jag är egoistisk.. men det är bara de jag får upp. Förlåt.
Ha de så bra, stora kramar!
.-= Maj´s last blog ..Halloweeen…. =-.
Kommentar från Anna
11 september, 2013 kl 11 september 2013 (23:00)
Kära Ludmilla! Din livshistoria berör mig mycket! Du är en fantastisk stark kvinna och mamma!! Jag är själv 4-barns mamma och har en älskad dotter på 13 år som lider av svår OCD. Jag ska lägga upp en länk med din blogg på min blogg, så kan mina läsare få läsa din. Min blogg är Ogonrorelseterapi.wordpress.com och jag skriver både om min dotters OCD och min egen diagnos PSTD. Nu ska jag läsa dina inlägg! Stor varm kram, Anna
Kommentar från Paulina
27 oktober, 2009 kl 27 oktober 2009 (10:16)
Hej Ludmilla!
Min bror, som ju har Down’s syndrom, har även autistiska drag och därmed en släng av OCD. Är därför van vid att behöva ta hänsyn till olika sorters tvångstankar, såsom att skorna måste stå rätt, att prata om att mardrömmar inte är farliga varje kväll etc. Inte lätt alla gånger.
Är det detta du misstänkte att Linnéa hade, eller har du det själv? Ser att du skrivit ”nycklar på bordet”. En sak som jag ofta undviker själv. :-/
.-= Paulina´s last blog ..3 oktober 2005: My happiness =-.