Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Blod, svett och tårar

25 december 2009 (13:00) | Babytiden, döden, Linnéa, sjukdom, sjukvård, sorg&saknad | av: Ludmilla

Vilka dagar det har varit…

Jag har hunnit vara inlagd på kvinnokliniken igen.

Sedan lillasyster (som vi ännu inte har beslutat något namn till. Det har liksom inte varit så mycket tid att fundera på det…) föddes (vilket ju var dramatik i sig) den 17 nov har följande hänt:
22 nov – Oscar fick akut ont i magen och var på sjukhuset. Det bedömdes som blindtarmsinflammation som dock vände och blev bättre av sig självt.
25 nov – Jag fick 40 graders feber och frossa. Lades in på kvinnokliniken med bebis och make 2 dygn. Fick intravenös antibiotika pga av livmoderinflammation. Skrevs ut den 27 nov med antibiotika i tablettform.

Antibiotikat påverkade bebisens mage så att hon hade ont och skrek en del.

2 dec slutade jag med antibiotika. Fortsatte blöda.
6 dec fick jag utslag över hela kroppen som en reaktion på Amimox (antibiotika). Det kliade ordentligt! Bebisens mage blev bättre under tiden.
14 dec fick jag en större blödning hemma och sökte akut. Jag fick då ny antibiotika samt medicin som drar ihop livmodern.

Ny pärs för bebisens mage…

När jag den 18 dec fortfarande inte hade minskat blödningen fick jag rådet att söka akut igen. Efter fem timmars väntan fick jag åka hem igen med beskedet att sluta med medicinerna.

Den 19 dec fick jag en större blödning igen. Jag ringde gynakuten och sköterskan som tyckte synd om mig sa att en läkare skulle ringa upp istället för att jag skulle behöva åka igen. Det var aldrig någon som ringde. Däremot tyckte jag att det blev bättre spontant.

Den 22 dec hade jag ett planerat återbesök. Då var jag så pass mycket bättre med blödnigen att jag nästan tyckte det var onödigt att åka dit mitt i julstöket. Jag berättade det för läkaren och så skulle jag bara bli undersökt för att kunna åka hem igen. När jag reste mig upp kom en störtflod med blod. Läkaren var väldigt överraskad över blodet som fanns upp på gardiner, väggar och ja… överallt… Det bara rann och ville först inte sluta. Jag lades in akut förstås och opererades på eftermiddagen. Jag bad särskilt om lokalbedövning för att inte bebisen skulle behöva drabbas av narkosmedel eller att amningen skulle äventyras. Jag var alltså vaken när man skrapade bort slemhinnan i livmodern. Det blödde en hel del och plötsligt så tappade jag blodtrycket. Med en del mediciner ordnade det upp sig och tre doktorer senare så fick jag komma till uppvakningsavdelningen. Här fick jag frossa och feber och ytterligare ett blodtrycksfall. 3,5 timmar senare var jag tillbaka hos bebis och Johan. De hade fått hjälp med modersmjölksersättning så att inte bebisen skull vara hungrig.

Jag skrevs ut den 23 dec när febern (som var en reaktion på ingreppet, ingen infektion) hade släppt. Mitt blodvärde var då 102 jämfört med 132 några dagar senare. Yr och vimsig och trött med andra ord.

Vi hade bestämt att i år fira jul som vi gjort tidigare år – hos min mamma. Förra året gjorde vi inte det. Första julen utan Nean ville vi göra annorlunda. Göra nytt. I år skulle vi försöka igen. Jag märkte att det tog hårdare att vara hemma i vårt hus. Det var mycket svårare att vara utan Linnéa i år. Jag var nog bättre rustad för att det skulle vara svårt med jul förra året. I år var jag inte riktigt beredd. Det har varit så mycket annat som hållit tankarna sysselsatta. Och som alltid när man inte är förberedd så blir man tagen på sängen med en våg av kraftiga känslor.

Vi har t ex alltid haft en tradition att barnen har fått gå ”snörgång” på julaftons morgon. Ett litet morgon paket har väntat på andra sidan snöret som börjar på barnets dörrhandtag. I år gjorde vi alltså detta hemma för första gången efter att Linnéa dött. Jag satte ett snöre på Linnéas dörrhandtag i år också – men det är ju Jonas rum nu. Allt kändes mycket mer verkligt och fruktansvärt jobbigt igen… Att Linnéa faktiskt inte finns. När ska man fatta det???

På förmiddagen får jag ett samtal från min mamma som berättar att de blivit magsjuka. Vi tog då beslutet att inte åka hem till dem utan att snabbt sno ihop en egen julafton hemma hos oss. Vi vågar inte ta risken att jag och bebisen ska bli sjuka. Det finns liksom inga marginaler. Emelie, Niclas och hans son kom förbi hos oss på väg till mormor.

På kvällen när vi skulle äta julmiddagen som Johan fixat mådde Jonas illa. Han och Oscar hade ju varit hos mormor när vi var inlagda. Jonas har nu kräkts hela natten och mår bättre. På morgonen var det Oscars tur. Han har nu kräkts sin sjätte gång (han räknar noga) och mår något bättre.

Jag har isolerat mig i sovrummet och tar inte ut bebisen till resten av huset. Jag har fått rådet att dricka mycket och vila för att bli frisk efter min operation. Jag tycker fortfarande att jag blöder mer än jag borde, men jag får väl ge det några dagar till… Men en magsjuka på det här… det skulle jag inte riktigt fixa!
Håll tummarna för att jag och bebisen slipper det!

Det känns som en riktigt dålig historia och jag har tröttnat på den för länge sen. Det är bara drygt fem veckor sedan lillasyster föddes och vi har inte riktigt fått njuta av det än.

Och det där med namnet… det får nog vänta lite till.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Karin Johansson
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (13:18)

Hej!
Ni har verkligen drabbats av maximal otur senaste veckorna och det är inte kul! Jag hoppas ni snart blir friska både från blödningar o magsjuka så ni kan koppla av och njuta av det nya lilla livet som ni berikats med!
Varma kramar o förhoppningar om snart tillfrisknande! / Karin

Kommentar från Carina Persson
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (13:19)

Hej Ludmila!

Jag lider med dig. Nu är det f*n dags att du får må bra och får möjlighet att njuta av din lilla bebis och din familj. Jag håller alla tummar, och tår, för att du ska bli bättre snart.

Ang. namn till er bebis, så tänkte jag att du kunde roa dig med att kolla namn på http://www.svenskanamn.se När jag fick mina tvillingar så var det oerhört svårt att komma på namn. När vi fick sonen kom det på en gång:Markus. Men flickorna fick namnen: Emma Tyra LINNEA och Anna Gerda EMILIA. Många kramar till dig. JAg tänker på dig, KRam från CArina
.-= Carina Persson´s last blog ..GOD JUL TILL ER ALLA =-.

Kommentar från Ann
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (15:45)

Stackars dig,detta är ju bara för mycket!Hoppas det blir ett friskare och bättre slut på året och ett riktigt Gott Nytt År! Kram Ann

Kommentar från Innie
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (16:10)

Nej men usch vilken pärs ni behövt gå igenom de här veckorna Ludmilla, det verkar onekligen som att ett all sjukdom för ett par års tid hopat sej för er. Jag hoppas verkligen att det vänder för er snart, att du och bebis klarar er utan maginfluensa och att dina blödningar avstannar å det snaraste.

Du upphör aldrig att imponera och förvåna med Ludmilla, men tillåt dej själv att också vara ledsen och sjuk. Man behöver inte alltid vara stark. Inte ens som mamma <3

Varma julkramar!
.-= Innie´s last blog ..Julafton i korta drag =-.

Kommentar från ella
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (17:13)

låter jobbigt! typiskt att allt har en förmåga att komma samtidigt. släpp det där med hennes namn ett tag, ni kommer på det. tror inte att ni logiskt ska försöka komma på det för då låser det sig. gå på känslan o bry er inte om andras namnförslag då sånt har en förmåga att omedvetet stressa en då smaken är som baken. krya på er!

Kommentar från Jessica
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (17:16)

Men lilla småskruttar, vilket elände ni råkar ut för! Snart är det nytt år och jag hoppas ni får vara friska och få det lite lättare då.
Just nu är det så mycket virus som cirkulerar och sen blödningar på det.
Efter skrapningen hoppas jag nu att det slutar.
Många julkramar Jessica Väsby

Kommentar från Renée
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (17:45)

En olycka kommer sällan ensam eller är det inte så dom lärda säger? Förstår att ni har haft en helt katastrofal jul… Hoppas du snart slutar att blöda och att ni hittar på ett namn till den lilla gull-ungen! Jag tycker hon liknar en Isa… Kramar från mig!
.-= Renée´s last blog ..En mobil-galen unge =-.

Kommentar från Ingrid
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (17:51)

Nu är det bra eländigt. Usch o fy vad mycket som hamnar hos er. Tyvärr så är jag alldeles för pessimistisk ang maginfluesabaskelusker. De yr i luften och det är sällan att någon i en familj klarar sig, utan alla brukar drabbas.

Lås in er i 14 da´r utan att träffa en massa människor. Sedan Ludmilla så tycker jag att du ska lägga dig i sängen för att vila och läka. Dem senaste 2 åren har varit tuffa. Tagit mycket energi och kraft ifrån dig. Kropp och själ är en enhet och mår inte den ena delen bra reagerar den andra.

Här kommer jag och säger till dig på skarpen, men jag är rädd om dig och jag uppskattar dig som människa. Var rädd om dig. Det tar tid att läka allt du gått igenom under de sista åren.

Bamsekramar, (tur det går att skicka igenom cyberspace 😉
.-= Ingrid´s last blog ..GOD JUL =-.

Kommentar från Karin
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (19:37)

Vilken otur ni haft! Det påminner om när Emmy föddes och Mats nästan skar av sig två fingrar. Han behövde opereras och var sen enhänt i två månader. Ngra veckor senare brast min blindtarm och hela familjen lades in eftersom Mats inte kunde ta hand om Emmy själv. Hoppas er otursvåg är över nu och att ni får en bra början på 2010! Stor kram Karin

Kommentar från Hilde
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (19:38)

Hoppas att allt vänder snart nu…. Krya på er ALLA….
Kram från Hilde i Timrå

Kommentar från Camilla
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (21:48)

Nej nu får det banne mig vara nog, är den känsla som slår mig…herrejösses vad en del prövas på sin livsväg, du är en sån fighter Ludmilla, en fin människa som delar på ett så otvunget och naturligt sätt – åhh om man ändå kunde göra något för dig…krya på er allihopa <3

Kommentar från Susanne
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (22:18)

Krya på dig! Inte roligt att bli så drabbad av ALLT när ni bara skulle få tid att njuta och bekanta er med varandra…

Usch för magsjuka, inte vad man vill råka ut för i ditt läge. I våras hade jag tur, vi hälsade på mina föräldrar. 5vuxna en toalett, tre r o k och två personer med magsjuka. Jag barrikaderade mig i köket med spritflaskor i högsta hugg, ingen fick gå in i köket och saker slussades ut och in till sjuklingarna. Varje gång de varit ute ur sitt rum blev allt spritat som de kunde tänkas rört vid.

Ibland älskar man ytsprit och handdesinfektion:-) Man jag kan lova att min händer var rejält nariga efteråt, men jag fick ingen magsjuka heller.

Kommentar från Sussi
25 december, 2009 kl 25 december 2009 (22:57)

Oj tufft! Fick också en infektion efter min förlossning men den klarade sig med antibotika (också att bebbin fick ont i magen). Ditt julkort var ursött! Och jag gillar att läsa vad du skriver, därför att jag tänker att det är spännande att du är doktor och ändå så verklig och personlig.. =) Eller hur man ska säga. Och så är du så företagsam och framåt, och så kommer det här med din dotters självmord så nära för jag vet själv hur jag mådde som ung och låg inne och bollades hit och dit utan att få nån vidare hjälp. Allt du skriver om är viktigt =)

Kommentar från Catta
26 december, 2009 kl 26 december 2009 (9:19)

Men nu måste det väl ändå bli slut på allt elände? Jag hoppas ni fortsättningsvis får vara friska och att ni får lugn och ro i familjen. För övrigt så fick min son inget namn heller under en ganska lång tid, jag hittade inget som passade den lilla personen, dock fick han heta ”Trasten” i flera veckor då han lät som en hungrig trastunge 🙂
.-= Catta´s last blog ..Snö och mys =-.

Kommentar från Kina
26 december, 2009 kl 26 december 2009 (13:28)

Stackars er. Hoppas att ni snart blir friska allihopa och att ni kan se framemot nästa år. Jag har läst och följt din blogg en kort tid nu, sedan jag förlorade en nära anhörig. Det är ett sådant stöd att läsa om hur ni fortsätter leva, sörjer, men lever ändå i er familj. Din blogg får mig att tro och se ett ljus.

Kommentar från Ingrid
26 december, 2009 kl 26 december 2009 (18:05)

Tänker på er! Ta hand om er!
Kramar Ingrid <3
.-= Ingrid´s last blog ..Annandag jul = fem år efter tsunamin =-.

Kommentar från Ingrid
26 december, 2009 kl 26 december 2009 (21:29)

Såg på twitter o facebook. Känns oroligt nu. Du måste ligga stilla nu. Det här är inte bra. Var rädd om dig!
Styrka nu och värme i massor.

Kram
.-= Ingrid´s last blog ..Juldagen och Michael Jackson =-.

Kommentar från Emilia
26 december, 2009 kl 26 december 2009 (21:59)

Men era stackare 🙁 Skickar mina varmaste tankar till er alla!

God fotsättning på er i alla fall!
KRAM
.-= Emilia´s last blog ..That Christmas =-.

Kommentar från Matilda
26 december, 2009 kl 26 december 2009 (22:28)

Kämpa på. Du klarar det, kämpa på.
.-= Matilda´s last blog .."Vi kommer aldrig få tillbaka det livet vi en gång levde. Men vi har fått erfarenheter för livet. Döden har lärt oss att våga leva." =-.

Kommentar från Dottern
26 december, 2009 kl 26 december 2009 (23:31)

Ush man tycker ju att det borde räcka med sjukdomar och motgångar. Hoppas verkligen att ni får lite medvind nu så ni bara kan få njuta och vara.

Kram anna
.-= Dottern´s last blog ..Har varit vid pappas grav idag =-.

Kommentar från Lena B
27 december, 2009 kl 27 december 2009 (18:44)

Styrkekramar från mig!

Kommentar från Catarina
27 december, 2009 kl 27 december 2009 (19:23)

Fy vad du råkat ut för! Läste på Twitter att det misstänkte rester av moderkaka kvar vilket jag själv gick igenom efter min dotters födelse. Det var inte att leka med. Störtblödningar så man blev isolerad i hemmet. Fick åka och plocka rester med pincett flertalet gånger uppe på gyn akuten och det var en så vidrig stank och en sådan förnedring och ligga där också innför massa läkarkandidater minns jag. Minns också en föreläsning barnmorskan hade innan man födde om just detta men att det var sällsynt men vidrigt om man drabbades just med tanke på att detta då bokstavligen ruttnat innuti en, usch!!. Höll på att tvätta ihjäl mig för det luktade så illa. Jag hade bitar kvar upp till 1,5 månader efter förlossning och fick äta livmodersammandragande medicin ”methergin” kommer jag ihåg i omgångar och det var vidriga smärtor och dessa störtblödningar hu!! Hoppas verkligen du blir av med detta och får börja njuta av livet nu. Det räcker med allt du gått igenom nu. Hoppas att en operation kan ta bort detta nu så ni får lugn i familjen.
Massa krya på kramar sänder jag dig med hopp om snabbt tillfrisknande.
.-= Catarina´s last blog ..Julen är en tung tid för många. =-.

Kommentar från anneli
28 december, 2009 kl 28 december 2009 (15:09)

Ger min dotter blutsaft ,kanske något för dig också , hoppas det blir bra nu. Ett annat råd är att om du inte ska ha mer barn nu så operera dig ,du slipper alla blödningar och det är helt underbart,och du behöver inte preventivmedel mer

önskar dig ett gott nytt år

Kommentar från Tonårsmorsa / Fatou
28 december, 2009 kl 28 december 2009 (22:09)

Snacka om maximal otur. Med all denna otur i år, kan ni nog planera vad som helst nästa jul, för då borde ni inte kunna bli sjuka alls…! Hoppas i alla fall att du kryar på dig snart! Kram! ♥
.-= Tonårsmorsa / Fatou´s last blog ..Reseberättelse Del 4 =-.

Kommentar från Kristin
29 december, 2009 kl 29 december 2009 (0:05)

Vet inte vad jag ska säga??? Jag tänker på er och det knyter sig i min mage också när jag tänker på Linnea och ”snörgången” som ni haft som traditition. Att sätta snöret där och veta att det tillhör bror nu eftersom det är hans rum nu och Linnea finns inte här i livet, på jorden. Håller med dig, när ska man fatta det??? Känner inte ens er eller Linnea men jag kan verkligen tro mig känna hur det känns. Hoppas ni får lugn snart, det behöver ni. Kram till dig och din fina familj….Kristin

Kommentar från Kaela
14 januari, 2010 kl 14 januari 2010 (15:15)

Ludmilla….jag blir helt bestört när jag nu går in för att läsa och upptäcker att du drabbats med sjukdom själv.
Du är verkligen en kämpe.
Jag både håller tummarna och knäpper händerna!

Pingback från Ludmillas Blogg » Nu är det klart!
11 maj, 2010 kl 11 maj 2010 (19:25)

[…] Om jag ser tillbaka: För 5,5 månader sedan fick jag min första blodförgiftning som tolkades som livmoderinflammation. Den 25 december sammanfattade jag det som hade hänt fram till dess efter att bebisen hade kommit. Här kan man läsa om det tumultet som var innan jag fick min diagnos… […]

Pingback från Ludmillas Blogg » Blod i natten
21 augusti, 2011 kl 21 augusti 2011 (21:39)

[…] blöda. Särskilt inte på natten. Jag har alltför många gånger åkt ambulans mitt i natten på grund av störtblödningar… Livmodern är borta sedan ett år tillbaka så den blöder jag inte från längre i alla […]

Skriv någonting