Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Blod i natten

21 augusti 2011 (21:37) | Cancern, sjukvård | av: Ludmilla

Jag gillar inte att blöda. Särskilt inte på natten.
Jag har alltför många gånger åkt ambulans mitt i natten på grund av störtblödningar…
Livmodern är borta sedan ett år tillbaka så den blöder jag inte från längre i alla fall.

Men natten till lördag hade jag svårt att sova. Jag hade ont i näsan. Jag har haft det sedan i januari ungefär. Det har varit ett sår i näsan som hållit på under så lång tid. Den senaste tiden har såret suttit väldigt högt upp i näsan. Och inte velat läka. Och gjort ont.

Jag har försökt att inte vara bekymrad, men nu har jag i alla fall fått en tid till en öron-näsa-halsläkare om en vecka ungefär. Ett sår som inte läker är suspekt.

Men natten till lördag i alla fall så hade jag svårt att sova och det värkte från min dumma näsa. Jag var täppt på höger sida igen. Jag försökte i sömnen att peta bort det som var i vägen så att jag kunde andas bättre. Men då började jag blöda. Inte ut på kudden utan bak, ner i halsen. Såret sitter så högt upp att blödningen var en sk bakre näsblödning. Det är då väldigt svårt att stoppa blödningen själv. Man når inte att knipa åt. Jag försökte knipa så gott jag kunde och försökte fortsätta sova men jag kände hur det sipprade bak i halsen. Jag vet inte hur länge jag låg så men jag började bli yr och hjärtat började slå snabbt och oregelbundet. Jag satte mig upp i sängen och då kändes det som att jag skulle svimma. Det fortsatte att rinna.

Nu blev jag riktigt rädd och väckte Johan. (Johan sover sin djupaste sömn på förnatten och jag den djupaste på efternatten och nu var det alltså ”hans” del av natten.) Yrvaket försökte han få grepp om situationen. Bakre näsblödning – yrsel – hjärtklappning. Kanske borde vi åka in akut. Varför blöder jag? Varför har jag ett sår som inte läker? Tumör?

Johan kontrollerade min puls och konstaterade att den var välfylld. Han hämtade en ficklampa och konstaterade att jag inte var blek. Sipprandet i halsen hade avtagit. Johan konsulterade en ÖNH-läkare och vi fick rådet att avvakta. Om blödningen avtagit var det inte längre akut. Och man gör ingen diagnostik i ett akut läge heller.

Johan hämtade is att lägga på näsan, två extra kuddar under huvudet och så cyklokapron, blodstillande tablett. Så där. Faran över.

Hur kändes det nu då? Bra att det inte blöder längre. Men tankarna for iväg snabbt. Ett år extra har jag fått. Det finns ingenting som säger att jag skulle leva i trettio år till egentligen och för min egen del gör det inte så mycket kanske förutom att jag inte får se mina barn växa upp. Och barnbarn. Mina barn, tänk om mina barn mister sin mamma. Panik! Snabbt så for en mängd tankar genom huvudet som jag hade som klara insikter när jag fick min cancerdiagnos. Det var så tydligt då. Hur kunde det bli otydligt igen? Man kan inte ta något för självklart. Det enda vi vet att vi har är NU.

Så somnade jag sittandes efter en lång stund och var redigt trött igår. (Igår var för övrigt en dag när vi skulle ta emot 8 av Jonas klasskompisar för ett dygns samvaro. Vilka superkillar! Det gick jättebra!)

Inne i näsan finns conchor som gör hålrummet fyllt med vindlingar. Här öppnar sig också bilhålorna.

Men kvarstår gör att jag har ett sår i näsan som inte läker. Vad kan det bero på?
-Tumör. Bihålecancer alltså.
Att jag har petat för mycket så att det stackars såret aldrig fått läka.
-Psoriasis i näsan. Kan man ha det? Jag fick ju diagnosen för ett halvår sedan.

Ja, det blir spännande att se vad öronläkaren säger.

Suck! Sjukhus och blod – nej tack!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Vaia Alsterberg
22 augusti, 2011 kl 22 augusti 2011 (2:30)

Hej Ludmilla!.
Vilken skräck upplevelse du var med om att ha en bakre näsblödning.Det är ingen trevlig upplevelse och tur att den avstannade och att du mådde rel. bra.Själv går även jag med ett sår högt upp i vänster sida av näsan som blöder men jag låter den inte läka så där har vi felet.Näsblödningar kan vara mycket dramatiska och otäcka på flera sätt och jag är glad att du ska till en Ö-N-Halsläkare för undersökning,det är bra det.Jag arbetade många år på ÖNH-AVD där vi hade behandlat många patienter med acuta näsblödningar.När det var fullmåne sade vi alltid att ikväll kommer det ”näsblödningar” till oss,jo det stämde alltid patienterna kom blödandes in rejält så man fick ”tamponera” dem som vi sade och många fick en kateter i näsan som kuffades för att stoppa blödningen,det sprängde ordentligt i huvudet så patienterna behövde få någon Panodil.Nästa dag var de oroliga då de sade att de hade kommit ut blod då de var på toaletten men det berodde på att de hade svalt en hel del blod.Som sagt jag har stor respekt för näsblödningar.Krya på dig Ludmilla och ta det lugnt och oroa dig inte i onödan.Kramar från Vaia <3<3

Kommentar från Catarina
22 augusti, 2011 kl 22 augusti 2011 (12:48)

Åh! FY vilken skräck. Förstår dig att du blir rädd efter det du varit med om. Är likadan att när det händer saker på natten känns det värre än mitt på dagen på nått konstigt vis och att blöda är inte trevligt överhuvudtaget. Å så lätt det är att hets upp sig med och paniken blir ett faktum. Skönt att du iallafall får komma rätt snabbt för att kolla detta sår i näsan. Klart tankarna far i väg när man gått igenom det du gjort. Hoppas bara det är ett vanligt envist sår som inte vill läka bara. Krya på dig!

Kommentar från Marie
24 augusti, 2011 kl 24 augusti 2011 (20:49)

Hoppas allt går bra och sköt om dig
Kram Marie

Kommentar från Inkan o Ligan
27 augusti, 2011 kl 27 augusti 2011 (20:16)

Hoppas du mår bättre nu.
Kram

Skriv någonting