Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Cellgifter – så fungerar de!

12 mars 2010 (19:33) | Cancern, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Celldelning med DNA-kopiering

Cancerceller härstammar från helt vanliga celler och är därför väldigt lika dessa. Jämför med virus, bakterier eller andra mikroorganismer som är väldigt mycket mer olika våra celler i uppbyggnad och funktion.

Cancerceller är alltså vanliga celler som har förlorat viktiga kontrollegenskaper. Cancerceller växer och delar sig fortare än vanliga celler. Normala celler har funktionen att de slutar växa när de stöter i sina grannar. Cancerceller däremot fortsätter att växa, växa upp och över cellerna och även in i andra celler och in i blod- och lymfkärl och sprider sig på det sättet till andra delar av kroppen (metastaserar).

För att slå ut cancercellerna utan att få för mycket biverkningar av de friska cellerna behöver man utnyttja skillnaderna mellan cancerceller och normala celler.

En stor skillnad mellan cancerceller och normala celler är alltså att celldelningshastigheten hos cancerceller är mycket hög. Men det finns normala celler som också delar sig snabbt, t ex hårceller, slemhinneceller i tarmen vilket gör att man får biverkningar i form av håravfall, illamående och slemhinnepåverkan.

Celldelningscykeln kallas den tid från en delning till nästa delning. En cell som just delat sig är i G1-fas. Då bildas inget nytt DNA. När cellen ska in i en ny delning befinner den sig i S-fas. Vid detta tillfälle delas alla DNA-molekyler och cellens DNA-innehåll dubbleras. Därefter kommer G2-fasen då själva delningen förbereds. I M-fasen (mitos) ordnas och separeras kromosomuppsättningarna och celldelningen äger rum. Celler som inte ska dela sig befinner sig i vilotillståndet G0 (G-noll).

Cellgifter kan vara ospecifika som angriper både vilande och delande celler. Ex Belomycin, Nitrosurea.
Cellgifter kan också vara cykelspecifika. De påverkar inte vilande celler utan bara de som är i faserna G1, S, M och G2. Ex Actinomycin, Doxorubicin, Cisplatin.
Cellgifter kan också vara fasspecifika. Då verkar de bara i en speciell av faserna i celldelningscykeln. Ex Thiouracil, Metotrexat.

En tumör kan sägas bestå av tre olika delar.
A-delen: Delande celler, i celldelningscykeln.
B-delen: Vilande celler (G0).
C-delen: Celler som inte längre kan dela sig men ändå bidrar till tumörmassa.

Problemet är att det är bara 5% av cellerna som befinner sig i A. Cellerna i C är inget problem. Men cellerna i B gör att det kan bli svårt att komma åt. De är inte känsliga för cytostatika men kommer att komma in i A vid nästa kur.

Sammanfattningsvis kan man säga att cellgifter angriper celler i delning. Detta kan göras på olika sätt.

Alkylering
Den mesta kända alkyleraren är kanske senapsgasen. Man märkte av en olyckshändelseunder andra världskriget att detta medel kunde ha effekt vid cancer. Ur detta utvecklades Cyklofosfamid (Sendoxan). Molekylen i sig är overksam men aktiveras i levern av kroppen självt. Det gör att det byggs in en tvärbrygga som inte ska vara där, mellan två strängar i en DNA-molekyl. DNA-molekylen kommer då att försvagas och eventuellt brista. Ett annat exempel på alkylerare är Cisplatin.

Biverkningar av alkylerande cytostatika kan bli påverkan på blodplättarna (trombocyterna) med risk för blödningar samt slemhinnepåverkan i form av sårbildningar.

Antimetaboliter
I Sydafrika finns en växt som har mycket giftiga blad. 20 g färska blad dödar ett får. Man upptäckte att ämnet som var så giftigt var flourättiksyra. Detta ämne tog kroppen fel på i en viktig del av kroppens metabolsim, citronsyracykeln. Ett nytt ämne bildades då som blockerade citroncyracykeln vilket gör att man dör. Man kom då på att man kunde byta ut flouret mot ett annat ämne och på så sätt bilda ett cellgift som specifikt angriper bildandet av DNA.

Antimetaboliter blockerar en eller flera metabola vägar som är involverade i bildandet av DNA.

En antimetabolit är Metotrexat. Den förhindrar folsyra att påverka ett enzym som är nödvändigt för att bilda tymidylsyra. Flouorouracil verkar nästan på samma ställe och får samma effekt. För att förhindra de giftiga biverkningar av Metotrexat ges Kalciumfolinattabletter (Leukovorin) 24h, 36, 48h och 60h efter att man fått det första gången.

Periwinkle, Vinkablomma

Alkaloider, antibiotika och andra naturprodukter
I den här gruppen hitta vi antibiotika och substanser som har sitt ursprung i växtriket. T ex Vinkristin/Onkovin (från Vinkablomman) eller Etopsid/Vepesid (från Mandrakeroten) som gör att celldelningen avstannar i metafas (M-fas). Daktinomycin (Cosmegen) är ett antibiotika som leder till tillväxthämning av tumörer.

Mandrakerot

Hormonterapi
En del tumörer är hormonberoende. Det kan vara former av prostatacancer eller bröstcancer. I de fallen kan man tillföra hormoner av motsatt sort för att få tumören att försvinna. Tamoxifen är en sorts östrogen som man ger till bröstcancerpatienter som har kommit i klimakteriet.

Kombinationsterapi
Principen är att cellgiftseffekten av flera medel är additiv medan biverkningarna inte är det. Därför kan man ge flera cellgifter samtidigt utan att det blir ”giftigare”. Detta också för att man ska undvika resistensutveckling. Risken finns alltid att man ”odlar fram” motståndskraftiga celler mot slutet av behandlingen.

Biverkningar
De stora biverkningarna av cellgifter är illamående och benmärgshämning.

Illamåendet kan man numera kupera ganska bra med mediciner som Kytril, kortison och Primeran. Ofta får man t ex Kytril i samband med kuren för att kupera det akuta illamåendet. Kortison ges i högdos och sedan trappas det ned under några dagar. Primperan tar man vid behov för att kupera det fördröjda illamåendet som kommer dagarna efter kuren.

Benmärgshämningen betyder att blodplättar, röda och vita blodkroppar minskar. Blodplättarna har som uppgift att koagulera blodet. Om det finns för få av dessa kan man få blödningar. De röda blodkropparna transporterar syre och koldioxid i blodet. Har man för få av dem, har lågt blodvärde (Hb), blir man trött och andfådd. Då kan man behöva få en blodtransfusion.
De vita blodkropparna bekämpar infektioner. Om man har för få av dem blir man infektionskänslig och det finns risk att man får allvarliga bakteriella infektioner-blodförgiftning. Det finns två medel som man kan ge för att stimulera utmognaden av de vita blodkropparna, Neupogen och Neulasta. De har liknande funktion men Neupogen verkar snabbare och kortare medan Neulasta verkar under ungefär två veckors tid.

Andra biverkningar kan vara blåsor i munnen eller håravfall (det kommer tillbaka efter att behandlingen avslutats).

Hur går det till?
Det finns många olika typer av cellgiftskurer och de skräddarsys alltmer för den sjukdom man har. Det vanligaste upplägget är att man får cellgifterna under några timmar direkt in i blodet var tredje vecka. Men det finns alla varianter. (Själv får jag varje vecka, en dag varannan vecka och två dagar varannan vecka). Ofta behöver man någon typ av kraftigare ”infart” än en vanlig nål. Det finns CVK (tillfällig infart som sätts på halsen, slangen går till ett av de stora kärlen i hjärtat), port-a-cath (en dosa som opereras in under huden som har en slang som ligger in mot ett stort kärl till hjärtat. Man sätter en nål i dosan när cellgifterna ska ges. Kan man ha under lång tid.) och pic-line (en slang i armen som är mer tillfällig än port-a-cath men mer långvarig än CVK).

Under tiden man får cellgifterna kan man sitta, ligga eller gå omkring med dropställningen beroende på vad man orkar. Vissa cellgifter äter man även som tabletter.

Utsöndringar
Cellgifternas halveringstider varierar mycket. Man ska anse sig själv vara giftig åtminstone 72 h efter att man fått cellgifter. Man ska då vara försiktig med kroppskontakt med andra, särskilt barn eftersom cellgifterna utsöndras via svett och spott. Man ska också spola två eller tre gånger efter man varit på toaletten eftersom mycket av cellgifterna kommer ut oförändrat i urinen och avföringen.

Här finns också mer information…

Källa: Farmakologiska principer, Sune Rosell och Bengt Danielsson och Pharmacology, Rang and Dale.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från mia
12 mars, 2010 kl 12 mars 2010 (20:43)

wow! vad intressant! tack för att du berättar så bra o pedagogiskt! Fick mycket ny info. Människokroppen är rätt fascinerande egentligen, på gott o ont. Har träffat på många som druckit tarrbarsextrakt som dom använder sig av i Finland en hel del o en kvinna som hade bröstcancer hade blivit mycket förättrad i alla sina värden. Så pass mycket förbättrad att läkaren hade ringt hem till henne o frågat vad som hänt.. Det tyckte jag var otroligt fascinerande! Hon upplevde sig även mycket piggare o orkade mycket mer, så kroppen kan läka både med hjälp av läkemedel o s k alternativa metoder! Lycka till!

Kommentar från J
12 mars, 2010 kl 12 mars 2010 (23:42)

Jättebra skrivet Ludmilla! Väldigt intressant läsning. Man behöver inte ha läkarutbildning för att första texten(vilket sjukhuspersonalen ibland verkar glömma att inte alla har.) Lycka till!

Kommentar från Jennie
13 mars, 2010 kl 13 mars 2010 (0:25)

Superintressant och mycket välskrivet. Tack för infon!

Kommentar från Mia
13 mars, 2010 kl 13 mars 2010 (9:27)

Tack, jag har varit anhörig till flera med cancer och det här var jätteintressant och bra förklarat. Det borde delas ut i skriftlig form till alla som ska få cellgiftsbehandling! Du borde kanske skriva en bok för vanliga människor, med din förmåga att skriva och vara pedagogisk, med din erfarenhet av cancer och din profession som läkare. Behovet finns och det borde sälja som smör i solsken!
Kram Mia

Kommentar från mari
13 mars, 2010 kl 13 mars 2010 (19:17)

otroligt bra information, formulerat så att även jag som inte kan ”läkarspråk” förstår, tack!

Kommentar från Kajsa/Spenatmamman
24 september, 2010 kl 24 september 2010 (13:47)

Jätteintressant, tack!

Kommentar från Lisa
25 september, 2010 kl 25 september 2010 (11:57)

Jättebra skrivet! Hoppas det är ok att länka till detta inlägg från min sida annars får du säga till.
Vi ses på forumet
Kram Lisa/Shakiro

Kommentar från rofia
26 oktober, 2011 kl 26 oktober 2011 (13:34)

tack ,mycket intressant.

Kommentar från sirpa
27 juni, 2012 kl 27 juni 2012 (0:40)

tack!! fattar lite mer om det som händer mig å min kropp;-)

Skriv någonting