Tomt
Inga möten inbokade. Inget planerat.
Ont i magen.
Tomt.
Tomt.
Tomt.
Hon verkar vara död i dag också. Hon har i alla fall inte kommit hem. Om hon nu efter 4 veckor utan att ha hört av sig och berättat var hon varit skulle jag nog bli ganska arg om hon plötsligt dök upp och ropade ”hej, hej”…
Hon ser inte död ut när jag tittar på bilderna på henne. Hon ser väldigt levande och livsglad ut. Åtminstone de bilder där hon lever. Jag har tagit bilder på henne som död. Jag måste titta på dem också regelbundet. För att förstå.
Tomt.
Läs även andra bloggares åsikter om tomhet, sorg, saknad, död, självmord
Kommentar från Ludmilla
4 september, 2008 kl 4 september 2008 (15:13)
#1 Kommentar från Ister (svar):
Önskar att jag kunde ge dig tröst, kunde lindra din smärta.
Men jag finns här, precis som många andra, och lyssnar.
Skrivet 28 juni 2008, klockan 10:22
#2 Kommentar från Liz (svar):
Kan bara krama och åter krama dig.
Skrivet 28 juni 2008, klockan 10:33