Små saker att glädja sig åt… balansera sorgen med
Idag har jag ägnat en hel del tid åt att titta igenom gamla foton. Jösses vad mycket saker vi har gjort tillsammans! Vilka resor vi har gjort. Det är idel glada minnen. Vi hade så roligt tillsammans!
Det är verkligen svårt att förstå att Linnéa är död. Alltså, jag har ACCEPTERAT det… men det är ändå så svårt att förstå att just hon som var så otroligt levnadsglad skulle välja att inte leva. Det är så motstridigt inom mig. Jag FATTAR inte hur hon kunde. Jag är arg också. Jättearg!! Hur kunde hon göra så här? Hon visste bättre än så. Hon visste att det skulle bli bättre. Hon visste hur ledsna vi skulle bli…
Så…
Jo, det är klart att jag fattar också… den andra sidan av det… Hon orkade inte mer… Mån Å vad jag önskar att hon hade orkat lite till!!!!!
Man kan känna glädje när man hör fåglarna kvittra, se de mogna smultronen och blåbären i skogen, se hur solen går ned över vattnet och det rosa skimrande speglar sig i vattnet. Se pojkarna plaska och skratt i vattnet. Det är ju det som är livet!
Men så slås man direkt av att Linnéa inte är med, att Linnéa inte får uppleva det här härliga och att Linnéa faktiskt valde bort allt detta…
Så är man tillbaka i ett NÄMEN VARFÖR!!!!
Klump i magen. Panik. Skräck. Men nu får jag sova. Det är bra. I drömmarna möter jag henne igen…
Läs även andra bloggares åsikter om sorg, saknad, acceptans, hopp
Kommentar från Ludmilla
7 september, 2008 kl 7 september 2008 (17:10)
#1 Kommentar från Ingetora (svar):
Jag följer dig här i bloggen och i tanken varje dag. Du berör mig så med allt det du nu sätter ord på. Kram till dig.
Skrivet 1 juli 2008, klockan 23:56
Svar från Ludmilla:
Tack snälla du… Det hjälper att känna att det jag skriver läses och berör…
Kram!
Skrivet 2 juli 2008, klockan 00:08
#2 Kommentar från sthlmscilla (svar):
Jag läser din blogg varje dag och känner med dig i din sorg:(
Det är en sån fin bild du har på dig och Linnea *pekar upp* Vad lika ni var:)
Hoppas du kan sova bra i natt.
Kramar till dig:)
Skrivet 2 juli 2008, klockan 00:43
Svar från Ludmilla:
Det känns otroligt att det finns människor som kommer in och läser här varje dag! TACK! För det hjälper verkligen!
Det var många som sa att vi var lika och då sa jag alltid att det var en stor komplimang till mig… Linnéa berättade att det var folk som träffade henne för första gången som undrade om hon inte var min dotter.
Hur som helst så är det en stor komplimang för jag vet att hon var så extremt vacker…
Skrivet 2 juli 2008, klockan 08:31
#3 Kommentar från Henrik (svar):
Jag följer dig här i bloggen varje dag!
Har 3 barn och det Ni (Er familj) går igenom är så fasanfullt och så svårt att förstå!
Att världen kan sakna all logik känns så skrämmande/orättvis!
Kram till dig och HELA din familj!!
//Henrik
Skrivet 2 juli 2008, klockan 08:26
Svar från Ludmilla:
Tack snälla du för att är med mig.
Jag är glad åt att höra att du har 3 barn. Jag hoppas att du känner att du kan uppskatta dem ännu mer nu än tidigare och att du njuter av varje sekund tillsammans med dem.
Stor kram!
Skrivet 2 juli 2008, klockan 08:32
#4 Kommentar från Stina (svar):
Ni finns i mina tankar dagligen, Linneá – du – syskon – pappor – släkt och vänner. Kan endast föreställa mig vad ni genomlider.
Det är tyvärr tragedier som denna som bultar igång tankar som annars gärna skuggas. En naiv tankebild om odödlighet, ett liv utan tragedier. Tänk om det vore så. Linneá har gett mig en syn klarare än tidigare – förståelsen att uppskatta nuet med mina fyra förundransvärda mirakel. Tack.
Skrivet 2 juli 2008, klockan 09:35
#5 Kommentar från Jonathans mamma (svar):
Jag läser om dig och allt du går igenom varje dag.
Har fastnat för hur fint du uttrycker dig när du skriver om Linnea och dina andra barn.
Detta är verkligen en sida som berör.
Mina tankar finns hos dig, och jag vill ge dig massor av energi och massor av kramar.
Kramar i massor till dig och hela din familj!
Skrivet 2 juli 2008, klockan 14:57
#6 Kommentar från Tonårsmorsa (svar):
Ilska, glädje, sorg, kärlek… det är sällan vi inser hur nära dessa känslor ligger varandra, tills något uppskakande inträffar! Kram!
Skrivet 2 juli 2008, klockan 21:30