Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Jag har så många gånger fått höra att jag är så ”stark”. Vad betyder det? Att jag inte sörjer? Att jag inte gråter så att det blir jobbigt för någon annan? Att jag intellektualiserar? Att jag blottar mig själv? Nu då? När jag är helt under isen… Är jag svag då? Är jag inte värd […]
Detta var den andra favoritlåten Linnéa hade innan hon dog (Veronica Maggio): Jag blev ett måndagsbarn Hela livet blev en helg Mmm, nu ere måndag snart O jag lever för ikväll, (Åååh) Sena nätter, tomma glas, Femhundra skjuter upp problemet för ett tag (för stunden) Men jag tror att alla snart… har fått nog av […]
Tänk att jag har kommit upp så här långt… Jag ser öppningen där uppe. Det känns aningens bättre. Kanske till och med ska gå ut lite… Läs även andra bloggares åsikter om sorg, saknad,
Jag vet att jag drog mig själv i håret för att resa mig upp… men det gick inte. Jag föll i stället handlöst ned på botten… Nu är jag här. Det är mörkt. Tomt. Jag är tom. Jag vet att det finns så många som bryr sig om mig. Men… ändå… Hur hittar jag upp? […]
