Vänner i nöden…
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är det intressant att se hur vänner och bekanta reagerar på det faktum att min dotter har tagit sitt liv.
Det finns vänner som jag inte träffat på 20 år som kommit med mat till mig.
Det finns vänner som har skickat SMS nästan varje dag för att ge mig stöd.
Det finns vänner som har hjälpt mig att städa.
Det finns vänner som hela tiden finns där i det oerhört smärtsamma, som inte värjer sig.
Det finns vänner som mailar mig och visar sitt stöd.
Det finns vänner på bloggen som stöttar mig genom att skriva kommentarer.
Det finns också vänner som vet precis vad jag går igenom, som delar sorgen på ett speciellt sätt.
Alla ni som på något sätt har visat att ni bryr er om oss – Jag är så glad och tacksam över att just du har visat att du tänker på oss.
TACK!
Jag är så glad och tacksam över att ni finns alla ni!
Kommentar från Ludmilla
8 september, 2008 kl 8 september 2008 (21:47)
1 Kommentar från Lena (svar):
Åh, det var ett skönt Tack.
Tack och lov att du har möjlighet att säga det, det visar att det finns människor runt omkring dig som bryr sig.
Och tack för att jag är en av dem som får ta emot det.
Tänker på dig väldigt, väldigt ofta!
Skrivet 29 augusti 2008, klockan 11:27
#2 Kommentar från Ludmilla:
Ja, det finns så många, så många som visar sitt stöd- på det sätt de förmår och det är jag väldigt glad och tacksam för.
Skrivet 29 augusti 2008, klockan 13:17
#3 Kommentar från Tonårsmorsa (svar):
Vi människor behöver alltid varandra, även om vi inser det lättare när vi genomgår svårigheter eller konkret får hjälp eller stöd av någon när vi som bäst behöver det. Men människor är alltid i behov av gemenskap, även om vi oftast också ha behov av ensamhet i vissa stunder! Kram!
Skrivet 29 augusti 2008, klockan 16:09
#4 Kommentar från Pega (svar):
användarnamn: pega
koden: izadian
har bytt kod o så;)
Skrivet 29 augusti 2008, klockan 18:53
#5 Kommentar från Alma Mater (svar):
Det är som du säger att människor är rädda för att ’tränga sig på’, man vet aldrig hur den drabbade reagerar.
Det som är bra med bloggen är att man ändå kan få en sorts stöd även om den blir på distans och det gäller nästan i vad som helst.
Att du bloggar tror jag ger massa människor inklusive mig, lärdom, inte bara om våra egna barn utan även i sorgearbete.
Jag är glad att du bloggar, för du skriver så bra, bara sorgligt att det är ett tragiskt ämne.
Skrivet 29 augusti 2008, klockan 19:31
#6 Kommentar från Monia (svar):
I nöden prövas vännen sägs det! Och det är sant. I de mörka ögonblicken ser man klart och tydligt vilka som är ens vänner och vilka men kan lita på!
Skrivet 1 september 2008, klockan 10:11