Ludmillas Blogg

Det skrivs mycket om självmord just nu. Det är bra att det uppmärksammas. Ju mer som skrivs ju mindre tabu blir det. När folk ser att det kan hända vem som helst. Att det inte är familjer i misär eller barn som far illa i sina familjer som det handlar om.

Harriet som förlorade sin son Johan för 2 år sedan i självmord har berättat om detta i Avesta tidning. Där står bland annat:

”– Om jag kan hjälpa någon annan som har det svårt så hedrar jag Johans minne. Jag älskar och saknar Johan varje dag och jag vill inte att hans liv och död ska ha varit förgäves.
SORGEN EFTER ETT barn går aldrig över. Harriet vet att hon alltid kommer att få leva med den.
– Men det betyder inte att jag bara känner sorg precis hela tiden. Jag kan vara underbart glad och rent av lycklig ibland.”

Per och Mia Perrault förlorade Zandra för 2 år sedan när hon ställde sig framför ett tåg.

Samtidigt fortsätter artiklarna i Uppsala Nya Tidning som granskar psykiatrin.

Idag kan man läsa om nya divisionschefen för psykiatrin på Akademiska sjukhuset Karin Norlén som har ”fått psykiatrin på fötter”. Det är ju intressant att man anser att det är så… Jag är rätt övertygad om att både de läkare som slutar där samt patienterna inom psykiatrin inte riktigt har märkt samma skillnad.

Men det är ju bra att intentionerna finns.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om psykiatri, sjukvård, självmord, tabu

Taggar: psykiatri, självmord, sjukvård, tabu